Inga onda stalkeravsikter

I förra veckan, såg jag på min mobil att jag hade ett missat samtal från ett nummer som var obekant för mig. Jag kollade på Hitta och Eniro men det gav inga träffar. Personen ifråga hade inte lämnat något meddelande men eftersom jag befann mig på jobb så tog jag jobbmobilen och ringde upp numret. Jag fick en olustig känsla när jag hörde jingeln ”It’s a magic number”,  i luren, och än mer obehag fick jag när telefonsvararen gick igång. Det visade sig vara Miss Orange som hade ringt mig. Tydligen har hon skaffat nytt mobilnummer för det gamla känner jag igen.

Strax efter att jag hade ringt upp numret så ringde min jobbmobil, eller snarare telefonen som är knuten till min tjänst. Jag kunde se på displayen att det var hon som ringde med sitt nya nummer. Jag svarade så klart inte men undrade om det fanns en telefonsvarare kopplad till numret som gjorde att hon förstod att det var jag som hade ringt. Jag provade därför att ringa upp mig själv, fick då en röst som sa på engelska och tyska att numret inte kunde nås för tillfället, vilket stämde väl eftersom jag var utomlands.

Jag bannade mig själv en kort stund för att jag var så orutinerad att använda jobbmobilen. Det är inte likt mig att göra såna misstag. Jag hade kunnat använda min ”Blocket-telefon” istället, dvs mitt kontantkortsnummer som används för Blocket och nya kontakter på dejtingsidor.
Några minuter senare fick jag ett sms på jobbmobilen med följande text:

”Ville bara säga hej, höra hur det var, skickade dig en tanke i värmen. Inga onda stalkeravsikter. 🙂 ”

På nåt sätt är det komiskt att hon definierar sig själv i sms:et. Detta var 3:e gången sedan februari som hon hört av sig. För mig är det stalking hon sysslar med, då jag inte hört av mig överhuvudtaget till henne på snart två år trots att hon vanligtvis hört av sig med 3-månadersintervaller. Detta är dock ett undantag såtillvida att hennes behov av att höra av sig har varit större än vanligt.

Jag har bett henne sen tidigare att inte höra av sig till mig och att radera mitt nummer, och hon har själv lovat att låta mig vara ifred samt radera mig. Därför är det helt otroligt att hon fortsätter höra av sig. En normal människa skulle antagligen inte fortsätta med envägs-kommunikation i nästan två års tid utan att förstå att han/hon är oönskad. Jag tycker hon gör sig själv till åtlöje men mest av allt tycker jag det är respeklöst av henne.

Jag skulle verkligen vilja veta varför hon inte kan släppa taget om mig, men jag vet också att ett sånt svar inte finns att få. Hon skulle inte kunna leverera nåt som är begripligt. Det är bara att gilla läget att jag har en egen stalker och känna mig smickrad.

Av en ren slump när jag letade bild hittade jag till en blogg som handlade om kvinnor som misshandlar män, där tydligen borderline var ett inslag. Jag ska kanske vara glad vår relation inte var våldsam.

Leva som man lär

Jag har varit inne i en period där jag känner att jag inte riktigt lever som jag lär. Jag vill inte klanka ner på mig själv men det har varit en del saker som går stick i stäv med hur jag vill ha det. Jag lever inte upp till mina värdegrunder. Jag är inte så snäll mot mig själv som jag önskar.

Jag känner att jag brister i min kommunikation med en del människor. Jag säger inte riktigt det jag vill utan är väldigt svävande och diffus. Det blir inte bra för varken mig själv eller andra utan det uppstår mest en frustration. Saker blir inte sagda.

Jag har dessutom blivit försiktig av mig och en aning ängslig. Jag upplever det som att jag inte tar för mig på det sätt jag önskar. Jag har även skärmat mig lite socialt och träffar inte vänner på det sätt jag vill. Jag tror en del av det beror på mitt jobb. Där är så rörigt att jag blir helt matt. Därför borde jag ta tag i mina coachingplaner men jag är feg och försiktig. Jag hittar problem istället för att se möjligheter. Kanske löser sig allt då jag förmodligen blir varslad om några månader på grund av av omstruktureringar. Då får jag automatiskt den kick jag behöver för att ta mig för saker. Så länge jag har ett jobb är det lätt att bli bekväm och lat. Jag tror detta är en bra möjlighet för mig.

Jag känner mig överlag rätt missmodig och extra tungt blir det alltid när det är helgdagar av någon anledning. Då vet jag att många firar med sina nära och kära men några såna har inte jag. Jag stannar hemma istället. Det får mig att känna ett utanförskap som jag inte gillar. Jag vill träffa en tjej och göra saker ihop men det händer inte. Jag möter inte rätt tjejer.

Jag behöver jobba med mig själv lite grann och även träffa mina coacher. Det var ett tag sedan sist och det är tyvärr så lätt att falla i gamla mönster. Jag har fastnat lite i sexträsket igen även om det är mer återhållsamt än tidigare. Jag tycker det upptar för mycket av min tid och det får mig inte att må bra. Vid ett tillfälle lyckades jag ha sex med två olika tjejer inom loppet av ett dygn.Förr i tiden hade jag tyckt det var spännande, nu kändes det mest dumt och onödigt.

Jag har även försökt mig på att ha sex när jag är riktigt berusad. Jag har aldrig gillat eller ens lyckats genomfört det tidigare så jag vet inte vad som fick mig att göra ett nytt försök nu. Resultatet var dock som alltid mest en extra dålig baksmälla. Jag vill njuta av det jag gör och det är inte möjligt när jag är tokfull, det blir mest omdömeslöst och pinsamt. Nåväl, det var en rolig kväll trots det.

Förhoppningsvis kan den annalkande sommaren med värme och ljus få mig på bättre tankar och beteenden. Jag hoppas det åtminstone. En sommarromans hade varit toppen.