Dags igen

För en tid sen kunde jag inte låta bli att gå in på Miss Orange blogg, det var några dagar efter att hon skickat sitt senaste sms till mig. Hon hade raderat sina tidigare inlägg men börjat skriva på nytt i november. Det visade sig att det gick trögt för henne. Hon har varit inlagd och även fått ECT-behandling igen. Senast det hände var medan vi umgicks. Dessutom hade hon blivit av med sitt jobb men det hade jag anat utifrån att jag visste att företaget hon jobbade på gick i konkurs i slutet av förra året.

I sin blogg ondgjorde hon sig, precis som förr, om alla följder av behandlingen, främst då att hon tappar minne. Märkligt nog, eller snarare ironiskt, tycks hon inte glömma bort mig.

Det gjorde mig dock ont att se att hon var inne i en period där det var tufft för henne. Jag känner värme och kärlek för henne på mitt sätt. Jag minns hennes ord från förr då hon berättade hur ledsen hon kände sig när hon var inlagd tidigare och ingen hörde av sig. Jag funderade ett tag på om jag trots att skulle skicka ett sms till henne, nåt kort i stil med att jag hoppades det snart skulle vända för henne igen. Jag tänkte hur ensam och utlämnad jag skulle känt mig i en omvänd situation. Jag funderade kring vad mina motiv var och vad jag ville få ut av det. Jag insåg att det förmodligen var mitt medberoende som ville få komma till tals. Att jag ville in och fixa och hjälpa. Alltså fanns det ingen anledning för mig att höra av mig. Jag har inte lust att kliva in i det rollspelet igen. Det får räcka med att jag skänker henne en varm tanke här istället.

Jag blev en aning överraskad när jag såg hon ska vara ledare för en skrivkurs till sommaren. Jag vet skrivande är oerhört viktigt för henne och att hon är duktig med det skrivna ordet. Jag hoppas hon mår bättre till dess så hon kan hålla kursen.

Två gånger på kort tid har jag för övrigt sett hennes fd man, honom hon höll på att skilja sig ifrån när vi träffades. En gång på ett populärt uteställe kring Möllan och så på flygplanet häromdagen. Jag undrar om han känner igen mig, eller snarare vet vem jag är. Inte för att det har det minsta betydelse men jag har en tendens att se honom rätt ofta. Vi rör oss på samma ställen. Han får mig alltid att tänka på henne. Jag brukar fundera på vad han tycker och känner för henne. Dom har ett barn ihop med delad vårdnad, men där han ofta fått mertid då hon varit inlagd. Jag vet också han har hittat henne livlös vid något tillfälle då hon försökt ta livet av sig.

Häftig upplevelse

När jag loggade in på min blogg idag blev jag förvånad när jag såg att jag hade haft 149 besökare igår på min sida. Normalt brukar det ligga på 25-35 besökare om dagen och med någon enstaka topp kring 50. Undrar hur 149 personer kunde hitta hit igår. Kanske är det att Alla hjärtans dag närmar sig och det är många med dåligt samvete.

Var på kurs i förra veckan, en fortsättning på tidigare två jag har gått,  och kan nu kalla mig diplomerad coach. Det var intensivt, nervöst, lärorikt och mest av allt fantastiskt. Jag har fullständig tillit till kursledarna, vilket gör att jag vågar utmana mig själv även när jag känner oro och nervositet. Vi som deltog i kursen coachade varandra för att öva oss och sista dagen så coachade vi på riktigt på inbjudna personer som hade något de ville prata om. Det var pirrigt men gick väldigt bra kände jag. Personen jag fick som klient hade problem på så många fronter att jag häpnade. Jag kunde nästan ta på dennes oro och stress. Vi samtalade i 45 min och jag fick öva på det jag hade lärt mig. När vi var klara var det riktigt häftigt att se hur jag hade kunnat landa personen så denne gick iväg lugn och sansad, åtminstone för stunden. Snacka om omedelbar feedback.

Eftersom vi inte skulle träffas fler gånger var det inte läge att börja skapa strategier och lösningar för alla problem utan bara för mig att låta personen känna sig sedd och lyssnad på, och få ner denne i varv så det fanns möjlighet till mer rationellt tänkande.

Jag upplevde att min coachning gick bra och det stämde bra överens med den utvärdering som klienten hade fyllt i efteråt. Det kändes skönt att min känsla var rätt och gav mig självförtroende.

