Vig som en dräktig elefant

När jag fyllde år fick jag ett 10 dagars prova-på-kort på Bikramyoga av min vän M. Hon har hållit på med detta ett tag och nästan tjatat på mig att jag borde pröva. Hon tror det är precis vad jag behöver. Efter nästan ett halvår tog mina ursäkter slut så förra veckan provade jag för första gången. Det var precis så tufft som jag hade hört det skulle vara. Ett pass pågår i 90 min. Under tiden står man i 40 graders värme och gör 26 olika övningar, där varje övning repeteras 2 gånger.

Jag visste att jag inte är särskilt vig och att min balans kunde vara bättre men det blev nästan lite komiskt första gången. Jag kände mig som en dräktig elefant när jag försökte mig på en del av övningarna. Vissa saker är nog bara inte menade för mig. Men övningarna ger ändå resultat och jag tror på konceptet. Med mitt prova-på-kort får jag köra hur många pass jag vill under tio dagar. Jag har även hunnit med ett andra pass och det var om möjligt ännu tuffare. Trots det kunde jag märka en del förbättringar. Jag tror det berodde på att jag kunde fokusera mer på övningarna denna gång. Jag hade större förståelse för vad det handlade om. Vid första tillfället var allt nytt och jag hade fullt upp att försöka se vad andra gjorde.

Jag ska försöka hinna med ett tredje pass innan mitt kort tar slut, sen får jag fundera på om jag ska gå vidare med detta. Som det känns nu lutar det åt att det blir så. Jag tänker att om jag försöker köra ett pass i veckan eller åtminstone varannan vecka så bygger jag upp en smidighet i kroppen med tiden. Men framför allt får jag det meditativa med andning och medveten närvaro, vilket är precis vad jag behöver. Under passen är jag där, tankarna svävar inte iväg. Efteråt är det en förlösande känsla, det känns nästan som efter sex. Yogan är helt säkert nyttig för mig och min kropp i många hänseenden. Jag kan inte se några nackdelar.

Sen är det lite bonus att alla deltagarna är minst sagt lättklädda under passen. Det räcker att ha ett par badshorts eller liknande på sig som kille. Vid första tillfället hade jag ett par tunna bomullsshorts på mig, det var en riktigt dålig idé. De var plaskblöta efteråt. Yogan kanske är ett bra dejtingställe, vem vet. Dock finns det inte utrymme för att spana tjejer  på passen då alla är helt uppslukade i sig själva. Men jag kan ju lära känna nån där som jag sedan möter ute på någon annan plats. Jag tänker att ju fler ställen jag exponerar mig på, desto större är mina chanser att träffa en tjej en dag. Hon lär inte knacka på min dörr från ingenstans, det är det enda som är säkert.

Box äger

För en vecka sedan provade jag gruppträningen box för första gången. Det var en av mina värsta upplevelser någonsin efteråt träningsmässigt sett. Jag trodde jag skulle svimma, spy och avlida om vartannat. Det var grymt tufft men riktigt skoj. Jag märkte att trots att jag har god kondition så blev jag helt utmattad. Jag jobbade med helt andra kroppsdelar och muskler än vad jag är van vid. Jag behöver lite variation i min träning, det är lätt att stagnera om man gör samma sak hela tiden. Nu har jag fått en ny utmaning och hittat en riktigt rolig träningsform som jag tror min kropp behöver.

Jag boxades med en tjej jag träffat på en kontaktsida. Vi har träffats och fikat några gånger tidigare. Hon var grymt målmedveten på träningen och hennes blick var minsta sagt fokuserad och sammanbiten. Hon formligen mosade mig. Hon hade kört box innan men jag tror mer det är hennes inställning och driv som gör henne till en ”maskin”. Det här är en tjej jag inte blir riktigt klok på, hur jag än försöker, kommer jag henne inte in på livet. Jag har försökt göra en del sexuella anspelningar men hon nappar inte, men likväl fortsätter hon ha kontakt med mig. Jag har fått intrycket att vad hon än tar sig för så går hon ”all in”, oavsett om det är träning eller jobb. Jag undrar så klart om det även är så sexuellt.

