Box äger

För en vecka sedan provade jag gruppträningen box för första gången. Det var en av mina värsta upplevelser någonsin efteråt träningsmässigt sett. Jag trodde jag skulle svimma, spy och avlida om vartannat. Det var grymt tufft men riktigt skoj. Jag märkte att trots att jag har god kondition så blev jag helt utmattad. Jag jobbade med helt andra kroppsdelar och muskler än vad jag är van vid. Jag behöver lite variation i min träning, det är lätt att stagnera om man gör samma sak hela tiden. Nu har jag fått en ny utmaning och hittat en riktigt rolig träningsform som jag tror min kropp behöver.

Jag boxades med en tjej jag träffat på en kontaktsida. Vi har träffats och fikat några gånger tidigare. Hon var grymt målmedveten på träningen och hennes blick var minsta sagt fokuserad och sammanbiten. Hon formligen mosade mig. Hon hade kört box innan men jag tror mer det är hennes inställning och driv som gör henne till en ”maskin”. Det här är en tjej jag inte blir riktigt klok på, hur jag än försöker, kommer jag henne inte in på livet. Jag har försökt göra en del sexuella anspelningar men hon nappar inte, men likväl fortsätter hon ha kontakt med mig. Jag har fått intrycket att vad hon än tar sig för så går hon ”all in”, oavsett om det är träning eller jobb. Jag undrar så klart om det även är så sexuellt.

Efter passet gick vi och fikade. Det gick så där när mina armar skakade som asplöv. Det var kanske inte helt genomtänkt att fika direkt efter träning även om kroppen fortfarande är i en förbränningsfas. Det såg nog kul ut hur jag krampaktigt höll min kopp för att inte spilla och hur jag fumlade med skeden när jag försökte äta min kakbit.

Igår frågade jag henne om hennes aggression i samband med boxen berodde på någon typ av frustration men fick bara ett skratt till svar. Vi sms:ade lite inför vårt andra pass ihop och hon hade skrivit att hon var minst lika taggad som senast. Andra passet med box var annorlunda då det var en annan instruktör denna gång. Han körde mer kombinationer än tjejen senast. Det gjorde det en aning svårare för mig som är helt ny. Jag ägnade nog minst lika mycket energi åt att få rätt på slagen/sparkarna som att ha kraft i dem. Jag har nog inte världens bästa koordinationsförmåga. Detta pass var tuffare men jag blev inte lika utmattad som första gången, vilket antagligen berodde på att det blev för mycket för mig att tänka på. Dock var jag helt mör när det var slut även om det inte var som förra gången.

Denna gång gick vi inte och fikade efteråt utan gick hem var för sig. Jag skickade ett sms där jag tyckte hon skulle ge mig massage som plåster på såren att hon mörbultat mig, men fick inget napp denna gång heller. Jag tror det är omöjligt att få ligga med henne, eller snarare jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Dessutom är jag en aning orolig att om vi skulle ha sex nu så blir det som sagt mer seriöst och det vet jag inte om jag är intresserad av då jag inte känner henne närmare. Hon verkar ha svårt att öppna upp sig, åtminstone för mig. Det får bli som det blir på den punkten. Vad som är bra är att vi har bestämt att vi ska fortsätta boxas, det är roligare om man är två som går tillsammans så nu har jag åtminstone hittat mig en sparringpartner. Sen får vi se om vi kommer skuggboxas nakna framöver.

Nåväl, jag kanske får sex imorgon då en annan tjej jag träffat på en kontaktsida kommer hem till mig för att käka middag. Våra konversationer har till 60% handlat om sex. Det bådar gott. Dessutom är hon riktigt kul att prata med, hon får mig att skratta. Baksidan är att jag tror hon är rätt stor, frågan är bara hur stor. Hon har skickat en del bilder, samtliga i princip lättklädda, men det är svårt att avgöra hennes storlek utifrån bilderna. Jag vet egentligen inte om det är att någon är tjock som stör mig eller om det är när jag kan greppa tag om kroppsdelar som inte borde gå att greppa. Jag tycker det är oerhört osexigt med valkar och liknande. Det funkar inte för mig.

