Mycket som snurrar

Det har gått en längre tid då jag inte kunnat samla mina tankar som jag vill. Jag har också återfått en del av den oro och nervositet jag kände tidigare men som försvann ju mer jag städade upp mitt liv. Det är först nu jag kan se att jag varit fri från detta obehag ett längre tag då det är nu jag blir uppmärksam på det. Under en kort men stressig period för någon vecka sen kom jag i otakt med min Voxra och funderade även på att sluta med det, den tanken har jag nu övergivit och är tillbaka i rätt vanor igen. Jag är inte mogen att sluta med det riktigt än. Att leka doktor och syssla med självmedicinering är något jag ska akta mig noga för, jag har erfarenheter av det sen tidigare från nära bekantskaper och det funkade inte bra för dem.

Jag tror mycket av min oro hänger nog ihop med den stress jag känt kring mitt jobb där jag hoppat in som vikarie på en massa olika platser, och inte fått den arbetsrytm jag annars är van vid. Allt prat om uppsägningar har inte heller bidragit till något positivt. Jag fick min uppsägning för dryga månaden sen och mitt sista datum var mitten av december men det är ointressant då jag redan skaffat nytt jobb. Jag går tillbaka till där jag jobbade dessförinnan. Jag får en bättre tjänst än tidigare och allt gick väldigt smidigt och enkelt. Jag blev uppsagd från det stället 2009 på grund av arbetsbrist, nu går jag tillbaka dit från att ha blivit uppsagd av samma anledning på stället jag hamnade då. Detta jobb kommer ta mer stryk socialt då jag blir borta under längre perioder men samtidigt får jag mer sammanhängande tid hemma, vilket ger mig möjlighet att utforska mitt intresse för coachning.

Ikväll var jag på en informationsträff hos dem som arrangerat kurserna i personlig utveckling jag gått tidigare i Stockholm. Dem verkar intresserade av att etablera sig i Malmö och jag hade bra samtal med ansvariga. Det var intresserade av att höra var jag befann mig och hur jag såg på eventuella möjligheter i framtiden. Det gjorde mig glad och upprymd då det är något jag är väldigt intresserad av att syssla med i framtiden. Jobbet jag har hoppat på nu känns huvudsakligen som en tillfällig lösning för att fundera vad jag vill göra framöver och även för att buffra pengar. Lönen är bra och jag stortrivdes förra gången jag var där men nu har mycket förändrats i min tillvaro och jag har andra förhoppningar och funderingar. Men som ett under-tiden-jobb är det lysande.

Jag tror jag har haft för mycket lösa trådar som inte fallit på plats som skapat oron jag känt. Innan hade jag inte så mycket hängande över mig eller om jag hade det, så hanterade jag det annorlunda. Jag har blivit lite lat, bekväm och även rädd. Jag har haft en tendens att sylta in mig i saker som inte varit helt genomtänkta och där jag fallit tillbaka i mitt ambivalenta och svävande sätt istället för att agera tydligt och klart. Jag vet i grund och botten vad jag behöver göra för att må bra i det stora hela, likväl är det svårt att genomföra det ibland. Jag motarbetar mig själv, vilket får anses som dumt och energikrävande. Jag har inte varit helt ärlig mot mig själv utan jag har försökt kompromissa om det som är viktigt för mig. Det blir aldrig bra.

 

 

Ett oväntat och olustigt erkännande

Igår fick jag ett sms från Miss Orange. Det var det vanliga intervallet på 2-3 månader. Hade hoppats hon skulle låta mig vara i fred sedan senast hon hörde av sig. Denna gång var det ett mer fylligt och innehållsrikt meddelande än tidigare men det förändrade inte det faktum att jag blev illa till mods och fick ont i magen. Jag blev frånvarande som jag alltid blir när hon hör av sig och jag gillar inte att hon ska påverka mitt liv när jag bett henne låta mig vara ifred.

”Jag har nyss läst dina brev. Jag reagerar annorlunda på dem nu än när jag fick dem för 2,5 år sedan. Jag är nog lite närmare den process du då befann dig i.

Allt är ju annorlunda eftersom jag har mina andra grundproblem, men mycket är likt. Så som vi var, så som jag fortfarande tyvärr är. Jag har kört några varv till i sex-relations-bekräftelsesnurran, men nu är det svårt, jag är för trött på det och har genomskådat för mycket och för mycket har nästan identiskt upprepat sig.
Det känns som om hela allt med det förlorat sin dragningskraft. Så starkt och ursprungligt behov att det förmodligen tar tid. Men. Jag är lugn och fridfull i att vara ointresserad. Uppdaterar inte min profil, söker inget nytt, tänker inte på potentiellt ”nytt” med pirr. Inte intresserad av bdsm eller relationer alls . Vill vara ensam och lägga tid på saker som för mig framåt.
Nå. Ville bara säga det. Att du hade poänger och identifierade saker jag inte ville ta till mig då, men nu. Med smärta.
Jag hoppas din resa varit läkande och att du mår bättre än då. Önskar dig allt gott.
/M ”

Jag känner ingen glädje eller tillfredsställelse över hennes nyvunna insikter och jag känner inte att det kommer förändras oavsett vad hon skriver. Så länge hon har en profil på DS så kommer hon aldrig kunna förändras, så väl känner jag henne.

Jag förstår som vanligt inte hur jag blir involverad i hennes liv när jag inte önskar någon delaktighet. Jag får allvarligt överväga att byta telefonnummer igen trots allt.

Det finns 3 punkter jag tycker hon borde fundera på angående mig:

• Varför hon alltid hör av sig till mig i intervaller om 2-3 månader.
• Varför hon fortsätter höra av sig när jag bett henne att inte göra det och jag dessutom aldrig svarar på det hon skickar.
• Är det så att jag betyder mer för henne än vad hon vill inse och det är därför hon inte släpper taget om mig.