Efter passet gick vi och fikade. Det gick så där när mina armar skakade som asplöv. Det var kanske inte helt genomtänkt att fika direkt efter träning även om kroppen fortfarande är i en förbränningsfas. Det såg nog kul ut hur jag krampaktigt höll min kopp för att inte spilla och hur jag fumlade med skeden när jag försökte äta min kakbit.

Igår frågade jag henne om hennes aggression i samband med boxen berodde på någon typ av frustration men fick bara ett skratt till svar. Vi sms:ade lite inför vårt andra pass ihop och hon hade skrivit att hon var minst lika taggad som senast. Andra passet med box var annorlunda då det var en annan instruktör denna gång. Han körde mer kombinationer än tjejen senast. Det gjorde det en aning svårare för mig som är helt ny. Jag ägnade nog minst lika mycket energi åt att få rätt på slagen/sparkarna som att ha kraft i dem. Jag har nog inte världens bästa koordinationsförmåga. Detta pass var tuffare men jag blev inte lika utmattad som första gången, vilket antagligen berodde på att det blev för mycket för mig att tänka på. Dock var jag helt mör när det var slut även om det inte var som förra gången.

Denna gång gick vi inte och fikade efteråt utan gick hem var för sig. Jag skickade ett sms där jag tyckte hon skulle ge mig massage som plåster på såren att hon mörbultat mig, men fick inget napp denna gång heller. Jag tror det är omöjligt att få ligga med henne, eller snarare jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Dessutom är jag en aning orolig att om vi skulle ha sex nu så blir det som sagt mer seriöst och det vet jag inte om jag är intresserad av då jag inte känner henne närmare. Hon verkar ha svårt att öppna upp sig, åtminstone för mig. Det får bli som det blir på den punkten. Vad som är bra är att vi har bestämt att vi ska fortsätta boxas, det är roligare om man är två som går tillsammans så nu har jag åtminstone hittat mig en sparringpartner. Sen får vi se om vi kommer skuggboxas nakna framöver.

Nåväl, jag kanske får sex imorgon då en annan tjej jag träffat på en kontaktsida kommer hem till mig för att käka middag. Våra konversationer har till 60% handlat om sex. Det bådar gott. Dessutom är hon riktigt kul att prata med, hon får mig att skratta. Baksidan är att jag tror hon är rätt stor, frågan är bara hur stor. Hon har skickat en del bilder, samtliga i princip lättklädda, men det är svårt att avgöra hennes storlek utifrån bilderna. Jag vet egentligen inte om det är att någon är tjock som stör mig eller om det är när jag kan greppa tag om kroppsdelar som inte borde gå att greppa. Jag tycker det är oerhört osexigt med valkar och liknande. Det funkar inte för mig.

Medveten närvaro

Jag minns att det var diskussioner kring medveten närvaro som var inledningen till min kontakt med Miss Orange. Vi möttes på Darkside, ett nischat community. I min profil hade jag skrivit medveten närvaro som livsåskådning och Miss Orange höll på med sin Dialektiska beteendeterapi (DBT) där begreppet är centralt. Jag lärde mig begreppet via må-bra litteratur skriven av Åsa Nilsonne och Anna Kåver, personer som Miss Orange var väl bekanta med. Det var så vi började kommunicera med varandra. Jag kan idag se att jag inte hade en susning om vad medveten närvaro innebar. Så klart hade jag läst och förstått det och gillade tanken men jag hade svårt att få det att fungera på mig själv. Mina tankar har snurrat alldeles för mycket för att kunna tala om medveten närvaro. För mig har det snarare varit motsatsen, omedveten närvaro med tanke på hur ofokuserad jag har varit. Det har varit ett genomgående tema för mig vad jag än har gjort, bortsett från sex. Där har jag till större delen varit närvarande, även om mina tankar även där har sprungit iväg med mig.

Idag var jag och tränade för första gången på nästan 10 dagar, ett långt uppehåll för att vara mig. Jag har inte känt något sug alls och till viss del ifrågasatt min träning. Varför gör jag det? För vem gör jag det? Tycker jag det är kul?
Jag vet träning får mig att må bra och ger mig samma känsla efteråt som när jag varit hos mina coacher, det vill säga boostad och full av energi. Men ändå har jag ifrågasatt mina motiv. Jag har kanske till viss del haft fel infallsvinkel till min träning, det har blivit ett måste och glädjen har avtagit.