Går det bra för mig med bdsm?

Jag har funderat en hel del på mina tankar kring sex, och främst då bdsm, efter den misslyckade sexträffen med den gifta kvinnan. Är det så att jag inte längre attraheras av eller kan ha bdsm? Jag vet att min vän soctanten brukar bli irriterad på hur jag resonerar kring sex och tjejer. Jag dömer ut tjejer som ger intryck av att vara pryda eller åtminstone inte kan prata om det. Däremot lockas jag omedelbart av tjejer som på något sätt uttrycker tankar och önskemål om sex. Då tar jag mindre, eller ingen, hänsyn till hur de är som personer i övrigt och om de passar in i bilden. Jag för ett helt annat resonemang kring dessa tjejer, det är som om jag blir kär i deras sexualitet, och får genast större tolerans till saker som annars skulle vara viktiga för mig. Precis tvärtom så spelar det ingen roll hur bra egenskaper en tjej har om hon verkar blyg kring sex. Jag dömer ut dessa tjejer innan de ens har fått en chans att bevisa motsatsen. Jag talar ofta om att jag vill ha allt i en relation, en sund tjej som dessutom är sexuellt openminded, och att jag har svårt att se mig vara i en relation som är sexuellt begränsad på ett sätt som får mig obekväm och hämmad. Tanken av att aldrig mer ha bdsm skär i min kropp, jag brukar säga till min vän att det är som om någon nära skulle dö för mig. Jag förstår inte varför jag ska behöva uppleva det ”dödsfallet” när det inte borde behövas. Hon tycker jag är helt knäpp i huvudet och verkar ha svårt att förstå hur mycket vissa av dessa saker betyder för mig. Hon och jag tänker sex helt olika, och våra preferenser är som natt och dag.

Samtidigt funderar jag på om det kan vara så att jag förstorar upp allting så länge inte tillvaron ser ut som jag önskar. Kanske skulle jag kunna släppa på vissa delar om jag träffar tjejen som får mig knäsvag. Jag tvivlar dock men vet inte säkert. För som det har varit, och till viss del fortfarande är, så tröstar jag mig med sex. Det är ett sätt att kompensera ett i mina ögon ganska torftigt liv. Jag får fortfarande kickar av sex. Det är nåt som jag ser fram emot. Jag kan samtidigt se att saker har förändrats sen tidigare, jag ljuger och bedrar inte som jag gjorde innan och jag är mer öppen med vad jag vill. Jag tror jag har fått bättre förståelse för hur jag resonerar kring bdsm och vad jag känner.

Jag tänker att jag behöver ha känslor inblandade, särskilt i rollen som dominant. För mig är det otroligt vackert när en tjej lämnar ut sig själv till mig utifrån överenskomna regler och helt sätter sin tillit till mig. Jag tror det finns få sätt att komma varandra så nära som när man blottlägger sina innersta fantasier för varandra. Det är som att öppna upp till ett hemligt rum dit ingen annan har tillträde. Mer naken kan man inte bli inför en annan person. För att jag ska kunna förvalta den gåvan och förtroendet så vill jag kunna närvara och ge henne bästa möjliga upplevelse och engagemang. Det kan jag bara göra om jag har känslor för tjejen har jag insett. Har jag inga känslor blir det mekaniskt och jag lägger inte ner samma själ i utförandet, jag går inte in i personen på samma sätt, kemin och dynamiken saknas. Jag tror skillnaden syns i hela mitt agerande om jag skulle jämföra hur det såg ut med den gifta kvinnan kontra med Miss Orange. Då fanns det lust, kärlek, intimitet och glädje från min sida även om det vid tidpunkten fanns alldeles för mycket som var fel i tillvaron.

