Minnesanteckning till mig själv

Jag blir förvånad vad snabbt det går att glömma bort bra strategier och verktyg som jag lärt mig de senaste åren genom terapi, kurser och böcker.

Då jag sitter i en rörig situation med tjejen på andra sidan jordklotet och inte är helt nöjd med mitt agerande i situationen så började jag läsa Hemligen – från ögonkast till varaktig relation igen. Har även läst en del gamla anteckningar från kurserna i personlig utveckling.

Det känns som att jag bör komma ihåg följande punkter:

• Kontrollera inte situation genom att agera på tankar. Försök släppa taget och inte manipulera.
• Lös min egen inre konflikt och kasta inte över den på någon annan.
• Iaktta den kognitiva triangeln inom mig. Sätt käppar för att undvika rundgång.
• Var vaksam på automatiska tankar, notera och låt dem passera. Lyssna inte på egot som bara vill bekräfta min rädsla och förstöra. Utmana och ifrågasätt istället.
• Gör tvärtom-metoden hur jobbigt det än känns för stunden
• Tänk på willingness-verktyget när jag är på väg att göra nåt för att lindra min smärta.
• Läsa min egen blogg för att påminna mig hur dåligt jag mått tidigare och att det kunde ha varit värre.

Berusande maktfullkomlighet

För några månader sen fick jag kontakt med en tjej på en mindre nogräknad kontaktsida. Vi bytte några mess och insåg vi delade en del sexuella intressen, främst kring dominans. Det rann lite ut i sanden och jag for jag iväg och jobbade och tiden gick. När jag kom hem igen sökte jag upp henne igen efter ett tag, och nyligen tog vi en spontanträff som slutade med hemgång till mig. Jag var dock på teasinghumör så hon satt mer eller mindre naken i min soffa och jag i princip påklädd. Hon var så kåt så hon höll på att gå upp i atomer. Någon dag senare möttes vi på allvar i ett planerat sexmöte. Hon uppfyllde alla sina uppdrag och hon visade sig vara bland det kåtaste jag någonsin stött på.

För omväxlingsskull är detta en tjej som inte har diagnoser, självdestruktiva beteenden eller andra brister utan hon är bara sexuellt openminded med förkärlek för allt som sticker ut. I nuläget kör vi kompetensutveckling inom bdsm. Som hon sa efteråt: ”Du har tagit en oskuld och det är ytterst ovanligt för att vara jag”.

Jag känner nu en nästan berusande maktfullkomlighet över vad jag lyckas få henne att göra. Hon är i princip gränslös i sitt beteende. Hon lever i en öppen relation och har samtidigt ett antal pågående sexrelationer. Vi har varit väldigt tydliga med att det enbart handlar om sex. Detta passar mig förträffligt, vi har inga åtaganden mot varandra alls, men funkar samtidigt väldigt bra ihop sexuellt. Vi lever i olika världar, där hon är en del i hbt- och queerrörelsen.

Hon ser bra ut även om hon i mina ögon är mer extrem än vad jag annars skulle tilltalas av, har ordnad tillvaro, är frisk och sund samt välutbildad och egenföretagare. Hon har inga självdestruktiva beteenden utan är snarare noga med personlig säkerhet, tillit och skydd, vilket jag uppskattar.
För tillfället vidareutbildar hon sig och hennes yrkesval är ytterst intressant utifrån hennes beteende.

Vi håller som bäst på och planerar för nästa möte och jag märker att jag blir helt uppslukad i detta och så klart blir jag lite fundersam med tanke på min bakgrund. Jag får en slags berusningskänsla i kroppen och triggas av vad jag kan få henne att göra. Även om jag inte behöver anstränga mig särskilt hårt för att hon ska genomföra saker häpnar jag likväl över vad hon är villig att ta sig för i sin kåthet. Hon är helt skamlös. Det känns verkligen som jag mött en likasinnad.

Tyvärr reser jag snart bort igen men jag hoppas kunna bibehålla kontakten med henne. Tänker att det är lättare när hon inte har fasta relationer. Då finns det utrymme att ta upp kontakten med mig igen. Jag har en känsla av att hon har ett intressant kontaktnät som gör att hon kanske kan hjälpa mig att bli av med några få oskulder som finns kvar om jag spelar mina kort rätt. För hon har nog redan noterat att jag inte är särskilt pryd eller återhållsam sexuellt. Så vi borde kunna ha nytta av varandra hoppas jag.

Tidigare ikväll sa jag till henne att gå ifrån sina studiekamrater och gå och onanera. Bilden på trosorna hon skickade var nog det blötaste jag har sett. Jag tycker detta är riktigt kul men jag känner att jag tappar fokus. Jag försöker känna efter vad mitt allmänna sinnestillstånd är, och det är nog neutralt. Jag känner mig förvisso en aning rastlös och understimulerad så det är inte konstigt jag triggas av uppmärksamheten.

Vilken kille tycker inte denna tjej är duktig?
”Imorgon kväll är jag endast till för ditt behag, Master. Ses vid 19 någonstans? Tänkte jobba till 17 ungefär, så har jag gott om tid att förbereda mig.”

”slynan vill först och främst behaga Master, men är ju synnerligen förtjust i att bli pullad hårt tills hon sprutar, med fördel strax efter att ha blivit fistad. Så om det är något Master uppskattar så är det ett välkommet inslag. Tror nog Master har rätt bra koll sen sist; gärna dubbelt och gärna munknull, till exempel. slynan har givetvis stort förtroende för Masters färdigheter och egna idéer och ser fram emot att vara utlämnad till Masters infall och vilja…”

”…och skulle Master tycka att slynan förtjänar en stunds onani även idag så kan han veta att hon är väldigt våt nu, och gärna smiter iväg från studiesällskapet ett par minuter… Och givetvis visar sin tacksamhet med bilder om det hjälper.”