Nu får jag fundera lite hur jag går vidare med detta. Jag ska låta kursen landa i mig och känna efter. För stunden befinner jag mig fortfarande i ett lyckorus där jag svävar på moln. Tanken är att på något sätt försöka nå ut till så mycket bekanta som möjligt för att kunna fortsätta få erfarenhet med det jag har lärt mig.

Jag tycker det känns lite konstigt att sälja in mig själv till omgivningen men det är nåt jag får arbeta med. Jag vet inte riktigt vad det beror på men kanske är det för att jag kommer ta betalt för mina tjänster. Dock handlar det inte om full betalning utan nånstans mellan 250-300 kr för ett tillfälle. Jag tänkte först att första gången skulle vara gratis som ett prova-på-besök men fick under kursen reda på att det inte skulle generera fler klienter. Dessutom fick vi frågan om vi skulle jobba gratis första veckan på ett nytt jobb och tydligare kunde det inte bli. För det hade jag aldrig gjort.

Kategori obehagliga sms

”Nu ska jag förstöra stämningen igen, men jag är faktiskt skitnojjig att jag är med barn. Flera välkända symptom. Får spader snart. Kan ju för fan inte vara möjligt. Blä!”

Detta sms trillade in till mig under dagen och det var inte precis något som fick mig att skrika av glädje men det verkade även avsändaren hålla med om. Hon har barn sedan tidigare så hon borde rimligtvis veta hur det känns. En hel del katastrof tankar dök upp i huvudet men inget jag agerade på. Jag tog några djupa andetag, kände hur stressen avtog varpå jag landade i mig själv. Det kändes inte som en bra idé att hamna i en diskussion kring detta ämne utan att det var ett bekräftat faktum.

Det visade sig vara ett klokt beslut för en stund senare fick jag ett nytt sms som meddelade att två graviditetstester visat att hon bara var skendräktig för att använda hennes eget uttryck. Jag drog en lättnadens suck och saken var utagerad. Jag kom undan med blotta förskräckelsen. Jag vill inte ens tänka på konsekvenserna med tanke på att hon och jag inte ska dela någon framtid tillsammans.

Ombytta roller

En skum och annorlunda känsla har infunnit sig hos mig en tid. Vanligtvis har jag en tendens att döma ut tjejer som pryda och försiktiga, varpå jag tappar intresset för personen ifråga. Denna gång är det jag själv som blivit pryd, eller kanske snarare försiktig och återhållsam.

Strax efter jul fick jag kontakt med en tjej på internet, A, vi messade en del fram och tillbaka, och det flöt på bra. Efter nån dag frågade hon vad jag gjorde på nyårsafton, jag trodde hon mer konverserade i allmänhet än bjöd in mig till något, men det visade sig vara en inbjudan. Jag blev lite paff eftersom vi inte ens hade träffats, vilket jag också sa till henne. Dessutom visade sig festen vara i Landskrona, vilket inte kändes lockande av flera skäl. Jag gav inga raka besked utan lät det ligga flytande. Nån dag innan nyår fick jag plötsligt ett meddelande på facebook från en okänd person som visade sig vara hennes väninna som arrangerade festen. Hon undrade om jag hade några matallergier. Jag skrev till A att jag inte hade tackat ja och hon svarade att det var hennes väninna som var på påflugen. På morgonen den 30:e kom jag hem från jobbet, då pratade jag på telefon med A för första gången. Jag sa att jag inte kände mig tillräckligt modig att möta både henne och hennes vänner på en fest långt bort där jag inte kände en enda person mer än A. Vi visste ju inte ens om vi skulle trivas ihop då vi aldrig hade träffats. Hon förstod vad jag menade och vi konstaterade att enda sättet att lösa nyårsfrågan var genom att träffas omgående. Dock var det inte helt lätt då hon bor i Helsingborg. Eftersom jag hade saker inbokade under dagen så bestämde vi att hon skulle komma ner vid 22-tiden och att hon skulle sova över hos mig. Jag tyckte det lät konstigt, det är inte så ofta en tjej föreslår det på en första träff. Jag kände samtidigt att det fanns gott om plats i min lägenhet för henne att sova så jag hade inga sexuella förväntningar.

