Vig som en dräktig elefant

När jag fyllde år fick jag ett 10 dagars prova-på-kort på Bikramyoga av min vän M. Hon har hållit på med detta ett tag och nästan tjatat på mig att jag borde pröva. Hon tror det är precis vad jag behöver. Efter nästan ett halvår tog mina ursäkter slut så förra veckan provade jag för första gången. Det var precis så tufft som jag hade hört det skulle vara. Ett pass pågår i 90 min. Under tiden står man i 40 graders värme och gör 26 olika övningar, där varje övning repeteras 2 gånger.

Jag visste att jag inte är särskilt vig och att min balans kunde vara bättre men det blev nästan lite komiskt första gången. Jag kände mig som en dräktig elefant när jag försökte mig på en del av övningarna. Vissa saker är nog bara inte menade för mig. Men övningarna ger ändå resultat och jag tror på konceptet. Med mitt prova-på-kort får jag köra hur många pass jag vill under tio dagar. Jag har även hunnit med ett andra pass och det var om möjligt ännu tuffare. Trots det kunde jag märka en del förbättringar. Jag tror det berodde på att jag kunde fokusera mer på övningarna denna gång. Jag hade större förståelse för vad det handlade om. Vid första tillfället var allt nytt och jag hade fullt upp att försöka se vad andra gjorde.

Jag ska försöka hinna med ett tredje pass innan mitt kort tar slut, sen får jag fundera på om jag ska gå vidare med detta. Som det känns nu lutar det åt att det blir så. Jag tänker att om jag försöker köra ett pass i veckan eller åtminstone varannan vecka så bygger jag upp en smidighet i kroppen med tiden. Men framför allt får jag det meditativa med andning och medveten närvaro, vilket är precis vad jag behöver. Under passen är jag där, tankarna svävar inte iväg. Efteråt är det en förlösande känsla, det känns nästan som efter sex. Yogan är helt säkert nyttig för mig och min kropp i många hänseenden. Jag kan inte se några nackdelar.

Sen är det lite bonus att alla deltagarna är minst sagt lättklädda under passen. Det räcker att ha ett par badshorts eller liknande på sig som kille. Vid första tillfället hade jag ett par tunna bomullsshorts på mig, det var en riktigt dålig idé. De var plaskblöta efteråt. Yogan kanske är ett bra dejtingställe, vem vet. Dock finns det inte utrymme för att spana tjejer  på passen då alla är helt uppslukade i sig själva. Men jag kan ju lära känna nån där som jag sedan möter ute på någon annan plats. Jag tänker att ju fler ställen jag exponerar mig på, desto större är mina chanser att träffa en tjej en dag. Hon lär inte knacka på min dörr från ingenstans, det är det enda som är säkert.

Tungt Göteborgsvarv men kul ändå

Sprang Göteborgsvarvet denna helg för tredje gången. Så idag är jag stel värre i benen. Att ta sig för massa aktiviteter är inte aktuellt när man går som man har skitit på sig så det gäller att inte ge sig ut på för mycket äventyr. Vetskapen att det kommer vara än värre imorgon skänker klen tröst. Av egen erfarenhet vet jag att träningsvärken alltid är värst dag två. Men det är det värt för som alltid var det en kul upplevelse att springa loppet, det är en riktig folkfest. Jag imponeras av alla funktionärer som hjälper till och hur smidigt all logistik fungerar. I år var det runt 58 000 deltagare. Det är helt galet. Det är folk i alla åldrar som deltar. Halva nöjet är att titta på allt folk. Det finns många kämpar. Dessutom är det många som klär ut sig i festliga utstyrslar. Jag såg tre brandmän som sprang i dräkter och tuber. Det kallar jag järngossar. Sen är kul med allt folk som följer loppet längs med banan och hejar på, samt banden som står och spelar. Det ger alltid extra energi. I år hade arrangörerna dessutom utökat antalet vatten- och energidryckdepåer tror jag, det kändes som de kom väldigt tätt åtminstone. Kanske en lärdom från förra året i så fall då många kollapsade av värmen.