”Telefonen dog inne på toan, så hann inte ta någon bild på när jag slickade i mig mina safter, men ska genast ta av mig trosorna och sen svara på ditt tidigare sms”

Mycket som snurrar

Det har gått en längre tid då jag inte kunnat samla mina tankar som jag vill. Jag har också återfått en del av den oro och nervositet jag kände tidigare men som försvann ju mer jag städade upp mitt liv. Det är först nu jag kan se att jag varit fri från detta obehag ett längre tag då det är nu jag blir uppmärksam på det. Under en kort men stressig period för någon vecka sen kom jag i otakt med min Voxra och funderade även på att sluta med det, den tanken har jag nu övergivit och är tillbaka i rätt vanor igen. Jag är inte mogen att sluta med det riktigt än. Att leka doktor och syssla med självmedicinering är något jag ska akta mig noga för, jag har erfarenheter av det sen tidigare från nära bekantskaper och det funkade inte bra för dem.

Jag tror mycket av min oro hänger nog ihop med den stress jag känt kring mitt jobb där jag hoppat in som vikarie på en massa olika platser, och inte fått den arbetsrytm jag annars är van vid. Allt prat om uppsägningar har inte heller bidragit till något positivt. Jag fick min uppsägning för dryga månaden sen och mitt sista datum var mitten av december men det är ointressant då jag redan skaffat nytt jobb. Jag går tillbaka till där jag jobbade dessförinnan. Jag får en bättre tjänst än tidigare och allt gick väldigt smidigt och enkelt. Jag blev uppsagd från det stället 2009 på grund av arbetsbrist, nu går jag tillbaka dit från att ha blivit uppsagd av samma anledning på stället jag hamnade då. Detta jobb kommer ta mer stryk socialt då jag blir borta under längre perioder men samtidigt får jag mer sammanhängande tid hemma, vilket ger mig möjlighet att utforska mitt intresse för coachning.

Ikväll var jag på en informationsträff hos dem som arrangerat kurserna i personlig utveckling jag gått tidigare i Stockholm. Dem verkar intresserade av att etablera sig i Malmö och jag hade bra samtal med ansvariga. Det var intresserade av att höra var jag befann mig och hur jag såg på eventuella möjligheter i framtiden. Det gjorde mig glad och upprymd då det är något jag är väldigt intresserad av att syssla med i framtiden. Jobbet jag har hoppat på nu känns huvudsakligen som en tillfällig lösning för att fundera vad jag vill göra framöver och även för att buffra pengar. Lönen är bra och jag stortrivdes förra gången jag var där men nu har mycket förändrats i min tillvaro och jag har andra förhoppningar och funderingar. Men som ett under-tiden-jobb är det lysande.

Jag tror jag har haft för mycket lösa trådar som inte fallit på plats som skapat oron jag känt. Innan hade jag inte så mycket hängande över mig eller om jag hade det, så hanterade jag det annorlunda. Jag har blivit lite lat, bekväm och även rädd. Jag har haft en tendens att sylta in mig i saker som inte varit helt genomtänkta och där jag fallit tillbaka i mitt ambivalenta och svävande sätt istället för att agera tydligt och klart. Jag vet i grund och botten vad jag behöver göra för att må bra i det stora hela, likväl är det svårt att genomföra det ibland. Jag motarbetar mig själv, vilket får anses som dumt och energikrävande. Jag har inte varit helt ärlig mot mig själv utan jag har försökt kompromissa om det som är viktigt för mig. Det blir aldrig bra.

 

 

Inga onda stalkeravsikter

I förra veckan, såg jag på min mobil att jag hade ett missat samtal från ett nummer som var obekant för mig. Jag kollade på Hitta och Eniro men det gav inga träffar. Personen ifråga hade inte lämnat något meddelande men eftersom jag befann mig på jobb så tog jag jobbmobilen och ringde upp numret. Jag fick en olustig känsla när jag hörde jingeln ”It’s a magic number”,  i luren, och än mer obehag fick jag när telefonsvararen gick igång. Det visade sig vara Miss Orange som hade ringt mig. Tydligen har hon skaffat nytt mobilnummer för det gamla känner jag igen.

Strax efter att jag hade ringt upp numret så ringde min jobbmobil, eller snarare telefonen som är knuten till min tjänst. Jag kunde se på displayen att det var hon som ringde med sitt nya nummer. Jag svarade så klart inte men undrade om det fanns en telefonsvarare kopplad till numret som gjorde att hon förstod att det var jag som hade ringt. Jag provade därför att ringa upp mig själv, fick då en röst som sa på engelska och tyska att numret inte kunde nås för tillfället, vilket stämde väl eftersom jag var utomlands.

Jag bannade mig själv en kort stund för att jag var så orutinerad att använda jobbmobilen. Det är inte likt mig att göra såna misstag. Jag hade kunnat använda min ”Blocket-telefon” istället, dvs mitt kontantkortsnummer som används för Blocket och nya kontakter på dejtingsidor.
Några minuter senare fick jag ett sms på jobbmobilen med följande text:

”Ville bara säga hej, höra hur det var, skickade dig en tanke i värmen. Inga onda stalkeravsikter. 🙂 ”

På nåt sätt är det komiskt att hon definierar sig själv i sms:et. Detta var 3:e gången sedan februari som hon hört av sig. För mig är det stalking hon sysslar med, då jag inte hört av mig överhuvudtaget till henne på snart två år trots att hon vanligtvis hört av sig med 3-månadersintervaller. Detta är dock ett undantag såtillvida att hennes behov av att höra av sig har varit större än vanligt.

Jag har bett henne sen tidigare att inte höra av sig till mig och att radera mitt nummer, och hon har själv lovat att låta mig vara ifred samt radera mig. Därför är det helt otroligt att hon fortsätter höra av sig. En normal människa skulle antagligen inte fortsätta med envägs-kommunikation i nästan två års tid utan att förstå att han/hon är oönskad. Jag tycker hon gör sig själv till åtlöje men mest av allt tycker jag det är respeklöst av henne.

Jag skulle verkligen vilja veta varför hon inte kan släppa taget om mig, men jag vet också att ett sånt svar inte finns att få. Hon skulle inte kunna leverera nåt som är begripligt. Det är bara att gilla läget att jag har en egen stalker och känna mig smickrad.

Av en ren slump när jag letade bild hittade jag till en blogg som handlade om kvinnor som misshandlar män, där tydligen borderline var ett inslag. Jag ska kanske vara glad vår relation inte var våldsam.

Leva som man lär

Jag har varit inne i en period där jag känner att jag inte riktigt lever som jag lär. Jag vill inte klanka ner på mig själv men det har varit en del saker som går stick i stäv med hur jag vill ha det. Jag lever inte upp till mina värdegrunder. Jag är inte så snäll mot mig själv som jag önskar.