Under kvällen var jag på yoga med min tjejkompis M, därefter gick vi och åt pizza. Mot slutet av måltiden dök A upp. Jag tyckte hon var modig som kom ner och inte bara träffade mig utan även en vän till mig, och att hon dessutom hade för avsikt att sova över hos mig. Vi satt och pratade en kort stund varpå M sedan åkte hem till sig. Jag och A fortsatte till en närliggande pub där vi tog en dryck. Därefter gick vi hem till mig. Det tog inte lång stund innan vi satt och hånglade. Det gjorde vi i flera timmar innan vi utmattade hamnade i min säng. Dagen därpå gick vi runt på stan och sedan åkte vi på nyårsfesten. Vi sov över på stället och på nyårsdagen körde jag henne hem. Jag nämnde för henne att det var min längsta första dejt någonsin, den hade varit i ca 41 timmar när jag åkte hem. På vägen hem fick jag ett sms där hon konstaterade att det var första gången hon hade haft sex i tre olika städer på en dejt. Jag gillade henne sätt att tänka, det var faktiskt nåt jag inte hade tänkt på.

Sedan dess har vi umgåtts en del och hon har bott hos mig i några dagar vid några tillfällen men vi får inte till det sexuellt riktigt. Hon har förklarat att hon vill ha det lite mer avancerat men kan inte riktigt förklara hur. Hon är dock tydlig i sin kommunikation men likväl känner jag mig hämmad och återhållsam. Jag tar inte för mig som jag brukar. Det är något som får mig att backa och bli oerhört försiktig. Det känns som jag utnyttjar henne. Jag har märkt att hon är väldigt förtjust i mig och jag vet inte riktigt vad jag känner för henne och då känns det fel för mig att ge sig in i rollspel. Jag vill inte hon ska göra det för min skull, vilket jag fått för mig att så är fallet nu. Tjejerna jag träffar annars gör det för sin egen skull och det handlar om ett sexuellt utbyte.

Hon och jag är duktiga på att hångla, ligga tätt omslingrade och ge varandra närhet, men i övrigt är vi inte bra på så mycket tillsammans. Den sex vi har är mjuk och öm och behaglig, men samtidigt märks det att något saknas. Även om vi inte känt varandra länge har hon redan hunnit säga till mig ett antal gånger att hon inte går sönder, och tycker jag ska ta i hårdare och ta för mig. Jag blir nästan ännu mer handfallen då. Hon har även skickat sms och mail i stil med:

”Jag vill att du binder mig. Hur vet bara du.
Du gör vad du vill, jag är din.
Och så en liten fråga: hur säger man ”röd” men munnen full av kuk?”

Det kan nog inte bli så mycket tydligare egentligen men likväl så nappar jag inte. Det känns som vi inte synkar sexuellt, vi får inte till nåt sexsnack som gör mig upphetsad utan har en tendens att hamna i konstiga och avtändande konversationer istället.

Allt känns mycket märkligt och ovant för mig och jag får ta mig en funderare på vad som verkligen är problemet. Kanske beror det på att jag mött en tjej som är nyfiken på mer än min sexualitet, nån som vill lära känna hela mig. Jag är mest van vid sexuella relationer. Senast jag hade en fungerande relation var för 9 år sedan, inte konstigt jag är ringrostig. A är väldigt lyhörd och mottaglig på sitt sätt, hon har redan konstaterat att jag har en tendens att skydda mig bakom sex och det har hon rätt i. Jag behöver nog på allvar känna efter vad jag känner för A och när jag fått svar på det så löser sig nog det övriga av bara farten, precis som med nyårsfesten. Jag har nog låst mig lite på problemen för tillfället.

Märkliga sammanträffanden

Igår var något av en överraskningarnas dag. Först hörde bloggtjejen av sig till mig på telefon, vilket gjorde mig minst sagt förvånad. Denna gång ville hon inte ha sex utan träffas och prata, jag frågade henne så jag visste vad det handlade om. Vi möttes upp senare på kvällen på ett populärt ställe kring Möllan. Där satt vi och snackade i några timmar medan vi drack lite öl och vin. Mot slutet av kvällen så blev hennes mobiltelefon intressantare för henne än mitt sällskap så då blev det dags att bryta upp. Lagom till att jag parkerat min cykel på innergården plingade det till i min telefon. Då kom överraskning nummer två för dagen. Numret på displayen var för mig med gott sifferminne väldigt bekant. Det var Miss Orange som hade valt att höra av sig till mig. Det hade blivit dags för henne att röra runt i grytan igen.

Denna gång blev jag inte irriterad eller upprörd som tidigare utan mest överraskad och förvånad. Jag trodde att hon hade glömt bort mig. Jag hade tidigare på kvällen berättat för bloggtjejen hur nöjd jag var att Miss Orange inte hörde av sig längre till mig. Jag hade visst fel. Denna gång följde hon inte sin 3-månaders intervall på att höra av sig som tidigare. Hon missade ett tillfälle så nu hade det gått mer än ett halvår sedan sist, vilket medförde att jag trodde jag hade kommit undan.