Jag provade därför någonting nytt idag. Jag försökte verkligen känna min fysiska kropp medan jag tränade och jag blev faktiskt mer fokuserad och närvarande genom att känna in min kropp. Jag vet inte om det berodde på att jag tyckte det var kul att träna idag efter att ha vilat ett tag eller om det var mitt nya förhållningssätt som fungerade. Hur som helst var det anmärkningsvärt att jag tyckte det var kul med styrketräningen idag. Det är annars den träningsform jag har tuffast med rent motivationsmässigt. Idag försökte jag låta kroppen tala till mig istället för hjärnan som bara förmedlar hur tråkigt det är och det fungerade. Så det här måste jag prova igen. Jag är kanske på väg mot ett genombrott, kanske att jag äntligen kan få prova lite medveten närvaro. Det är inte en dag för tidigt i så fall…

Broloppet vs Göteborgsvarvet

Då har jag avverkat årets två halvmarathon (21, 195 km). Det första var Göteborgsvarvet för 3 veckor sedan och så Broloppet idag. Idag var det fjärde gången jag sprang Broloppet, premiären gjorde jag för 10 år sedan i samband med invigningen av bron. Göteborgsvarvet har jag sprungit två gånger. Loppen är helt olika och jag tycker Göteborgsvarvet är roligare eftersom gatorna kantas av folk överallt, vilket är kul och även ger bra stöd när det går tungt. Broloppet är inte särskilt upphetsande, i synnerhet inte att börja med 4 km tunnel. Men det är ändå en mäktig upplevelse att springa på bron. Det är också mycket skönt att sista 5 km går på land där det finns folk som hejar på en. Längs hela Sibbarp och Limhamn står folk och applåderar vilket ger extra energi.

Årets två lopp har sannerligen haft olika väderförutsättningar, i Göteborg var det strålande solsken och säkert närmare 25 grader varmt, dvs hopplöst för löpning. Det var ett mycket tufft lopp och det var många löpare som kroknade längs vägen. Största besvikelsen för mig var att fuktsvamparna var slut när jag vände uppe på Götaplatsen, hade verkligen sett fram emot att få fukta mig lite.

När jag springer halvmarathon har jag 5 delmål, två av dem är mest för att öka ut antalet mål. Delmålen ser ut enligt följande:
1. Överleva
2. Springa hela loppet
3. Under 2 timmar
4. Under 1 tim 50 min
5. Under 1 tim 45 min

I Göteborg klarade jag trots värmen 4 av 5 delmål så jag var mycket nöjd. Jag har bara klarat alla 5 delmål en gång tidigare och det var premiären av Broloppet 2000.

Dagens Brolopp hade bra väderförutsättningar även om det var trist att sitta i ösregn på Kastrup Strandpark i flera timmar och bara vänta men jag var rutinerad och hade med mig regnskydd så jag led inte särskilt mycket av det. Jag satt och lyssnade på min musik, tittade på allt folk och laddade för loppet. Det var annars rätt svalt och kraftig vind men lyckligtvis hade vi (26 623 löpare) den i ryggen uppe på bron. Dessutom kom solen fram lagom till starten.

Den del som gick trögast för mig idag var tunneln, det var mycket folk och det var svårt att ta sig förbi andra löpare. Dessutom var det väldigt kvavt i tunneln, inte särskilt behagligt alls. Väl uppe på bron fläktade det dock friskt. Jag tappade en del tid i tunneln men uppe på bron kändes det som jag flög fram i takt med musiken som pumpade i mina hörlurar. Min specialgjorda musikmapp för jogging är jag mycket nöjd med. På bron tog jag igen tappad tid och skapade mig även marginaler för att till slut ta mig in på den bästa tiden någonsin för mig i samband med ett halvmarathon. Jag satte alltså alla 5 delmålen igen. Underbart!

Min kroppsbild – BMI 20,8

Medelålders man. Längd: 167 cm, vikt: 58 kg, BMI: 20,8

Jag har sett bloggen där folk visar upp sina kroppar och det är en kul idé tycker jag. Jag inser dock att BMI kan bli väldigt missvisande för en hel del personer och inte behöver betyda särskilt mycket men för mig verkar det fungera som måttstock. Kolla ditt BMI här.