Jag känner att jag brister i min kommunikation med en del människor. Jag säger inte riktigt det jag vill utan är väldigt svävande och diffus. Det blir inte bra för varken mig själv eller andra utan det uppstår mest en frustration. Saker blir inte sagda.

Jag har dessutom blivit försiktig av mig och en aning ängslig. Jag upplever det som att jag inte tar för mig på det sätt jag önskar. Jag har även skärmat mig lite socialt och träffar inte vänner på det sätt jag vill. Jag tror en del av det beror på mitt jobb. Där är så rörigt att jag blir helt matt. Därför borde jag ta tag i mina coachingplaner men jag är feg och försiktig. Jag hittar problem istället för att se möjligheter. Kanske löser sig allt då jag förmodligen blir varslad om några månader på grund av av omstruktureringar. Då får jag automatiskt den kick jag behöver för att ta mig för saker. Så länge jag har ett jobb är det lätt att bli bekväm och lat. Jag tror detta är en bra möjlighet för mig.

Jag känner mig överlag rätt missmodig och extra tungt blir det alltid när det är helgdagar av någon anledning. Då vet jag att många firar med sina nära och kära men några såna har inte jag. Jag stannar hemma istället. Det får mig att känna ett utanförskap som jag inte gillar. Jag vill träffa en tjej och göra saker ihop men det händer inte. Jag möter inte rätt tjejer.

Jag behöver jobba med mig själv lite grann och även träffa mina coacher. Det var ett tag sedan sist och det är tyvärr så lätt att falla i gamla mönster. Jag har fastnat lite i sexträsket igen även om det är mer återhållsamt än tidigare. Jag tycker det upptar för mycket av min tid och det får mig inte att må bra. Vid ett tillfälle lyckades jag ha sex med två olika tjejer inom loppet av ett dygn.Förr i tiden hade jag tyckt det var spännande, nu kändes det mest dumt och onödigt.

Jag har även försökt mig på att ha sex när jag är riktigt berusad. Jag har aldrig gillat eller ens lyckats genomfört det tidigare så jag vet inte vad som fick mig att göra ett nytt försök nu. Resultatet var dock som alltid mest en extra dålig baksmälla. Jag vill njuta av det jag gör och det är inte möjligt när jag är tokfull, det blir mest omdömeslöst och pinsamt. Nåväl, det var en rolig kväll trots det.

Förhoppningsvis kan den annalkande sommaren med värme och ljus få mig på bättre tankar och beteenden. Jag hoppas det åtminstone. En sommarromans hade varit toppen.

En aning överraskad

Igår när jag vaknade hade jag ett sms på min telefon från ett nummer som var alldeles för bekant. Miss Orange hade valt att höra av sig igen. Tidigare har hennes kontaktförsök gått i 3-månaders perioder, bortsett från senast då det tog nästan 6 månader och jag trodde jag blivit kvitt henne för gott. Nu var det knappt 2 månader sedan sist. Det gjorde mig en aning överraskad, dock inte på ett positivt sätt.

Jag tyckte det var jobbigt eftersom tjejen från Hbg var hos mig och jag har en tendens att bli frånvarande när jag får dessa oönskade sms. Denna gång var det dock inte ett komplett meningslöst sms utan syfte, nu uttryckte hon vad hon ville.

”Jag är i Malmö. Vill du ta en kaffe?”

Som vanligt valde jag att inte svara på hennes sms. Jag ska dock erkänna att jag funderade en del på om jag skulle ta en fika med henne trots allt, men när jag lyssnade in min kropp så var den bara full av obehag, alltså avstod jag även om snuskdelen av mig ville svara på hennes sms.

Jag funderade även på att åter igen påtala att hon inte ska höra av sig, och även en del andra saker, typ att jag träffar en tjej för tillfället, men jag har ingen skyldighet gentemot henne. Jag är inte heller intresserad av att starta något med henne. Jag har försökt tidigare men jag når inte fram, det tar bara onödig energi i anspråk. Jag har klargjort för henne vid ett antal tillfällen att jag inte vill ha någon som helst kontakt med henne. Likväl mår jag dåligt av att ignorera henne, jag anser inte man ska behandla människor så. Jag skulle inte själv vilja att någon gjorde så mot mig. Vad jag glömmer bort är att jag inte bett henne höra av sig, tvärtom. Hon får ta ansvar för att hon skickar sms till mig och sedan inte får något svar. Jag behöver bara ta hand om min del.

Jag kan tycka det är respektlöst av henne att fortsätta höra av sig och jag tycker inte det är en ursäkt att hon mår dåligt, har diagnoser osv. Jag förstår inte ens varför hon hör av sig. Men det lär jag aldrig få reda på.

Jag minns en tjej jag umgicks med för ett antal år sedan. Denna tjej hade för länge sedan haft en relation med en borderlinetjej och det tog nästan 8 år innan hon slutade höra av sig. Jag hoppas Miss Orange ger upp långt tidigare. Vi är nu uppe i mer än 2 år.

Dags igen

För en tid sen kunde jag inte låta bli att gå in på Miss Orange blogg, det var några dagar efter att hon skickat sitt senaste sms till mig. Hon hade raderat sina tidigare inlägg men börjat skriva på nytt i november. Det visade sig att det gick trögt för henne. Hon har varit inlagd och även fått ECT-behandling igen. Senast det hände var medan vi umgicks. Dessutom hade hon blivit av med sitt jobb men det hade jag anat utifrån att jag visste att företaget hon jobbade på gick i konkurs i slutet av förra året.

I sin blogg ondgjorde hon sig, precis som förr, om alla följder av behandlingen, främst då att hon tappar minne. Märkligt nog, eller snarare ironiskt, tycks hon inte glömma bort mig.