För från början var bdsm mellan mig och Miss Orange något kul och lustfyllt men baksidan fanns där hela tiden på grund av mitt missbruk och hennes diagnoser. Det var en galen situation men den var aldrig osmaklig eller våldsam. Med tiden ville hon ha mer och jag märkte hur jag inte längre tyckte det var lika kul, det blev mer mekaniskt. För mig har bdsm alltid varit ett rollspel, eller en slags lek. Hon vill ha äkta känslor från mig i mitt utövande, hon försökte provocera mig att bli mer hård och elak. På slutet var våra sessioner mer kalla, brutala och hårda och jag var inte närvarande på samma sätt. Det gav mig vissa kickar på ett annat plan, just att få ur den innersta råheten, djuret inom sig, som var väldigt spännande och upphetsande, men samtidigt tror jag det har skadat mig efteråt. Jag gick kanske över någon slags gräns som jag inte riktigt kan förklara. Ibland saknar jag just den kalla och hårda sexen även om jag vet att det inte var den jag föredrog. Oftast, eller kanske till och med alltid, är det när jag känner mig låg, vilket i så fall är ett väldigt tydligt och destruktivt samband. Jag längtar efter något jag inte vill ha, och som jag är tveksam att någon frisk tjej skulle vara villig att ge mig.

För mig är bdsm inte något våldsamt och brutalt även om det kan förekomma hårda tag. Jag föredrar i så fall att kalla det perverst och kinky, gärna även kladdigt. Orden våld och sex hör inte ihop i min värld, det utövas av våldsverkare. Jag gillar däremot att skifta mellan mjukt och hårt, och skapa en ovisshet för den undergivna så hon är på tårna hela tiden och aldrig riktigt kan slappna av. Likaså gillar jag att få henne förlägen, skamsen och förnedrad (på ett sätt som ryms inom ramarna för vad som bestämts innan). Jag gillar även att utmana gränser och tänja på dessa. Jag finner också stor glädje i att ge uppdrag och instruktioner i förväg så en session kan pågå dagarna innan den faktiskt äger rum, som ett förspel på avstånd.

Jag vill inte att en session ska tramsas bort, det ska finnas tydliga gränser och ramar, men det måste finnas utrymme för skratt och trams, om det uppstår dråpliga situationer. Det ska alltid finnas sunt förnuft, tillit, respekt, kommunikation och lyhördhet.

I min undergivna roll som jag inte utövar särskilt ofta så är jag mer tveksam hur jag förhåller mig till känslor. Jag tänker att där är det inte lika viktigt. Där ska jag bara ge mig hän på ett annat sätt. Så klart måste tilliten och det övriga finnas där för annars är det något väldigt osunt och destruktivt, då är det en typ av självskadebeteende. Jag tror det var det som Miss Orange försökte eftersträva. Det vi hade från början och som passade henne då, behövde intensifieras med tiden, då det blev en slags slentrian i det för henne. Hon behövde en starkare ”medicin” och ville ha något destruktivt och för mig är det inte så bdsm utövas. Numera vet jag inte helt hundra hur jag vill ha det och vad jag gillar, eller åtminstone känner jag vissa tvivel. Jag kan konstatera att senaste bdsm-sessionen inte var lyckad för jag saknade attraktion och känslor för personen, jag var inte närvarande och kände inget engagemang. Det blev bara mekaniskt och slentrianmässigt. Så vill jag inte bdsm ska vara.

En gåva till mig själv

Igår var jag på ansiktsbehandling. Det är lite vardagslyx och ett sätt att vara snäll mot mig själv. Jag tycker det är suveränt skönt och dessutom är min hy väldigt torr ibland på grund av mitt jobb. Varje jul brukar jag köpa ett presentkort till någon jag känner som gåva. Jag ger då bort den lyxiga 90 min varianten och så får jag en 60 min behandling själv. Det är så ställets julpaket utformas varje år och jag hoppas det ser likdant ut i år. Det var förra årets bonuspresentkort jag nyttjade denna gång.

Innan behandlingen var jag på dejt. Hon hade föreslagit lunch och fika men jag hade sagt till henne att bara fika passade bättre då jag hade en tid att passa. Jag förmådde mig inte att berätta vad jag skulle göra, åtminstone inte innan vi hade träffats. Jag tänkte att hon kanske får fel uppfattning om mig utan att ens ha träffat mig.