Sedan jag sprang Gbg-varvet och Broloppet förra året har jag haft en del problem med benhinnorna och jag har besökt en sjukgymnast. Min löpträning har så klart blivit lidande av detta. Men sedan årsskiftet har jag börjat träna mer normalt igen och jag har hela tiden kört konditionsträning i form av spinning under tiden. Dock har jag hela tiden tyckt att det har känts trögt för mig. Min vanliga löprunda som är på cirka 12 km har gått långsammare än vanligt. Det känns som min kropp inte riktigt orkar. Det har känts frustrerande och jag har även kunnat notera en liten viktuppgång hos mig som inte berott på ökad muskelmassa. Snarare har jag tryckt i mig för mycket sötsaker. Tror det har varit lite av en tröst nu när jag inte längre tröstar mig med sex och andra beteenden. Jag har alltid varit en godisråtta men tidigare har det bara gått rakt igenom kroppen men nu med ökad ålder har det börjat fastna. Det känns som jag måste styra upp detta en aning för jag blir inte glad av det jag börjar se i spegeln. Samtidigt vill jag inte vara för hård mot mig själv då detta samtidigt är en del i att åldras men jag vill inte heller skylla på det. Jag vill vara rädd om min kropp, både för mig själv och även en framtida partner. Jag vill ha en attraktiv kropp. Den ska bära mig länge till och då vill jag inte den ska belastas i onödan av skräpsaker.

Uppladdningen inför årets lopp hade alltså kunnat vara avsevärt bättre särskilt som jag fick en lättare förkylning/infektion  förra helgen och som förmodligen inte är helt ur kroppen än. Efter 11km var min energi helt slut och jag hade dessutom riktigt ont i baksidan av ett lår som också spökat tidigare under våren. Tankar kring att bryta fanns men jag bet ihop, ville inte ge upp. Jag tror inte jag hade blivit gladare av att kliva av. Men det var tufft att springa en mil när kroppen inte samarbetar. Eftersom jag fick en bra tid förra året hade jag placerats i en tidig startgrupp men i år blev det en mental nackdel då alla sprang om mig. Det var åtminstone så det kändes. Det är alltid mer positivt när jag känner att jag springer om andra.

Vanligtvis när jag springer har jag 5 delmål enligt följande:
1. Att överleva
2. Att ta mig runt utan att stanna eller gå
3. Ta mig under 2 timmar
4. Ta mig under 1.50 timmar
5. Ta mig under 1.45 timmar

Jag har klarat alla delmålen vid två tillfällen och vanligtvis brukar jag klara 1-4. I år fick jag min sämsta tid någonsin som landade på 1.57. I tokvärmen förra året fick  jag 1.49 och Broloppet en månad senare sprang jag på 1.44. Fast det är ett annat lopp förstås. Jag blev besviken över min tid men samtidigt är tiden helt i paritet med min löpning detta år, det vill säga segt och tungt. Tiden återspeglar verkligheten, det måste jag inse. Jag är dock stolt att jag tog mig runt och ska nu försöka bygga vidare på detta så jag kan nå ner till ”vanliga” resultat igen. För jag tvivlar starkt på att det skulle bero på ålder. Jag tror det är mina vanor som behöver ses över. Det var lite av en prestigeförlust initialt att få sämre tid än en vän som jag åkte upp med men sen insåg jag att det var tramsigt. Jag slog några andra vänner med god marginal ändå. Samtidigt är jag glad att tävlingsinstinkten ändå finns hos mig så jag inte blir helt menlös och beige, och nöjer mig med vad som helst.

Som tröst idag unnade jag mig med en brunch på Metro där jag satt och svullade i mig massa gott i sällskap med en bakfull vän. Vi hade olika motiv till att dynga i oss maten. Jag tror min ömma och värkande kropp uppskattade det.

Mp3-spelaren var urladdad

Idag när jag skulle ut och springa visade det sig att min mp3-spelare hade laddat ur. Första tanken var panik, hur ska jag kunna springa utan musik. Men några djupa andetag senare så insåg jag att jag faktiskt brukade springa utan musik en gång i tiden, alltså var det dags att prova igen.  Så jag snörde på mig skorna och gav mig ut i min tjusiga löparoutfit, ser nästan lite nördigt ut, men hellre anpassade kläder när det är trist väder ute.