Det gjorde mig dock ont att se att hon var inne i en period där det var tufft för henne. Jag känner värme och kärlek för henne på mitt sätt. Jag minns hennes ord från förr då hon berättade hur ledsen hon kände sig när hon var inlagd tidigare och ingen hörde av sig. Jag funderade ett tag på om jag trots att skulle skicka ett sms till henne, nåt kort i stil med att jag hoppades det snart skulle vända för henne igen. Jag tänkte hur ensam och utlämnad jag skulle känt mig i en omvänd situation. Jag funderade kring vad mina motiv var och vad jag ville få ut av det. Jag insåg att det förmodligen var mitt medberoende som ville få komma till tals. Att jag ville in och fixa och hjälpa. Alltså fanns det ingen anledning för mig att höra av mig. Jag har inte lust att kliva in i det rollspelet igen. Det får räcka med att jag skänker henne en varm tanke här istället.

Jag blev en aning överraskad när jag såg hon ska vara ledare för en skrivkurs till sommaren. Jag vet skrivande är oerhört viktigt för henne och att hon är duktig med det skrivna ordet. Jag hoppas hon mår bättre till dess så hon kan hålla kursen.

Två gånger på kort tid har jag för övrigt sett hennes fd man, honom hon höll på att skilja sig ifrån när vi träffades. En gång på ett populärt uteställe kring Möllan och så på flygplanet häromdagen. Jag undrar om han känner igen mig, eller snarare vet vem jag är. Inte för att det har det minsta betydelse men jag har en tendens att se honom rätt ofta. Vi rör oss på samma ställen. Han får mig alltid att tänka på henne. Jag brukar fundera på vad han tycker och känner för henne. Dom har ett barn ihop med delad vårdnad, men där han ofta fått mertid då hon varit inlagd. Jag vet också han har hittat henne livlös vid något tillfälle då hon försökt ta livet av sig.

Ombytta roller

En skum och annorlunda känsla har infunnit sig hos mig en tid. Vanligtvis har jag en tendens att döma ut tjejer som pryda och försiktiga, varpå jag tappar intresset för personen ifråga. Denna gång är det jag själv som blivit pryd, eller kanske snarare försiktig och återhållsam.

Strax efter jul fick jag kontakt med en tjej på internet, A, vi messade en del fram och tillbaka, och det flöt på bra. Efter nån dag frågade hon vad jag gjorde på nyårsafton, jag trodde hon mer konverserade i allmänhet än bjöd in mig till något, men det visade sig vara en inbjudan. Jag blev lite paff eftersom vi inte ens hade träffats, vilket jag också sa till henne. Dessutom visade sig festen vara i Landskrona, vilket inte kändes lockande av flera skäl. Jag gav inga raka besked utan lät det ligga flytande. Nån dag innan nyår fick jag plötsligt ett meddelande på facebook från en okänd person som visade sig vara hennes väninna som arrangerade festen. Hon undrade om jag hade några matallergier. Jag skrev till A att jag inte hade tackat ja och hon svarade att det var hennes väninna som var på påflugen. På morgonen den 30:e kom jag hem från jobbet, då pratade jag på telefon med A för första gången. Jag sa att jag inte kände mig tillräckligt modig att möta både henne och hennes vänner på en fest långt bort där jag inte kände en enda person mer än A. Vi visste ju inte ens om vi skulle trivas ihop då vi aldrig hade träffats. Hon förstod vad jag menade och vi konstaterade att enda sättet att lösa nyårsfrågan var genom att träffas omgående. Dock var det inte helt lätt då hon bor i Helsingborg. Eftersom jag hade saker inbokade under dagen så bestämde vi att hon skulle komma ner vid 22-tiden och att hon skulle sova över hos mig. Jag tyckte det lät konstigt, det är inte så ofta en tjej föreslår det på en första träff. Jag kände samtidigt att det fanns gott om plats i min lägenhet för henne att sova så jag hade inga sexuella förväntningar.

Under kvällen var jag på yoga med min tjejkompis M, därefter gick vi och åt pizza. Mot slutet av måltiden dök A upp. Jag tyckte hon var modig som kom ner och inte bara träffade mig utan även en vän till mig, och att hon dessutom hade för avsikt att sova över hos mig. Vi satt och pratade en kort stund varpå M sedan åkte hem till sig. Jag och A fortsatte till en närliggande pub där vi tog en dryck. Därefter gick vi hem till mig. Det tog inte lång stund innan vi satt och hånglade. Det gjorde vi i flera timmar innan vi utmattade hamnade i min säng. Dagen därpå gick vi runt på stan och sedan åkte vi på nyårsfesten. Vi sov över på stället och på nyårsdagen körde jag henne hem. Jag nämnde för henne att det var min längsta första dejt någonsin, den hade varit i ca 41 timmar när jag åkte hem. På vägen hem fick jag ett sms där hon konstaterade att det var första gången hon hade haft sex i tre olika städer på en dejt. Jag gillade henne sätt att tänka, det var faktiskt nåt jag inte hade tänkt på.

Sedan dess har vi umgåtts en del och hon har bott hos mig i några dagar vid några tillfällen men vi får inte till det sexuellt riktigt. Hon har förklarat att hon vill ha det lite mer avancerat men kan inte riktigt förklara hur. Hon är dock tydlig i sin kommunikation men likväl känner jag mig hämmad och återhållsam. Jag tar inte för mig som jag brukar. Det är något som får mig att backa och bli oerhört försiktig. Det känns som jag utnyttjar henne. Jag har märkt att hon är väldigt förtjust i mig och jag vet inte riktigt vad jag känner för henne och då känns det fel för mig att ge sig in i rollspel. Jag vill inte hon ska göra det för min skull, vilket jag fått för mig att så är fallet nu. Tjejerna jag träffar annars gör det för sin egen skull och det handlar om ett sexuellt utbyte.

Hon och jag är duktiga på att hångla, ligga tätt omslingrade och ge varandra närhet, men i övrigt är vi inte bra på så mycket tillsammans. Den sex vi har är mjuk och öm och behaglig, men samtidigt märks det att något saknas. Även om vi inte känt varandra länge har hon redan hunnit säga till mig ett antal gånger att hon inte går sönder, och tycker jag ska ta i hårdare och ta för mig. Jag blir nästan ännu mer handfallen då. Hon har även skickat sms och mail i stil med:

”Jag vill att du binder mig. Hur vet bara du.
Du gör vad du vill, jag är din.
Och så en liten fråga: hur säger man ”röd” men munnen full av kuk?”