Jag tycker det är trist att hon fortsätter envisas med att höra av sig med sina meningslösa sms. Jag hade gärna sluppit dem även om jag inte reagerar som tidigare. Dock är det ändå störande att hon inte kan låta mig vara ifred. Jag hade önskat hon kunde lämna mig ifred när hon känner sig missmodig. Som det är nu bollar hon det vidare till mig och hoppas på någon slags reaktion. Jag väljer dock att låta det passera för att inte bli indragen i något energikrävande. Hon får lösa det på egen hand.

”Hej. Hoppas allt är bra. Är du kvar på ditt jobb? Måste vara ruggigt kallt? Ta hand om dig. ”

Felet jag gör ibland är att försöka förstå varför en del personer agerar som de gör, vilket egentligen är helt meningslöst. Det är enklare att bara nöja sig att acceptera att det inte finns nån logik eller förklaring ibland eller att anledningen är ointressant för det förändrar ingenting.

Mitt spontana svar på hennes sms postar jag här istället för att försöka få rätt mot henne genom en meningslös sms-duell. På så vis får jag det ändå ur mig och kan dessutom gå vidare med vetskapen att jag valde att vara lycklig istället för att ha rätt. Jag svalde inte betet denna gång utan klev åt sidan.

”Jag trodde vi var överens att du inte skulle höra av dig mer. Du får gärna ta bort mig från din lista med utskick till gamla ex.”

 

 

Bokslut 2011

Ännu ett år har passerat och nya misstag men också lärdomar och erfarenheter har gjorts. Överlag har det varit ett bra år på många sätt även om jag inte alltid uppskattat det för stunden. Kanske har inte 2011 varit lika omvälvande för mig som 2010, mycket beroende på att jag lärt mig hantera tillvaron bättre men också att jag fått mer tid att bearbeta och lägga saker bakom mig. Det har inte behövts lika radikala åtgärder under 2011. Jag har lärt mig acceptera mig själv mer och även släppa kontrollen på en hel del saker.

2011 går till året som då jag bland annat:

• Fyllde 40 år
• Reste ensam på semester för första gången, var i London och såg en match med Arsenal
• För första gången fick vikariera som Öst på jobbet vid ett antal tillfällen
• Definitivt bröt upp med C efter 9 års holmgång, och utan tvivel och ånger i efterhand
• Började äta Voxra för att bli piggare
• Köpte mig en motorcykel
• Blev vuxenkompis till en tonåring
• Fortsatte med kurser i personlig utveckling
• På allvar började ifrågasätta mitt yrkesval och även fundera på karriärbyte
• Började träna box
• Vågade klippa band med några nyvunna kontakter som inte kändes bra
• Fortsatte gå i samtalsterapi
• Inte hade någon kontakt med Miss Orange
• Besökte Swing Inn för första gången och avskydde det
• Sprang två stycken halvmarathon
• I perioder var bekväm i arbetet med att jobba med mig själv
• Försökte använda mig av alla de verktyg jag fått i terapi och kurser med skiftande resultat
• Hittat en inre ro och acceptans
• Insett att jag har mycket kvar att jobba med även om det går åt rätt håll
• Hade sex med en tjej född på 80-talet
• Testade att ha sex med en bbw
• Köpte mig en så kallad smart phone trots stor motvilja
• Började ta tupplur i min soffa istället för sängen
• Vid flera tillfällen lämnade disk till morgondagen
• Gick en utbildning för att bli spinninginstruktör
• Hade 10 000 besökare på min blogg
• Var på språkresa i Berlin
• Provade bikramyoga för första gången
• Insåg att jag genom åren tappat bort mig själv och är osäker på vem jag är och vad jag vill
• Kunde acceptera min mamma lite bättre även om där finns mer att jobba på
• Återknöt kontakten med några gamla vänner
• Skaffade mig, om än motvilligt, facebook
• Dejtade samma tjej som en vän visade det sig, dock rann det ut i sanden för båda
• Insåg att de flesta människor är rädda och sällan vågar blotta sig och vara ärliga och nakna
• Inte har varit otrogen eller ljugit om relationer
• Vågade erkänna för mig själv att vad som verkligen fattas i mitt liv är en relation

Det finns fortfarande mycket att jobba med för min del under 2012. Främst gäller det att släppa mer på kontrollen men också våga kommunicera vad jag vill bättre. Jag hoppas kunna fortsätta att vara ärlig och sann mot mig själv och min närmaste omgivning. Jag hoppas att 2012 år ska bli året då jag äntligen hittar en trevlig och sund tjej att dela tillvaron med.