Tjejen var trevlig och vi hade ett bra snack så därför berättade jag vad det var jag skulle göra. Hon skrattade lite grann men inte mer. Jag skäms inte för mina ansiktsbehandlingar men det är inte särskilt vanligt, åtminstone inte i min bekantskapskrets, att killar går på behandling. Jag brukar nämna att jag går men det är få av mina vänner som tycks ha samma intresse trots mina rekommendationer. Det brukar alltid vara söta unga flickor som jobbar så lite ögongodis får man på köpet.

Idag blev det en lite märklig situation medan jag fick min behandling. Tjejen som tog hand om mig öppnade upp sig för mig och började prata om sina bekymmer hemma. Jag blev lite överraskad att jag fick agera ”psykolog” medan jag fick min behandling, annars brukar det vara omvänt att den yrkeskategori hon representerar, precis som hårfrisörer, är de som får lyssna på folks problem. Tydligen framstod jag som en god lyssnare i hennes ögon. Jag är rätt bra på att lyssna på folk och ställa frågor. Till viss del beror det på att jag inte gillar att prata om mig själv och då vänder jag samtalet så det handlar om den andra personen istället. Sen har det nog blivit en vana på grund av dejtandet. Jag har nog också lärt mig ställa frågor på ett annorlunda sätt tack vare kurserna jag gått i personlig utveckling. Jag framstår nog som väldigt deltagande.

Som vanligt efter avslutad behandling försöker tjejerna sälja in sina produkter men jag är van vid det numera. Tydligen finns jag i deras kundregister så de vet när jag fått mina behandlingar och även vilka krämer jag har blivit rekommenaderad att använda utifrån min hy. Det är bra förmodar jag om jag en dag ska in och köpa någon produkt, för då får jag precis den jag ska ha. Än så länge är jag för snål kring dessa krämer och nöjer mig med Apotekets. Jag tycker det räcker med att jag har peelingkräm, ansiktsrengöring och mjukgörande krämer, det behöver inte vara exklusiva dito.

På köttmarknad

I lördags hade jag middagsbjudning hemma hos mig, en av dem som var inbjudna var min vän M, soctanten. Hon hade även bjudit in några jobbkollegor. Det är alltid lika kul att lyssna på deras prat, det är mycket ”Jag tänker…”, vilket jag så klart påpekar. Men jag ska inte kasta sten i glashus, jag har anammat det själv också. Temat för kvällen var att vi skulle på Swing Inn, ett ställe jag bara varit på en gång tidigare och då i ungefär samma sällskap. Det låter som en dålig sexklubb och det är det väl på sätt och vis även om det är en nattklubb.

Stället har en dresscode som gör att killar bland annat måste ha skjorta på sig. Jag blir helt obstinat av sånt, jag tycker jag ska kunna komma i mina jeans, tröja och Converse men det funkar inte. Jag förstår om de vill att folk ska vara hela och rena men statusen på stället blir inte bättre för att man tvingar folk att klä upp sig. Det är ändå alldeles för mycket löst folk bland besökarna. Vad som triggar mig extra mycket är nog det faktum att om nu nattklubben vill hålla en viss image så kanske de borde ta itu med att inte släppa in ett antal prostituerade kvinnor, likaså borde de rensa ut alla som sitter och sover på olika ställen efter alltför kraftig alkoholförtäring.