Det kan nog inte bli så mycket tydligare egentligen men likväl så nappar jag inte. Det känns som vi inte synkar sexuellt, vi får inte till nåt sexsnack som gör mig upphetsad utan har en tendens att hamna i konstiga och avtändande konversationer istället.

Allt känns mycket märkligt och ovant för mig och jag får ta mig en funderare på vad som verkligen är problemet. Kanske beror det på att jag mött en tjej som är nyfiken på mer än min sexualitet, nån som vill lära känna hela mig. Jag är mest van vid sexuella relationer. Senast jag hade en fungerande relation var för 9 år sedan, inte konstigt jag är ringrostig. A är väldigt lyhörd och mottaglig på sitt sätt, hon har redan konstaterat att jag har en tendens att skydda mig bakom sex och det har hon rätt i. Jag behöver nog på allvar känna efter vad jag känner för A och när jag fått svar på det så löser sig nog det övriga av bara farten, precis som med nyårsfesten. Jag har nog låst mig lite på problemen för tillfället.

Märkliga sammanträffanden

Igår var något av en överraskningarnas dag. Först hörde bloggtjejen av sig till mig på telefon, vilket gjorde mig minst sagt förvånad. Denna gång ville hon inte ha sex utan träffas och prata, jag frågade henne så jag visste vad det handlade om. Vi möttes upp senare på kvällen på ett populärt ställe kring Möllan. Där satt vi och snackade i några timmar medan vi drack lite öl och vin. Mot slutet av kvällen så blev hennes mobiltelefon intressantare för henne än mitt sällskap så då blev det dags att bryta upp. Lagom till att jag parkerat min cykel på innergården plingade det till i min telefon. Då kom överraskning nummer två för dagen. Numret på displayen var för mig med gott sifferminne väldigt bekant. Det var Miss Orange som hade valt att höra av sig till mig. Det hade blivit dags för henne att röra runt i grytan igen.

Denna gång blev jag inte irriterad eller upprörd som tidigare utan mest överraskad och förvånad. Jag trodde att hon hade glömt bort mig. Jag hade tidigare på kvällen berättat för bloggtjejen hur nöjd jag var att Miss Orange inte hörde av sig längre till mig. Jag hade visst fel. Denna gång följde hon inte sin 3-månaders intervall på att höra av sig som tidigare. Hon missade ett tillfälle så nu hade det gått mer än ett halvår sedan sist, vilket medförde att jag trodde jag hade kommit undan.

Jag tycker det är trist att hon fortsätter envisas med att höra av sig med sina meningslösa sms. Jag hade gärna sluppit dem även om jag inte reagerar som tidigare. Dock är det ändå störande att hon inte kan låta mig vara ifred. Jag hade önskat hon kunde lämna mig ifred när hon känner sig missmodig. Som det är nu bollar hon det vidare till mig och hoppas på någon slags reaktion. Jag väljer dock att låta det passera för att inte bli indragen i något energikrävande. Hon får lösa det på egen hand.

”Hej. Hoppas allt är bra. Är du kvar på ditt jobb? Måste vara ruggigt kallt? Ta hand om dig. ”

Felet jag gör ibland är att försöka förstå varför en del personer agerar som de gör, vilket egentligen är helt meningslöst. Det är enklare att bara nöja sig att acceptera att det inte finns nån logik eller förklaring ibland eller att anledningen är ointressant för det förändrar ingenting.

Mitt spontana svar på hennes sms postar jag här istället för att försöka få rätt mot henne genom en meningslös sms-duell. På så vis får jag det ändå ur mig och kan dessutom gå vidare med vetskapen att jag valde att vara lycklig istället för att ha rätt. Jag svalde inte betet denna gång utan klev åt sidan.

”Jag trodde vi var överens att du inte skulle höra av dig mer. Du får gärna ta bort mig från din lista med utskick till gamla ex.”

 

 

Falsk bekvämlighet

Läste ett inlägg på en blogg jag följer som var intressant och en bra påminnelse för mig. Det handlade om att ta sig ur sin ”comfort zone”, att våga gå emot de hinder och begränsningar som vi själva sätter upp i vårt inre. Det är bara vårt ego som talar av rädsla för att göra det bekvämt för oss. Det är inga sanningar utan påhitt men följer vi denna röst händer inte mycket nytt i tillvaron. Vi trampar runt i samma gamla hjulspår och hämmar oss själva. Ska vi komma någon vart gäller det att våga göra det som känns lite obehagligt och utmana vår rädsla.

Själv kan jag se hur jag har gått och skjutit på tre saker av olika anledningar. Men i grund och botten handlar det om rädsla och obehag i olika former. Nu ska jag ta tag i dessa saker så det slipper ligga och skava mer, som det är nu tar det bara onödig energi och gör mig missmodig. Jag ska således börja bruka allvar med att lära mig tyska så jag kan nå fördelar på jobbet. Jag har mycket att vinna på det även om jag skulle byta företag eller sluta helt. Jag ska även kolla upp möjligheterna att bli spinninginstruktör efter att ha gått en utbildning i höstas. Det börjar bli tid att tag i detta innan nyvunna kunskaper faller i glömska. Jag ska även anmäla mig till den tredje och sista delen av kurserna jag gått i Stockholm. Den är en renodlad coachutbildning. Med det i åtanke ska jag bege mig till en syo-konsulent eller liknande och se vad för möjligheter jag har till omskolning eller vidareutbildning inom denna nisch. Det känns som jag har nått slutstationen med mitt nuvarande jobb eller snarare yrke. Nyligen vikarierade jag i en högre position igen men inte ens det gjorde att det kändes bättre.

Ännu en återvändsgränd

Det blev som jag misstänkte med bloggtjejen, det rann ut i sanden. På ett sätt gör det ont, men mest känner jag lättnad att det är över. Vi hade två msn-konversationer och ett möte i verkligheten som funkade riktigt bra, därefter var det som om något förändrades. Jag märkte det redan dagen efter att jag sovit över hos henne att hon hade en helt annan inställning till mig än tidigare. Jag försökte förstå vad som pågick, om det berodde på att hon mådde dåligt eller om hon blev besviken på vem jag var. Ibland ville hon ha sex med mig, ibland inte sa hon. För mig låter det väldigt ambivalent, och inte något jag kan förstå. Själv vet jag direkt om tjejen jag möter är en person jag vill ha sex med eller inte. Men eftersom hon inte visste så förstod jag att det inte var till min fördel.

