En schysst trippel

Som jag skrev häromdagen tillhör jag dinosaurierna som fortfarande hyr film, vanligtvis brukar jag ta 3 filmer för 120 kr. Det är ytterst sällan jag väljer 3 filmer som visar sig vara bra men senast hade jag flyt. Även om det inte var en kvalitetsfilm så var The Hangover riktigt kul. Filmen The Private Lives of Pippa Lee var däremot en kvalitetsrulle som jag verkligen uppskattade. Den hade spännande vändningar som gjorde filmen ytterst sevärd, dessutom var det schyssta skådespelarinsatser i mängder.

Under filmen slog det mig hur enormt lik Robin Wright Penn är den svenska skådisen Lena Endre. Därför var det roligt när jag lite senare googlade på RWP och såg att det är hon som har rollen som Erica Berger i de nya Stieg Larsson filmerna, det vill säga samma roll som Lena Endre hade i den svenska versionen. Lika som bär.

Sista filmen i min lyckosamma trio var en dokumentär med min favoritgrupp alla kategorier, The Doors. Filmen hette When You’re strange. Berättarrösten gjordes för övrigt av Johnny Depp, vilket inte gjorde saken sämre. Jag fick inga direkta nyheter i dokumentären utan det var mer en upprepning eller sammanställning av fakta från diverse böcker som jag redan läst men det var intressant ändå. Jim Morrison, sångaren, är en person som fascinerat mig sedan jag var 18 år.

Ett otippat filmval

Igår såg jag en film jag normalt sätt inte skulle hyra. Japp, jag tillhör fortfarande kategorin människor som hyr dvd. Musik däremot laddar jag ner emellanåt även om jag gillar att köpa cd-skivor då musik är ett stort intresse.

Filmen jag såg var The Hangover, rätt och slätt Baksmällan på svenska. Den handlar om en svensexa i Las Vegas som urartar.

Vanligtvis gillar jag att hyra drama och misärfilm men ibland kan en komedi vara väldigt befriande. Så jag tog modet att välja en filmtyp som jag annars skulle definiera som kalkonrulle. Filmen var faktiskt riktigt rolig och gav mig många goda skratt. Precis vad jag behövde för stunden, jag får dra ner på mina prettofasoner lite. Filmen var väldigt grabbig och passade min smak. Som grädde på moset tog jag en paus i filmtittandet för att se 2½ Män, en serie jag ser om och när jag jag kommer ihåg.

The Hangover öppnade stenhårt med en låt jag verkligen gillar, Thirteen, av Glenn Danzig, det kändes otippat att få höra den men jag uppskattade det och det gjorde mig välvillig inför resten av filmen. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om låten. Denna gång får Youtubeklippet av låten vara covern som Johnny Cash gjorde.

Fish Tank

Detta är en film jag verkligen rekommenderar. Såg den nyligen på bio. Brittisk misär när den är som bäst. Filmen utspelar sig i ett risigt förortsområde i typisk engelsk stil, där man nästan kan ta på desperationen och utanförskapet. Fish Tank påminner mig till viss del om den ena tjej jag har umgåtts med ett längre tag. Hon var förvisso psykiskt labil men familjen man följer i filmen har en väldigt snarlik livssituation.