Från första steget kändes det helt naturligt utan musik, jag var avslappnad och hade en bra och behaglig runda. Normalt sätt har jag 4-5 ställen där jag kollar hur jag ligger till tidsmässigt men idag släppte jag det helt. Jag sprang på känsla och välmående och det var en skön upplevelse. Det fanns inga måsten eller tvång, jag bara njöt av att känna kroppen arbeta. Jag kommer springa utan musik fler gånger. Det är möjligt att jag behöver musiken när det är tråkigt så till styrketräning får jag fortsätta med min musikspelare. Eller så får jag hitta en annan träningsform som ersätter styrketräningen för träning ska vara kul

Väl i mål visade sig min tid vara helt acceptabel med tanke på att det var ett bra tag sen jag sprang min runda och att jag inte kollade hur jag låg till. Det funkar att släppa kontrollen. Tidigare idag släppte jag så mycket på kontrollen att jag missade ett läkarbesök trots att jag gjort en tydlig anteckning i kalendern. Jag blev inte ens arg på mig själv, jag ser det som ett sundhetstecken att jag missar lite saker i min tillvaro och gör misstag. Jag behöver inte vara perfekt och överkontrollerande.

Att balansera på tunn linje

Jag har varit matt och dränerad på energi sedan min mormors död. Det var så pass tungt att jag tog ledigt en vecka från jobbet, bara för att få en längre ledighet. Det blev min räddning och gjorde att jag orkade ge mig iväg till Barcelona,vilket jag hade planerat i någon månad. Det var skönt att få komma till värmen och glida runt i nästan en vecka. Det kändes lyxigt och oerhört rättvist. Jag var dock tvungen att ta ledigt från mitt resesällskap då jag kände att orken började tryta. Men i mitt eget sällskap lyckades jag ladda batterierna lite grann. Jag hyrde cykel och for runt och kollade sevärdheter i min egen takt. Jag har alltid gillat att cykla, det ger mig en frihet som är svår att definiera. Jag blir lätt uttråkad av att gå. Barcelona var en helt fantastisk storstad, det är lyxigt att kunna kombinera både storstads- och strandliv i samma paket. Som sportintresserad fick jag även tillfället att se både Barcelona och Espanyol spela på plats, det var mäktigt. Jag och min vän bodde väldigt nära Rambla, vi bodde på en risig tvärgata, där ”egenföretagarna” stod i hörnet av vårt hotell. Oavsett tidpunkt på dygnet fick vi avböja sexuella inviter. Det blev lite tjatigt efter ett tag. Vårt hotell höll ingen högre klass, vilket förklaras av omgivningen. Men det var centralt beläget och det var det viktigaste.

Hemma igen från Barcelona gick jag till mina coacher för att vrida rätt skallen. Kände att jag började tappa fokus och få fel prioriteringar. Det hjälpte som alltid att träffa dem. Efteråt kändes det positivt. Det är märkligt och otäckt hur lätt det är att tappa koncentrationen. Att bygga upp något stabilt tar lång tid, att rasera går i blixtens hastighet.

Så fort det går trögt för mig så blir sex så oerhört mer intressant. Jag har suttit på sajter som inte är att rekommendera, dock har jag besinnat mig och inte fallit tillbaka i gamla mönster men jag har känt suget. Jag antar det är som att sluta röka. Det är som att balansera på en ytterst tunn linje. Tankarna kommer att jag ska skita i allt och bara vara destruktiv och knulla. Då gäller det att verkligen bita ihop så jag inte försätter mig i en riktigt usel situation. För hur dåligt jag än mår, skulle jag må ännu sämre efteråt. Jag vill inte svika mig själv och omgivningen när jag verkligen försöker få rätt på min tillvaro. Det känns bra att kunna betrakta mig själv och se hur jag agerar när det är motigt. Det gör det enklare att förhålla sig till det och förklara vad som sker. Jag kan se nu att jag har kommit en bra bit på väg sedan förra julen. Då hade jag löst mina problem genom att trösta mig med sex.

När jag var som mest tom på energi så hörde så klart Miss Orange av sig på sms, jag blev riktigt arg, ledsen och besviken. Som vanligt ville hon inget annat än att få någon reaktion från mig. Tyvärr kunde jag inte bara ignorera henne även om jag försökte initialt. Hennes påverkan på mig är för stor. Jag skrev ett mail till henne och förklarade hur hon sårade mig genom att höra av sig och sedan dess har jag inget hört. Kanske gick mitt budskap fram, eller så slänge hon det utan att läsa. Det kvittar, så länge jag får lugn och ro. Det hon sysslar med är mental terror. Men hon är oförmögen att förstå det. Det är förmodligen hennes diagnoser som spökar eftersom hennes meningslösa kontaktförsök kommer i intervaller på 2-3 månader.