Vår kontakt blev mer och mer sporadisk och ensidig. Det var på hennes villkor. Jag hörde inte av mig särskilt ofta men ändå så kände jag det som att jag låg på och var krävande. En sån situation blir aldrig bra, när det saknas ömsesidighet. Ikväll fann jag henne på msn, jag blev överraskad för jag trodde hon hade blockerat mig då jag inte sett henne där sedan dagen efter vi träffades. Den gången var hon väldigt låg och inte alls som innan vi möttes.

Jag tog kontakt med henne på msn, jag kände att det gällde att passa på då hon hade slutat att svara på sms, och vårt flyt från tidigare var som bortblåst. Jag frågade om vi kunde prata på telefon men det ville hon inte. Jag hade föredragit det eftersom jag anade det skulle bli vårt sista samtal. Det visade sig att hon råkat ut för en obehaglig sexuell upplevelse med nån kille hon träffat på Darkside. Det hade hänt nyligen även om de hade haft kontakt ett längre tag, men det var första gången de träffades om jag förstod det rätt. Det hade urarat och hon mådde så klart inte bra. Jag blev ledsen och illa till mods av det inträffade eftersom jag visste hon inte mådde bra sedan tidigare och jag gillade henne.

Jag kände också en ilska mot killen. Jag blir alltid arg när jag hör om killar som missbrukat tjejers förtroende och i samband med bdsm är det extra viktigt med tillit och respekt. Det lämnar sår och kanske förstör lusten att våga prova igen. Jag ska inte förneka att jag blev ledsen inte bara för hennes skull utan även av egoistiska skäl för jag förstod att mina eventuella chanser med henne definitivt försvann av bara farten också.

Av nån konstig anledning kände jag mig också stött. Jag tror det berodde på att trots att hon hade träffat mig och dessutom fått hela mitt inre via min blogg, och vad jag även berättat på telefon och i vårt möte om mig själv, så ansåg hon sig inte vara trygg med mig, men däremot gick det bra att träffa den här killen för bdsm. Jag trodde hon var en bättre människokännare, jag hade fått intrycket att hon var lyhörd och inkännande. Det gjorde mig besviken, jag kände mig lurad. Jag hade blottat mig helt för henne och varit ärlig om mig själv, och hennes respons på det är att träffa den här killen istället samtidigt som hon säger att hon funderar på om vi ska ha sex ihop. För mig känns hennes beteende destruktivt, oärligt och chansartat. Extra konstigt blev det när hon sa att hon egentligen ville ha en relation och det var därför hon var tveksam med mig eftersom vårt sällskap enbart skulle baseras på sex. Det var för energikrävande tyckte hon. Jag antar hon ville ha en relation med den här killen eftersom hon gick med på en bdsm-session med honom.

Nu skulle hon omvärdera sitt liv sa hon. Jag frågade om hon ville vår kontakt skulle upphöra och det ville hon. Jag blev inte det minsta överraskad, jag hade bara väntat på att hon skulle säga det långt tidigare, vilket hon inte hade gjort. Istället försökte hon med tysta leken. Jag hade sagt till henne flera gånger tidigare att det var bättre att hon sa ifrån än att bara försvinna och det lovade hon att hon skulle göra men ändå behövde jag lägga orden i munnen på henne för att hon skulle klara av det. Jag tycker dock det är trist att det behövde vara en så omtumlande och hemsk situation som skulle ligga till grund för att hon skulle förmå sig att göra det. För mig är det också en gåta varför hon inte polisanmäler en sån sak, för övergrepp är aldrig ok oavsett anledning eller hur snacket låtit innan. Bdsm har inget med våldtäkt och övergrepp att göra.

Nu kan jag känna att det trots all känns rätt bra för egen del, en slags lättnad. Det var för mycket med henne som påminde om Miss Orange, det var egentligen bara ärren på armar och ben som saknades i övrigt fanns det för mycket gemensamma nämnare. Bloggtjejen var bara en mycket yngre kopia av Miss Orange. Hon saknade två barn men hade två katter istället. Jag hade berättat om bloggtjejen för min vän M och hon sa jag skulle vara försiktig. Hon gillade inte det hon hörde sa hon. Jag nämnde det även för min ena terapeut senast och han menade på att jag numera var medveten om det, vilket var ett fall framåt mot tidigare. Trots det, anser jag det vara en rejäl käftsmäll och ett stort steg bakåt, när jag återigen attraheras av en tjej som inte mår bra. Jag låter sexbiten få överhand och tappar helt omdömet. Vissa saker hon berättade om sitt sexliv hade fått en normal kille att backa alla dagar i veckan, jag däremot blir helt knäsvag och tycker hon är spännande och lockande. Jag trodde jag hade kommit längre. Säger en tjej rätt saker sexuellt till mig spelar det ingen roll vilka problem hon har, jag lyssnar inte. Jag vill inte höra. Jag trampar bara rätt in. Det är något jag måste jobba med framöver.

Idag blev jag nästan kär i en tjejs profil jag såg på nätet. Jag har sett hennes profil på olika forum genom åren och varje gång jag stöter på henne märker jag hur hela kroppen blir helt varm och konstig. Jag gillar allt med henne, hennes sätt att formulera sig, hennes kropp men mest av allt hennes sätt att tänka sex. Vi verkar vara soulmates sexuellt. Att hon bor i en annan del av skåne och har funnits ute på kontaktsidor i flera år är inget jag reflekterar över. Jag blir bara besviken att jag inte passar in i det hon söker, vilket får mig nedstämd. Jag vill inte in i dessa återvändsgräner igen, det ger mig inte den sunda relation jag vill ha till mig själv och en framtida partner. Det stjäl bara onödig energi då jag skapar mig själv falska förhoppningar som inte är sanna.