Hur som helst, middagen hemma hos mig var trevlig och nånstans där borde jag nöjt mig, men eftersom jag lovat att följa med fick jag på mig en skjorta och tröja. Väl på plats blev det precis lika hemskt som förra gången. Jag tappar helt fokus och blir rastlös. Jag måste gå omkring planlöst på stället för att uthärda. Övriga vänner märker jag blir obekväm och det gör mig än mer stressad. Jag går omkring som en äggsjuk höna. Igår funderade jag på vad som gör mig så stressad för jag kan verkligen inte slappna av. Jag tror det är många faktorer som påverkar. Självklart stör dresscoden mig men jag tror inte det är det som stör mig mest. Snarare är det nog att stället är en enda stor köttmarknad och jag blir ledsen när jag inte vet hur man ska bete sig. Jag kan inte koderna och spelen för att vistas i dessa miljöer. Jag tycker dessutom stämningen på stället är olustigt, det är alldeles för mycket konstigt folk. Det är inte heller så charmigt med alla äldre män som står och kollar på tjejer som rovdjur. Jag har aldrig varit förtjust i att dansa och eftersom det vimlar av dansgolv så gör det mig också nervös. Med alla dessa faktorer i beaktande är det inte konstigt jag vantrivs och beter mig märkligt.

Jag fick trots det dambesök med mig hem, min vän M. Hon skulle sova över hos mig då hon inte bor i stan. För många herrans år sen låg vi med varandra några gånger men jag tröttnade då vi tänkte sex helt olika. Det var några saker som jag tar för givet som inte riktigt ingick i hennes reportoar. Efter det blev vi bara väldigt bra vänner. Nu delade vi säng för första gången på många år, men det var händerna på täcket från båda sidor. Jag tyckte det var taskigt hon skulle sova i soffan när jag har dubbelsäng, och jag hade inte själv för avsikt att ligga i soffan. Dagen efter gick vi och käkade brunch ihop och analyserade kvällen. Vi kom fram till att vi nog inte behövde gå dit fler gånger. Det passar inte riktigt oss.

Det är möjligt jag hade trivts bättre om jag var mer berusad och gick dit med nån killkompis. Då är det lättare att gå fram och prata med något tjejpar för oftast är det ingen som står ensam. Men jag tror ändå inte det hade funkat för mig. Det är helt enkelt fel forum.

Känner mig äcklad

I förra veckan hade jag sex med en person jag lovat mig själv att inte ha det med, den perversa gifta kvinnan. Denna gång var rollerna ombytta, precis som senaste gången. Men trots att jag var lekledare för arrangemanget funkade det inte. Jag tappade helt sugen medan vi höll på och insåg att jag inte är det minsta attraherad av henne. Det känns hemskt att säga men jag känner mig nästan äcklad. Jag fattar inte hur jag tänkt innan. Jag vet inte hur länge jag har känt henne men det är kanske 4-5 år och under den tiden har vi väl haft sex 5-6 gånger skulle jag tro. Vad jag gillat med henne är hennes öppenhet kring sex och främst då bdsm. Hon tänker sex som jag. Men nu känns det helt ointressant. Normalt sätt brukar vi snacka på msn efter en session men jag har inte ens förmått mig att göra det, jag har faktiskt blockerat henne. Det känns inte schysst men just nu vet jag inte hur jag ska hantera situationen. Jag väljer därför att hålla låg profil tills jag har en bättre handlingsplan.

Jag vet inte vad detta innebär men kanske är det ett tecken på tillfrisknande hos mig eller så är det motsatsen. Jag vet att jag tänkte på Miss Orange medan jag hade sex med kvinnan och önskade det var hon. Dagen efter kände jag mig riktigt äcklad över hela situationen och fick rysningar av minnesbilder på näthinnan. Dessutom gick det lite överstyr då jag var helt oinspirerad, det blev för mekaniskt och olustigt. Bdsm för mig är något lustfyllt och kul. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här men det känns som jag behöver ta en paus i mitt sexande. Jag ska definitivt inte ha sex med den gifta kvinnan igen och jag bör nog inte ha sex med någon där inte mina känslor finns med. Jag tror inte jag hanterar att ha känslolös sex för tillfället.