När jag känt mig så här tom har dessvärre min träning blivit lidande. Vanligtvis brukar jag alltid kunna träna, oavsett hur jag mår, men jag har haft en överbelastning i ena benet, vilket hämmat mig en del och som jag också kunnat ha som ursäkt. Det stör mig något enormt när min träning inte fungerar, jag blir lättirriterad och stingslig. Jag avskyr också att se och känna  hur kroppen tar stryk. Nu har jag dock börjat styra upp det igen och det är positivt. Får hoppas det bara rullar på framöver, min träning är viktigt för mitt allmänna välbefinnande.

Broloppet vs Göteborgsvarvet

Då har jag avverkat årets två halvmarathon (21, 195 km). Det första var Göteborgsvarvet för 3 veckor sedan och så Broloppet idag. Idag var det fjärde gången jag sprang Broloppet, premiären gjorde jag för 10 år sedan i samband med invigningen av bron. Göteborgsvarvet har jag sprungit två gånger. Loppen är helt olika och jag tycker Göteborgsvarvet är roligare eftersom gatorna kantas av folk överallt, vilket är kul och även ger bra stöd när det går tungt. Broloppet är inte särskilt upphetsande, i synnerhet inte att börja med 4 km tunnel. Men det är ändå en mäktig upplevelse att springa på bron. Det är också mycket skönt att sista 5 km går på land där det finns folk som hejar på en. Längs hela Sibbarp och Limhamn står folk och applåderar vilket ger extra energi.

Årets två lopp har sannerligen haft olika väderförutsättningar, i Göteborg var det strålande solsken och säkert närmare 25 grader varmt, dvs hopplöst för löpning. Det var ett mycket tufft lopp och det var många löpare som kroknade längs vägen. Största besvikelsen för mig var att fuktsvamparna var slut när jag vände uppe på Götaplatsen, hade verkligen sett fram emot att få fukta mig lite.

När jag springer halvmarathon har jag 5 delmål, två av dem är mest för att öka ut antalet mål. Delmålen ser ut enligt följande:
1. Överleva
2. Springa hela loppet
3. Under 2 timmar
4. Under 1 tim 50 min
5. Under 1 tim 45 min

I Göteborg klarade jag trots värmen 4 av 5 delmål så jag var mycket nöjd. Jag har bara klarat alla 5 delmål en gång tidigare och det var premiären av Broloppet 2000.

Dagens Brolopp hade bra väderförutsättningar även om det var trist att sitta i ösregn på Kastrup Strandpark i flera timmar och bara vänta men jag var rutinerad och hade med mig regnskydd så jag led inte särskilt mycket av det. Jag satt och lyssnade på min musik, tittade på allt folk och laddade för loppet. Det var annars rätt svalt och kraftig vind men lyckligtvis hade vi (26 623 löpare) den i ryggen uppe på bron. Dessutom kom solen fram lagom till starten.

Den del som gick trögast för mig idag var tunneln, det var mycket folk och det var svårt att ta sig förbi andra löpare. Dessutom var det väldigt kvavt i tunneln, inte särskilt behagligt alls. Väl uppe på bron fläktade det dock friskt. Jag tappade en del tid i tunneln men uppe på bron kändes det som jag flög fram i takt med musiken som pumpade i mina hörlurar. Min specialgjorda musikmapp för jogging är jag mycket nöjd med. På bron tog jag igen tappad tid och skapade mig även marginaler för att till slut ta mig in på den bästa tiden någonsin för mig i samband med ett halvmarathon. Jag satte alltså alla 5 delmålen igen. Underbart!

Min kroppsbild – BMI 20,8

Medelålders man. Längd: 167 cm, vikt: 58 kg, BMI: 20,8

Jag har sett bloggen där folk visar upp sina kroppar och det är en kul idé tycker jag. Jag inser dock att BMI kan bli väldigt missvisande för en hel del personer och inte behöver betyda särskilt mycket men för mig verkar det fungera som måttstock. Kolla ditt BMI här.

Jag har själv en hel del komplex, både med min egen kropp men även andras. När det gäller mig själv önskar jag att jag var åtminstone en decimeter längre, helst mer. Nu är det inte så mycket jag kan göra åt läget utan det är bara att gilla läget att jag är kortvuxen men det har alltid varit svårt. Jag önskar också att mitt hårfäste kunde sluta krypa högre upp för varje dag. Men hårfrågan kan jag hantera, det är bara att raka huvudet när det inte går att ha en vanlig frisyr längre. Men jag klarar mig några år till.