Jag fick hur tydliga signaler som helst med bloggtjejen efter vårt första möte där jag sov över, att något inte stämde. Allt kändes bekant på ett märkligt sätt, till och med hennes hem. Jag fick samma obehagskänslor som med Miss Orange, men det var samtidigt det som var triggande tror jag. Hon var lika moody, ombytlig och otillgänglig. Hon blev ett yngre substitut. Kroppen visste medvetet eller omedvetet att här skulle jag kunna erbjudas samma berg- och dalabana som den jag fick med Miss Orange och det gjorde att jag försökte få det jag behövde. Ungefär som en knarkare som söker sin fix. Tur som lyckades jag inte denna gång. Det hade inte kommit nåt gott av det mer än att jag hade bockat av ytterligare några saker på mitt sex-cv som kändes lockande och spännande. Det känns en aning trist att jag går miste om det. När jag tänker på det undrar jag om det är något fel med mig. Grov porrfilmssex är det som tänder mig, typ örfilar, spott, dra i håret, munknulla tjejen så hon nästan kvävs, analsex och så köra in kuken i munnen efteråt, pisk, smärta och grova tilltag. Varför är förnedringssex så spännande för folk som inte mår bra. Jag kan förstå det utifrån den som blir utsatt för det men inte från mitt perspektiv som tänder på att utföra det. Jag gillar tjejer, tror på jämlikhet och lika värde, och skulle inte drömma om att behandla en tjej illa i vardagen. Jag lider inte av några hämndbegär mot kvinnor som jag känner till. Kan det vara så enkelt att det får mig att känna något för omväxlingsskull i mitt annars ganska känslolösa liv. I så fall borde jag omgående hitta något annat som kan få mig att vakna upp. Nåt som är positivt och som inte skadar mig eller någon annan.

Jag börjar mer och mer fundera på om det finns någon frisk människa som sysslar med avancerad sex eller om det bara är personer som är i obalans av olika anledningar som lockas av detta. Än så länge har jag inte mött någon som sysslar med bdsm som mår bra, mig själv inräknad. Det är ingen bra statistik. Så klart kan man ställa sig frågan vem som är frisk och hur en person som mår bra definieras. Men personer med depressioner, flyktbeteenden, diagnoser, självskadebeteenden, bokstavskombinationer, låg självkänsla och självförakt passar dåligt in för att klassas som en person som mår bra och är i balans enligt mig. Dock tycks dessa kategorier vara överrepresenterade inom bdsm-världen. Go figure.

Släppa kontroll

Jag pratade med min vän M igår på tele och vi pratade om kontroll, och hon ansåg att jag skulle må bra av att släppa efter mer. Jag instämmer till fullo. Det var också ett stort tema under självutvecklingskurserna jag gått i år, att våga släppa kontrollen och lita på att livet bär ändå. M kunde inte utveckla vad hon menade exakt och vad jag skulle släppa efter på, men det var en känsla hon hade sa hon. Hon tyckte jag skulle följa med henne på yoga, något hon har försökt få mig till i över ett halvår. Jag tror jag ska följa med henne och äntligen öppna upp det prova-på-kort jag fick av henne tidigare. Hon säger att det är ett mycket bra sätt att öva på att släppa kontrollen. Jag körde lite mediationsskivor tidigare men har tyvärr blivit lite lat med att upprätthålla det jag lärt mig på kurserna. Det är så lätt att låta egot intala sig att jag har koll på läget och så blir jag bekväm och fuskar och innan jag vet vad som hänt går det åt fel håll.

Jag har alltid önskat ha kontroll över skeenden, antar det har med min uppväxt att göra, och även om jag släppt efter en hel del märker jag att jag har en hel del kvar att jobba med. Jag försöker styra skeenden jag inte kan påverka och den enda som förlorar på det är jag. Jag gör mig själv en björntjänst och blir missmodig på kuppen.

Idag var jag och samtalade med mina coacher, fast just idag var det bara en av dem som jobbade. Det var länge sen sist, för länge. Som sagt, jag har blivit bekväm. Har dock känt att det går åt fel håll och kände att jag behövde prata med dem och tanka lite energi. Jag vet det hjälper då jag har stort förtroende för dem. Vi pratade mycket om mina senaste veckor som inte varit särskilt lyckade i mina ögon. Jag har inte ställt till det för mig men jag är inte nöjd hur jag agerat och använt min tid på sistone. Jag har inte varit snäll mot mig själv. Vad jag i grund och botten vill ha är en relation där både det vanliga livet och sexbiten fungerar, men nu har jag mest fokuserat kring sex och valt bort helheten. Tjejerna jag har kommit i kontakt med har triggat mig, men har också fått mig från mitt mål. Coachen menade på att det ändå var ett framsteg utifrån hur det hade varit för några år sen då jag hade trasslat in mig värre, nu har jag huvudsakligen backat och dragit mig undan med några få undantag. Jag mötte en oerhört destruktiv tjej men henne avvecklade jag ganska omgående, sen för en tid sen var jag tvungen att dra det ett andra varv då vi slumpmässigt möttes på en annan kontaktsida än tidigare. Jag har dock avvecklat det en andra gång trots att hon verkar intresserad av att träffas. Jag märker att hennes personlighet irriterar mig, även om jag inte kan komma på varför. Det är också något som får mig obekväm och illa till mods. Jag skulle vilja ha riktigt brutal sex med henne en enda gång och sen tacka för mig. Men det är inte värt det, förr hade det varit annorlunda. Jag vet att hon inte är vad jag söker och inte heller någon som skulle få mig glad. Onödigt att involvera sig då.

Vi pratade mycket om fokus idag och hur jag tappat det helt. Jag har svårt att ta mig för saker och prioriterar fel. Jag försökter påverka min situation för mycket. Jag känner att jag kan inte bara sitta passiv och vänta på att livet ska komma till mig, alltså försöker jag forcera det till mig istället. Vi pratade om att det kanske beror på mitt jobb som gör att min tillvaro blir mycket av och på, att när jag väl är ledig så försöker jag att skynda på saker. Kanske finns det mellanlägen, där jag på något sätt släpper jagandet men ändå agerar aktivt. Det skulle vara att till exempel söka mig till nya miljöer som i sin tur leder till att jag träffar nya människor. Nånstans sedan i dessa kretsar kanske jag kan träffa den tjej jag längtar efter. Tanken att stänga ner alla sidor och bara ägna mig åt andra saker gör mig rädd för då tänker jag att jag aldrig kommer träffa någon, men kanske är det just när jag gör något nytt och annorlunda som det lossnar. Jag har nu provat detta sätt ett bra tag och inget gott har kommit ut av det.