Kollar jag mina två senaste sexpartners så är det ett sorgligt faktum att jag inte har lyckats komma. Jag har provat två gånger med kvinnan som stalkade mig utan att lyckas och så nu den gifta kvinnan. Jag tror detta är ett väldigt tydligt tecken på att något är fel. Förvisso är det sånt som kan hända när jag håller på i flera timmar, det blir för mycket växlande av och på på grund av olika aktiviteter, så till slut hänger kroppen inte med. Det har även hänt mig tillsammans med Miss Orange men då löste det sig strax senare. Jag tror inte heller jag kan skylla på att jag äter Voxra. Jag tror det beror på att jag inte är det minsta intresserad eller attraherad av personerna ifråga, snarare tvärtom. Så egentligen är det inte så märkligt. Tydligen var jag inte så nogräknad tidigare men nu har saker förändrats. Min sexbild är väldigt skev märker jag, men jag väljer att se detta som ett positivt tecken att hela kroppen unisont säger att detta funkar inte.

Allt detta ligger så klart i konflikt med det faktum att jag gärna vill ha en sund relation med en tjej jag älskar. Jag har varit på dejt med en tjej fyra gånger nu men det händer absolut ingenting. Det här är en helt normal tjej med bra utbildning och välordnat liv, och som inte verkar ha några diagnoser. Men trots det klickar det inte. Jag har följt råden enligt boken Hemligheten bara för att motarbeta min undvikande anknytning men det har inte hjälpt. Nu har vi kommit så långt att om jag mot förmodan skulle ligga med den här tjejen blir allt väldigt rörigt för då känns det som skulle vara mer seriöst och vi har inte den rätta kemin ihop. Dessutom har jag inte några känslor för henne. Jag tror inte jag skulle bry mig om hon berättade att hon träffat någon annan. Det är helt omöjligt att komma henne inpå livet. Hon tar sällan några intitativ till kontakt men om jag hör av mig svarar hon omgående. Jag förstår ingenting men det känns som något slags spel som jag inte förstår och inte vill delta i.

Imorgon har jag en dejt med en annan tjej som jag fått kontakt med på internet. Hon verkar också sund och normal. Får se om jag har bättre lycka med henne. Jag har märkt att tjejer som på något sätt vågar prata om sex är såna som jag attraheras av och har lättare att socialisera med. Dem dömer jag inte ut som pryda och blyga. Jag föredrar öppenhet kring sex, jag känner mig mer bekväm då. Det gör det lättare för mig att lära känna någon då jag är mer avslappnad.

Ett tag sen sist

Det är väldigt lätt att lura sig själv och börja fuska med sitt mående. Jag kan se hur jag blir mer tillåtande med saker jag inte borde syssla med, och att jag kommer bort från saker som får mig att må bra, och som är viktiga för min utveckling och välmående. Tidigare skrev jag en del i min blogg när jag inte mådde bra, nu har jag till viss del slutat med det. Jag har blivit lite lat och bekväm, sen är det nog så att tillvaron inte har varit för komplicerad eller så hanterar jag den en aning bättre numera när jag har en hel del verktyg att använda.

På jobbet har det varit rörigt, där det pågår en omorganisering, bara någon månad efter den senaste. Vi återgår nu till hur det var tidigare då den nya organisationen var helt misslyckad. Den har kostat företaget många miljoner och framför allt har det inneburit förlorat förtroende hos såväl kunder som anställda.

På dejtingfronten är det status quo. Jag möter inga bra tjejer. Jag har varit på en del dejter men det finns inget samspel, det uppstår ingen kemi. Jag har träffat en tjej som är helt normal, har bra jobb och ordnat liv men det finns ingen som helst dynamik mellan oss. Det är trist, för jag vill så gärna ha en relation. Detta blev extra påtagligt igår när jag var på kräftskiva hos en vän. Så gott som samtliga där var par och jag blev avundsjuk på alla som hade någon tjej att krama och kyssa. Min vän som hade festen har precis träffat en tjej och de var nykära, vilket var så uppenbary. Ögonen glittrade och de kunde intehålla sig ifrån varandra. Det var kul att se, för han unnar jag verkligen att träffa en tjej, men likväl så är det klart jag vill ha samma sak och det gör ont i mig att inte ha det.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det så svårt för mig att träffa rätt. Jag tror det beror delvis på att jag inte bara ”nöjer” mig med en tjej utan jag vill också att vi ska fungera ihop och känna att det känns rätt. Jag kan knappt minnas hur det känns men jag tror och hoppas jag ska känna igen känslan. Sen är det hela min sexuella läggning som är ett problem. Jag lägger väldigt stor vikt på sexbiten hos en tjej. Jag borde bli mer ödmjuk och tålmodig där, inte så att jag ska avstå saker utan mer ge tjejer lite tid att bli nyfikna. Nu dissar jag dem omgående om jag uppfattar minsta lilla tecken på prydhet. Jag tror inte heller att jag är helt klart känslomässigt med Miss Orange och så länge jag känner så är det inte möjligt att träffa någon tror jag.

