Märkliga människor och märkliga situationer

Jag tycker ibland märkliga saker händer mig som inte tycks hända andra. Åtminstone är det inget som mina vänner delger mig.
Jag umgicks ju för några år sedan med en tjej, A, vars livssituation blev för mycket för mig till slut. Jag har nämnt henne i tidigare inlägg. Jag tyckte hon var oansvarig med tanke på hur hon levde sitt liv, och att hon hade delad vårdnad om tre barn. Jag ska inte döma då jag inte har egna barn men jag är övertygad om att jag i i en omvänd situation hade bitit ihop och tagit det jobb som hade behövts för att kunna försörja mig själv och min familj. Jag hade inte försökt leva som en 25-åring när jag är 40.

Eftersom vi befann oss i olika skeenden av livet så bröt jag upp med henne. Men innan det var gjort hade jag lånat ut totalt 15 000 kr till henne i 2 omgångar. Det var pengar hon skulle ha till förskott för hyror etc. när hon skulle vara inneboende hos folk. Vi skrev ordentliga lånekontrakt som sig bör, allt på mitt initiativ. Jag hade dock inte i verkligheten några förhoppningar om att få tillbaka dessa pengar utan det var en dåligt-samvete-gåva vilket jag dock inte ansåg hon behövde veta. Men i min värld har dessa pengar varit avskrivna sedan dag 1, vilket jag också nämnt för min omgivning dock ej för henne. Utgångstiden för återbetalning har passerat sedan länge och jag ar inte gjort några påminnelser eller antydningar, dock har hon vid något tillfälle nämnt att hon ej glömt bort det.

Hur som helst, för några månader sedan fick jag ett mycket konstigt meddelande på Facebook. Efter att ha läst några rader insåg jag det var A’s nya pojkvän som skrev till mig.

Denna konversation är helt galen och sånt som bara tycks hända mig.

”Hej där. Jag håller i en grupp på FB där syftet är att samla medel till fest och present till A som nu i april fyller 40 som du kanske vet. Någon ”present” kommer det inte bli för det hon mest behöver är pengar rent krasst. Så av det som samlas in kommer överskottet att vara presenten i sig, så illa är det. Nåväl, till mitt ärende… Jag håller fortfarande på att harva genom hennes bekantskapskrets med förfrågningar om de kan bidra med antingen praktisk hjälp till festen eller bara vill lämna ett ekonomiskt bidrag till ”present” så där kommer min fråga till dig om du skulle vilja bidra? Förstår att det skulle kännas hur konstigt som helst för dig att komma till firning så där slipper du MEN du kanske ändå vill bidra till insamlingen? Detta blir en ”gemensam” gåva från hennes vänner så ingen nämnd, ingen glömd. Allt hålles ju såklart hemligt för A så din tystnad skulle uppskattas, för annars blir det ju inte mycket till överraskning… (Om man ska nämna en siffra som skulle behövas alldeles precis i skrivandets stund så är 18000 en lagom rund siffra som hon behöver. Detta för att hon inte ska förlora sitt nuvarande boende och detta inom de närmaste 10 dagarna)”

Jag blev helt paff och tänkte först jag skulle skriva nåt dumt och försmädligt men sansade mig och skrev ett i mitt tycke vänligt svar.

”Tjena R, Trevligt initiativ av dig även om mitt intryck av A är att hon är oerhört stolt person som kanske skulle känna detta som förnedrande. Hon vägrade gå till soc tidigare.

Jag fattar inte hur du fick mitt namn då hon och jag inte är vänner på fb.

Hur som helst har A redan en skuld till mig på 15 000 som skulle varit återbetald. Det var för att få ett tidigare boende. Detta är dock inget jag överhuvudtaget nämnt för henne då jag vet hon har det fortsatt körigt och inte vill stressa henne. Hennes livssituation är oerhört komplicerad, och det var oxå den som gjorde att jag inte orkade. Det blev för rörigt och obalansen mellan oss kändes jävligt konstig. Jag har hennes bankkontonr, så om jag önskar bidra så vet jag nu vad som gäller.

Tack för info, och lycka till. Jag hoppas du ror det i hamn, det är en fin och omtänksam tanke av dig.”

Jag trodde killen skulle släppa det men icke utan han fortsatte skicka meddelanden till mig. Jag har dock valt att inte besvara dessa då jag får en allmänt olustig känsla kring honom. Jag skulle aldrig kunna ”vinna” en ordduell utan han är typen som måste ha sista ordet och han verkar minst sagt ha stort kontrollbehov.

”Hej där, och tack för svar. Jo ”komplicerad” var ordet med underdrift. Än mer komplicerat blir det ju när dendäringa stoltheten kommer i vägen. Tja, tanken kanske är fin men det känns som en tiggarrunda jag är ute på men ärligt så tycker jag folk hellre ska vara medvetna om hennes faktiska behov av pengar hellre än att de går och köper någon jävla vas eller krimskrams hon inte har den minsta användning för. Främst därför jag försöker sprida budskapet. Ge henne vad hon behöver mao. Well förnedrande skulle jag nog inte tro hon skulle känna om det kommer i en sådan ”förpackning” dvs en insamling till ett födelsedagsfirande där överskott får bli en present vald efter eget tycke… (då tänkt i mitt sinne att betala av lite av sina skulder) Åter igen Tack. Ha D.”