När det gäller andras kroppar har jag problem med övervikt. Jag vet det är ytligt och det stör mig att jag tycker så men det är något jag får acceptera. Jag inser att det finns många anledningar till att man är överviktig, tom sådana man inte själv råder över, men jag kan inte rå för att jag läser in egna värderingar som är helt mina egna. För mig framstår en fet person som lat, ohälsosam och nonchalant. En person som inte bryr sig om varken sig själv eller sin närmaste omgivning.

Jag tillhör inte kategorin killar som tycker kärlekshandtag, trivselkilon, ”former” och allt vad det kallas är sexigt. Jag vill inte kunna greppa tag i kroppsdelar som inte ska klämmas på. Jag föredrar en kropp med muskelkonturer. Det innebär inte att man måste träna varje dag men jag tycker det är viktig att en person bryr sig om sin kropp och själ. Själv har jag som målsättning att träna 12 gånger på en månad. Det håller mig i form och gör att jag kan unna mig en hel del onyttigheter utan att straffas. Framför allt gillar jag att jag har god kondition, är uthållig och inte blir trött.

Jag får en kick av att känna att jag orkar saker som jag ser jämnåriga inte gör på samma sätt. Jag mår också bra av att konstatera att jag ser väldigt fit och ung ut i jämförelse med många jämnåriga. Men mest tränar jag för att jag vill vårda mig själv och ge mig bästa möjliga chans till en behaglig tillvaro. Jag anser man ska vara rädd om sin kropp, utan den är jag ingenting. Det är den som bär mig och då vill jag ge den bästa möjliga förutsättningar.

Tiger & jag

Tiger Woods och jag har en del gemensamt för tillfället trots att vi lever i helt olika världar. Vi har båda insett, han med mer hjälp utifrån än jag, att vi har problem med sex och relationer. Jag förmodar han går i terapi och att hans tillvaro är minst sagt komplicerad med tanke på hur medierna jagar honom. Han får inte en lugn stund. Frågan är dock om han själv insett sitt problem eller om det är folket runtomkring honom som tvingar honom att göra det det. Det är antagligen hans PR-folk som skriver vackra ångertal och andra pressreleaser.

Utöver vårt sexmissbruk har vi båda nyligen gjort comeback på golfbanan. Han gjorde det för några dagar sedan, åtminstone ur tävlingshänseende, träna har han antagligen gjort hela tiden. Jag hade säsongens första runda idag. Dock spelar vi så klart på helt olika nivåer men det är ändå kul att se likheterna, han som vanligtvis lever i en hektisk glamourvärld, jag som lever bland oss vanliga dödliga. Men för tillfället, en kort stund, sitter vi i samma båt.

Det var strålande väder och en perfekt dag för golf. Poängmässigt var det ingen höjdare men det viktiga var att få premiärrundan ur världen. Nu är den avklarad och jag kan se fram emot en ny säsong. Det var så fridfullt ute på banan, fåglar som kvittrade och vattnet i bäcken som porlade. Alla golfkritiker borde prova på en runda under sådana förutsättningar. Det kan vara väldigt rogivande och avslappnade att ta en runda med några vänner och snacka lite skit. Det är nästan som terapi eller meditation. Så klart kan tävlingsinstinkten förstöra det idylliska men idag var det för ovanlighetens skull inte jag  som gick och svor och slog med klubban utan mitt sällskap.

Min målsättning för året, utom att sänka mitt handicap, är att uppträda mer harmoniskt på banan och idag lyckades jag med det. Förra året var bedrövligt för mig på många sätt, jag tror mitt allmäntillstånd återspeglades på banan och det gynnade mig inte. Dessutom led jag av ryggbesvär, idag hade jag inga problem alls att tampas med mer än ringrosten. Jag hoppas verkligen årets golfsäsong blir bra, jag behöver släppa mina tankar och få all avkoppling jag kan få. Fore!