Jag fick nyligen kontakt med en tjej som visade sig vara lika problematisk som Miss Orange även om hon inte hade några diagnoser. Hon omgärdades av mängder med problem. Hon hade blivit misshandlad av sitt ex, låg i vårdnadstvist, hade kollapsat och var sjukskriven, blivit antastad på jobbet osv.

På vägen hade hon raderat bort sig själv helt, och levde och identifierade sig själv genom sitt barn, sitt ex, sin familj och sitt jobb. Vi fick snabbt kontakt via nätet och pratades vid i telefon nästan omgående. Första gångerna pratade vi i flera timmar. Hon pratade säkert 90% av tiden och då huvudsakligen om sitt ex och om sig själv. Jag insåg att hon hade mycket att jobba med och mina varningsklockor ringde för fullt. Till slut fick jag nog och sa som det var, att jag ansåg hon hade mycket att jobba med och att jag inte var intresserad. För mycket av det hon hade framför sig hade jag genomgått tidigare och att jag inte önskade vara närvarande. Det skulle inte vara bra för mig.

Nån dag senare kom ett blomsterbud hem till mig med en ros från tjejen. Det fick mig att tänka att jag åtminstone skulle ta en fika med tjejen. Jag var nyfiken på att se vad det var för en märklig människa jag stött på. Jag tyckte att det minsta vi kunde göra var att träffas efter att ha tillbringat mängder med timmar i telefon. Så en kväll kom hon hem till mig och det slutatade med att vi hade sex. Hon var duktig på sex märkte jag och det fanns potential att utveckla henne på ett sätt jag finner tilltalande. Dock kände jag precis som innan att hon inte var en person jag ville ha en relation med. Vi lever helt i olika världar och jag är inte det minsta intresserad av hennes. Hon har så mycket i sitt bagage att jag blir helt matt. Hon har åtminstone börjat plocka i sitt liv och går i terapi men det känns som att jag har kommit avsevärt längre än henne.

I förrgår träffades vi en andra gång och då var det för att ha sex. Hon är helt omättlig och sanslöst kåt. Det är precis sånt som triggar mig. Hon har skickat minst sagt vågade bilder och videor till mig och sånt gillar jag. Vi är sexuellt kompatibla verkar det som. Nu hoppas jag kunna träna upp henne lite men samtidigt är jag lite rädd för vad jag sysslar med. Men jag måste våga och pröva mig fram. Känns det inte bra får jag helt enkelt säga ifrån. Jag tror inte hon ska hindra mig från att hålla ögonen öppna för den tjej jag verkligen vill träffa, då jag inte har några känslor för henne.

Jag vet inte riktigt vad hon tror och hoppas på men det känns som vi båda är överens om att det bara handlar om sex. Jag märker dock att hon skiftar en aning i humör, ena stunden vill hon en massa saker, nästa stund blir hon tveksam och avvaktande. Jag föredrar när det är raka besked och tydlig kommunikation. Velande får mig bara irriterad och frustrerad. Jag tycker hon är rolig att ha sex med men i övrigt har jag inget intresse av att lära känna henne. Hon skulle inte tillföra någon positiv energi i min tillvaro, snarare tvärtom. Jag vågar inte riskera att hamna i något energikrävande, jag vet hur lätt jag har att trampa fel.