”PS… Det verkar lite av att kunna vända för henne såhär i ”elfte timmen”. Hon har ett ”anpassat” jobb som hon ska börja, satt till primärt ett halvår med möjlighet till förlängning vilket kommer att ge henne en stadig inkomst. ÄNTLIGEN kan man ju faktiskt utbrista men det är på håret att vara lite för sent för boendets skull… /R”

Sen efter nån vecka dök det upp nytt meddelande igen… Nu ville han överbevisa mig att jag hade fel kring A och att han kände henne bättre än mig.

”FYI saxad kommentar från A på FB: ”Det enda någon kan göra för mig ekonomiskt nu är att SKÄNKA mig pengar. Jag kan inte låna privat eftersom soc aldrig skulle ge mig några pengar alls om jag löser skulderna själv. En hyresskuld är okej, en privat skuld skiter de blankt i. Då skuldsätter jag mig mer som jag inte kan betala. Så det är på det viset ett ruttet läget. Ett läge där jag inte kan göra mer än att vänta på att andra (soc och hyresvärd) styr riktningen här. Vedervärdig känsla.

Jag vill inte hänga nån särskild (eller sticka en pinne i röven på nån). I så fall skulle det vara någon väl vald högt styrande politiker. Det stör mig enormt bara att det är så jävla fyrkantigt att det inte går att få lite aktion när det handlar om så lite. Kolla igenom ansökan idag, inte om tre dagar. Om tre dagar kan jag stå med tre månader kvar att bo här. Då har soc mer bekymmer med mig kan jag lova. Då kommer jag att lida mer, kosta dem mer…

(Och nej, jag är fortfarande inte ett dugg imponerad av stat, landsting och kommun. Det är enbart privatpersoner och ideella föreningar som gör att det här landet fortfarande står på två ben.)”

Sen efter ytterligare nån vecka kom ännu ett meddelande som fick mig att verkligen ta till alla hjälpmedel jag lärt mig för att hålla mig lugn och inte gå i polemik med honom.

”Ett sista meddelande från mig med en hint, om tanken inte redan slagit dig..

A visade mig kontraktet på lånet av pengar från dig.

Då det faktiskt är olustigt att ge pengar i present till någon som redan är skyldig dig pengar så slog mig denna tanke. Även om det är ofantligt fantasilöst att göra det så kan man ju som present faktiskt skriva ner/skriva av lånebeloppet.

Som det ser ut idag så kommer hon ju inte på överskådlig tid att kunna ta sig an avbetalningar på personliga lån. Rent krasst så kommer sådana lån längst ner på prioriteringslistan. Där står många legitima inkassokrav före i kön att få sin del innan man kan komma på tanken att betala sådana skulder.

Det kommer i alla fall ta en hiskelig tid innan du ser skymten av några pengar du lånat ut, så illa är det om det inte framgått tidigare.

Som en fin gest kan du ju istället, för att lätta hennes samvetsbörda, skriva ner beloppet eller kanske helt enkelt skriva av allt på ett bräde. Bara en tanke från min sida…

Jag tror att detta kan vara en fin present nog.

/Ha ett bra liv
mvh R”

Vad den här killen inte tycks fatta är att hans beteende får omvänd effekt hos mig. Nu blir jag som en 3-åring och vill inte efterskänka något alls. Att ha fräckheten att berätta för mig om vad jag ska göra och inte göra när jag är 40+ är magstarkt. Han har dessutom ingen aning om huruvida jag är i akut behov av 15 papp eller inte.

Ett tag var jag sugen på att skicka hela konversationen till A, och be henne hålla efter sin nya pojkvän. Sen sansade jag mig och tänkte jag kunde skicka det efter hennes födelsedag så inte överraskningen skulle förstöras. Men vid det laget hade jag lugnat mig.

Han pratar om vad som vore en fin gest av mig, jag vet vad jag tycker vore en fin gest av denna idiot, och det hade varit att be om mitt kontonummer och så hade han satt in 15 papp och övertagit skulden men det var tydligen inte aktuellt. Det hade varit anständigt av honom men istället håller han på och gör bort sig fullständigt.

Bäst av allt i denna soppa, när jag visade min mamma killens mess så sa hon att hon visste vem han var. Killen har lite ovanligt namn och dom var tydligen jobbkollegor innan min mamma pensionerade sig. Vad är chanserna på detta? Helt säkert vet han om släktskapet mellan mig och min mamma, då mitt efternamn inte är jättevanligt. Jag fick reda på att han jobbade som konsult så rimligtvis kan han ju lösa ut A’s skulder.

Nåväl, får se om han återkommer i framtiden. Jag skulle inte bli det minsta överraskad. Det enda jag noterade genom att kolla hans fb-sida var att han var besatt av A, och då hade dom varit ihop i kanske 2-3 månader max. Hur fan man kan sitta och skriva såna mess som han då gör är fullständigt bortom min fattningsförmåga.