Jag har själv en hel del komplex, både med min egen kropp men även andras. När det gäller mig själv önskar jag att jag var åtminstone en decimeter längre, helst mer. Nu är det inte så mycket jag kan göra åt läget utan det är bara att gilla läget att jag är kortvuxen men det har alltid varit svårt. Jag önskar också att mitt hårfäste kunde sluta krypa högre upp för varje dag. Men hårfrågan kan jag hantera, det är bara att raka huvudet när det inte går att ha en vanlig frisyr längre. Men jag klarar mig några år till.

När det gäller andras kroppar har jag problem med övervikt. Jag vet det är ytligt och det stör mig att jag tycker så men det är något jag får acceptera. Jag inser att det finns många anledningar till att man är överviktig, tom sådana man inte själv råder över, men jag kan inte rå för att jag läser in egna värderingar som är helt mina egna. För mig framstår en fet person som lat, ohälsosam och nonchalant. En person som inte bryr sig om varken sig själv eller sin närmaste omgivning.

Jag tillhör inte kategorin killar som tycker kärlekshandtag, trivselkilon, ”former” och allt vad det kallas är sexigt. Jag vill inte kunna greppa tag i kroppsdelar som inte ska klämmas på. Jag föredrar en kropp med muskelkonturer. Det innebär inte att man måste träna varje dag men jag tycker det är viktig att en person bryr sig om sin kropp och själ. Själv har jag som målsättning att träna 12 gånger på en månad. Det håller mig i form och gör att jag kan unna mig en hel del onyttigheter utan att straffas. Framför allt gillar jag att jag har god kondition, är uthållig och inte blir trött.

Jag får en kick av att känna att jag orkar saker som jag ser jämnåriga inte gör på samma sätt. Jag mår också bra av att konstatera att jag ser väldigt fit och ung ut i jämförelse med många jämnåriga. Men mest tränar jag för att jag vill vårda mig själv och ge mig bästa möjliga chans till en behaglig tillvaro. Jag anser man ska vara rädd om sin kropp, utan den är jag ingenting. Det är den som bär mig och då vill jag ge den bästa möjliga förutsättningar.

Tiger & jag

Tiger Woods och jag har en del gemensamt för tillfället trots att vi lever i helt olika världar. Vi har båda insett, han med mer hjälp utifrån än jag, att vi har problem med sex och relationer. Jag förmodar han går i terapi och att hans tillvaro är minst sagt komplicerad med tanke på hur medierna jagar honom. Han får inte en lugn stund. Frågan är dock om han själv insett sitt problem eller om det är folket runtomkring honom som tvingar honom att göra det det. Det är antagligen hans PR-folk som skriver vackra ångertal och andra pressreleaser.

Utöver vårt sexmissbruk har vi båda nyligen gjort comeback på golfbanan. Han gjorde det för några dagar sedan, åtminstone ur tävlingshänseende, träna har han antagligen gjort hela tiden. Jag hade säsongens första runda idag. Dock spelar vi så klart på helt olika nivåer men det är ändå kul att se likheterna, han som vanligtvis lever i en hektisk glamourvärld, jag som lever bland oss vanliga dödliga. Men för tillfället, en kort stund, sitter vi i samma båt.

Det var strålande väder och en perfekt dag för golf. Poängmässigt var det ingen höjdare men det viktiga var att få premiärrundan ur världen. Nu är den avklarad och jag kan se fram emot en ny säsong. Det var så fridfullt ute på banan, fåglar som kvittrade och vattnet i bäcken som porlade. Alla golfkritiker borde prova på en runda under sådana förutsättningar. Det kan vara väldigt rogivande och avslappnade att ta en runda med några vänner och snacka lite skit. Det är nästan som terapi eller meditation. Så klart kan tävlingsinstinkten förstöra det idylliska men idag var det för ovanlighetens skull inte jag  som gick och svor och slog med klubban utan mitt sällskap.

Min målsättning för året, utom att sänka mitt handicap, är att uppträda mer harmoniskt på banan och idag lyckades jag med det. Förra året var bedrövligt för mig på många sätt, jag tror mitt allmäntillstånd återspeglades på banan och det gynnade mig inte. Dessutom led jag av ryggbesvär, idag hade jag inga problem alls att tampas med mer än ringrosten. Jag hoppas verkligen årets golfsäsong blir bra, jag behöver släppa mina tankar och få all avkoppling jag kan få. Fore!