Skön och behövlig skidresa

Då var skidresan avverkad och det var en underbar vecka med strålande väder större delen av tiden. Jag har fått bra färg i ansiktet och ser ut som en panda på grund av skidglasögon och solglasögon. Jag hade enorm tur med vädret, det var några helt fantastiska soldagar och gott om snö trots att det var sent på året. Men det var därför jag valde Frankrike, där byarna ligger högre än i övriga alpländer. Det snöade tom några dagar men eftersom solen stod på och det var plusgrader blev det rätt slaskigt på eftermiddagarna. Då gäller det att vara lite försiktig så man inte gör sig illa i den tunga snön. Jag hade bara en vurpa under resan och så klart var det när jag minst anade det. Det var i en tunnel och jag lyckades ramla när jag skulle ta ett foto. Det var efter tunneln det skulle vara avancerat enligt skyltningen men för mig blev tunneln farligast.  Olyckor händer ofta på otippade ställen och i oväntade situationer. Lyckligtvis föll jag inte så illa men jag är lite stel i nacken och hade lite ont i ryggen sista dagen i backen.

Skidåkning är annars bra träning, man är ute i friska luften och åker skidor från tidig morgon till sen eftermiddag med några få uppehåll för dryck och mat. Det riktigt brinner i låren emellanåt. Sen har man det ständiga släpandet på skidor i olika sammanhang, oftast under förhållanden då man är för varmt klädd och svettas som en galning. Men det jag eventuellt vinner i förbränning förloras i den extremt dåliga kosthållning som råder under en skidvecka där jag är som en slasktratt och trycker i mig allt möjligt som kommer i min närhet för att få energi. Det är vitt bröd, godis, chips, cola, öl, crepes osv. Jag kan inte beskylla mig själv för att ha levt sunt.

Jag är vad man kan kalla en medgångsåkare, jag älskar när det är soligt och bra snöförhållanden, då kan jag åka hur mycket som helst och är nästan som i trans. Däremot blir jag kinkig när det är dålig sikt och taskigt väder. Lyckligtvis var det bara en riktigt risig dag. Resan var med andra ord bra terapi för mig och var precis det jag behövde för att göra mig själv glad. Jag hade nästan glömt bort hur upprymd jag blir av skidåkning. Alla problem glöms bort för stunden. Nu ska jag försöka se till att det blir en återkommande årlig ritual som det var tidigare för mig.

Jag åkte med en dansk researrangör denna gång och jag är nöjd med resan men jag måste säga utan att bedriva hets mot folkgrupp att vårt grannfolk är ett märkligt släkte. Jag tycker det är högst anmärkningsvärt att två folkslag som bor så nära varandra kan bete sig så olika. Förstår inte heller hur det kan vara så svårt för danskar att förstå svenska när jag till stor del förstår vad de säger. Kanske något slags storebrorskomplex att inte vilja förstå. Nå väl, jag iakttog mest och hade trevligt trots att jag var omringad av broderfolket. Jag lyckades även lura danskarna lite och det gjorde mig extra glad. Fick med mig hem ett par pjäxor som jag hade hyrt då jag efter många år tröttnade på mina egna som jag hade med mig. Först glömde arrangören ta betalt för pjäxorna utan tog bara betalt för skidorna som jag hyrde under veckan, sen ”råkade” jag glömma att lämna tillbaka pjäxorna eftersom det var så dålig ordning och reda hos arrangören. Det hade aldrig hänt med en svensk arrangör. Jag saknar helt moral i vissa sammanhang. Jag skulle aldrig gå in i en butik och stjäla ett par pjäxor, eller något annat för den delen, men denna typ av ”tjuveri” kan jag göra utan att blinka. Det har jag gjort ett antal gånger i olika sammanhang. Pjäxorna var i gott skick, hade de varit sunkiga hade jag inte ens tänkt tanken.

Jag var lite oroad inför resan att det skulle bli rörigt med mitt resesällskap som var mitt gamla ex. Det gick bättre än jag hade förväntat mig men vi har båda bjudit till. Vi har haft några allvarliga ”prat” om oss och vi får se vad det leder fram till men jag tror det lutar åt att vi är klara med varandra. Vi är bra vänner och tycker om varandra på vårt speciella sätt men kan nog inte ha en relation tillsammans. Jag vet dessutom att hon saknar sitt ex, killen som ringde hem till mig för en månad sen medan de fortfarande var ihop. Jag kollade nämligen mitt ex mobiltelefon vid ett tillfälle under resan eftersom hennes intresse för mobilen var lika intensivt som mitt var när jag levde mitt dubbelliv. Mycket riktigt så är hon förvirrad och vill ha två killar samtidigt. Jag konfronterade henne aldrig med min upptäckt eftersom jag kände att jag kunde ha det som undanflykt i ett senare skede. Men nu har jag fått bekräftat det jag hela tiden misstänkte och jag kan inte påstå att det störde mig nämnvärt. Jag är mest besviken eftersom jag sagt till henne tydligt att jag inte vill hamna i något triangeldrama eftersom jag har fått nog av såna.

På något märkligt sätt tycker jag synd om mitt ex för jag känner igen hennes förvirring, hon har sex med mig på resan och söker och vill ha min närhet men samtidigt saknar hon en annan kille. Den situationen kommer hon inte få rätt på, jag har själv provat.

The loneliness of the long distance runner

Idag sprang jag min 3:e runda för i år. Vädret har varit fantastiskt senaste tiden så det gäller att passa på. Jag hade tänkt ta ett spinningpass till lunch men solen fick mig att ändra mig. Det är skönare att vara ute i friska luften än i en kvalmig spinningsal. Jag har en fantastisk runda som är ca 12 km och då får jag skiftande underlag och natur. Bästa delen är när jag springer längs havet. Dagens tid var faktiskt den bästa jag någonsin haft på denna runda och jag har haft den i många år. Det känns positivt inför kommande lopp till sommaren. Jag använder alltid pulsklocka när jag springer eller motionerar. Det är ett bra sätt för att se till att jag inte fuskar för mig själv. Värdena på klockan ljuger inte.

Jag önskar känslan jag har under och efter löpningen skulle bestå för alltid. Det känns lika befriande som efter samtalsterapi. Allt är så tydligt och klart. Sen dröjer det någon timme innan det blir grumligt igen.

Jag har nu börjat förbereda min musikmapp på datorn med låtar som jag sen ska föra över till min mp3-spelare innan jag ska springa Göteborgsvarvet och Broloppet. Det är musik som på något sätt ska peppa och driva mig framåt, särskilt när det är tungt och motigt. Musik är en viktigt del av min tillvaro. Speltiden på musiken i mappen är över 2 timmar, så länge har jag dock inte för avsikt att springa så jag får väl koppla in shuffle-funktionen innan jag startar. När jag springer mina lopp, och även övar inför dessa, kommer jag få höra följande grupper i mina hörlurar: Rammstein, Scooter, Pain, Dark Tranquillity, Project Pitchfork, Scooter, Iron Maiden, Zeromancer, Thåström, Nephew, Sabaton, Broder Daniel och Paradise Lost. Med tiden kommer kanske en detaljerad spellista på vilka låtar, en är iaf uppenbar för den som delar min musiksmak.

Träning som terapi

Jag tillhör kategorin människor som tränar en hel del. Sedan jag var barn har jag alltid motionerat på ett eller annat sätt. När jag var liten kickade jag alltid boll eller nåt liknande, med åren har idrottsutövandet varierat. Numera är det mest löpning, spinning och gym som gäller. Men jag skulle verkligen vilja spela fotboll eller innebandy i Korpen igen. Träning är som terapi för mig, jag mår helt fenomenalt efteråt. Jag känner mig avslappnad, full av energi och hela kroppen genomsyras av positiva känslor där inget är omöjligt. Det är ofta under hårda konditionspass som jag har mina mest klarsynta stunder. Då inser jag vad jag borde och inte borde göra. Tränar jag inte på några dagar märker jag hur jag mår dåligt. Jag känner mig sunkig och det är som en nedåtgående spiral.

Träningen är en viktig del i min tillvaro, utan att jag för den skull är någon träningsnarkoman. Det är något jag försöker göra 2-3 ggr i veckan vanligtvis, målet är 12 ggr på en månad. Det får mig att må bra och håller mig i form. Jag är slank och kan unna mig en del gott utan att straffas. Jämför jag mig med andra i min ålder så är jag hyggligt fit. Jag har inga kärlekshandtag att greppa tag i och det är jag väldigt nöjd med. Träningen har även ett förebyggande syfte såtillvida att jag hoppas undvika framtida krämpor genom att stärka kroppen. Sen finns det alltid bonusen med träning, som är att sexakten blir mycket bättre. Men det är inget jag märker av nu när jag håller på med avhållsamhet.
Jag hoppas snön snart försvinner så jag kan börja löpträna på riktigt. Till sommaren är jag anmäld till två stycken halvmarathon. Det ska bli kul, det brukar bli folkfester.