Jag vill ha ärliga och raka möten. Där man kommunicerar och uttrycker sina behov och där det finns ett naturligt samspel och ömsesidighet. Där man visar intresse och lär känna vararandra. Jag vill inte behöva spela spel. Tyvärr har det blivit fel med de tjejer jag har kommit i kontakt med på sistone. Vi har hamnat i konstiga spel. Jag är inte så bra på att kallprata om ingenting, därför kom jag inte heller någon vart med hon som blev min boxvän. Mötet med tjejen som läste min blogg var speciellt såtillvida att vi möttes väldigt naket och ärligt men sen var det som att vi kommit varandra för nära. Hon drog sig undan och jag kände mig en aning dum att jag röjt min identitet.  Hon sa att hon inte visste om hon ville ha sex med mig längre även om hon ville det ibland. Jag ville att det skulle uppstå en trygghet och tillit mellan oss för att vi skulle kunna roa oss med det vi pratat om inledningsvis men nu känns det som att vi har glidit isär istället, vilket jag tycker är trist. Hon har samtidigt nämnt att hon inte är helt i balans för tillfället vilket gör att den typen av sex vi främst skulle utöva inte känns passande ändå. Jag har redan mer än väl uppfyllt min kvot av destruktiv sex, både för egen del och som medhjälpare. Nu vill jag det ska göras av rätt skäl.
Det fanns något hos henne som lockade mig och gjorde mig nyfiken att vilja träffa henne mer. Jag tror jag kände igen en massa drag från Miss Orange, vilket väckte gamla minnen till liv. Sen var hon väldigt öppen med sin sexualitet och hade preferenser som stämde bra överens med mina egna. Vi hade förmodligen haft det lustfyllt och avancerat ihop. Det triggade mig så pass att jag kanske inte tänkte igenom det som jag annars skulle ha gjort, men samtidigt gillade jag att jag vågade vara spontan och impulsiv. Jag vill inte tänka sönder saker utan bara agera ibland. Blir det fel är det bara att göra ett nytt val. Våga vara modig. Jag behöver gå nya vägar, tyvärr vet jag inte riktigt var.

Jag anser inte att man behöver vara djup och svår men om det blir för opersonligt och ytligt tappar jag intresset. Jag gillar nog en mix och att jag känner att vi kommer någon vart. Nu blir det mest osäkerhet och ovisshet som ligger och skaver. Att stryka som katten kring het gröt är jag för gammal för. Jag har ibland undrat om det är en mognadsgrej, men idag när jag klippte mig hos min polares flickvän så insåg jag att det handlar nog mer om personlighet. Hon är 25 år gammal och hennes kille är jämngammal med mig och det funkar bra för dem. Hon förstod precis vad jag menade när vi snackade idag. Hon och jag har fått bra kontakt och hon ger mig bra input emellanåt som jag uppskattar. Hon sa för övrigt att jag kan vara kryptiskt och otillgänglig ibland vilket stämmer bra överens med vad jag hört av några andra personer på senare tid. Förmodligen är det så jag agerar tills jag känner att det finns ett ömsesidigt förtroende. Då släpper jag in folk och vågar öppna upp mig. Jag vet att desto mer jag själv bjuder på, desto mer brukar vanligtvis andra också öppna upp sig.

Hon lyckades dessutom få mig generad då hon frågade vad jag sökte och jag hasplade ur mig att jag tänkte mig en akademikertjej. Jag hann inte längre innan jag kände att jag blev obekväm då jag insåg att hon inte är högskoleutbildad. Jag började genast ursäkta mig med att jag inte tror någon är smartare för det. Längre hann jag inte innan hon sa att jag inte behövde be om ursäkt för det. Jag sa att jag hade svårt att se mig tillsammans med en kassörska på Netto. Hon förstod vad jag menade och sa att den jag sökte behövde ha ambitioner och driv och det är ju precis det jag tänker att någon som har valt att vidareutbilda sig har. Hon fick mig att inse att det faktiskt är egenskaperna som jag söker mest och inte själva utbildningen. Det var en nyttig lärdom då jag lätt låser mig vid fel saker. Det är inte första gången jag gör bort mig med henne, tidigare har jag antytt något om Arlöv vid ett tillfälle, det var innan jag visste att hon var uppväxt där. Jag och alla mina fördomar.

Igår var jag och käkade brunch med min mamma och hon frågade om jag hade hört något från C, vilket jag inte har gjort. Vi pratade en stund om det och jag märkte att C bekommer inte mig särskilt mycket, jag önskar mest hon ska vara lycklig. Strax innan vi skulle gå fick jag mig en överraskning jag hade klarat mig utan, in klev Miss Orange fd man och hennes son. Jag kände igen sonen och jag märkte att han kände igen mig även om han undvek min blick. En kort stund var jag iskall och trodde Miss Orange också skulle dyka upp, vilket hon till min lättnad inte gjorde. Dock kunde jag inte släppa hennes son med blicken, det var som att jag ville han skulle söka ögonkontakt med mig. Min mamma märkte jag blev distraherad och jag förklarade för henne vad som hade hänt. Eftersom vi var på väg att gå bad jag henne gå ut och vänta medan jag stannade kvar och stirrade. Det måste sett galet ut. Av nån oförklarlig anledning ville jag gå fram till sonen men eftersom pappan var med så avstod jag, men helt plötsligt fick han ett samtal och gick ut. Då gick jag fram och sa ”Tjena F, hälsa din mamma”, efteråt fattade jag ingenting. Jag svarar inte när hon hör av sig, men helt plötsligt ber jag hennes son hälsa till henne. Jag önskar nu i efterhand att jag bara hade gått ut och inte sagt något alls. Det var ändå två år sedan vi sågs senast så han hade nog inte brytt sig. Kanske berodde det på att jag känt mig missmodig ett tag och då ville rota runt lite i grytan och inte kunde lösa det inom mig själv dumt nog. Jag undrar om det omedvetet handlade om att jag vill hon ska höra av sig till mig för att jag ska få bekräftelse att jag fortfarande finns i hennes tankar. Det har nu gått mer än de 2-3 månders intervaller som hon brukar höra av sig på även om det är på gränsen i dagsläget. Nu idag känns det hela mest onödigt men jag får också vara snäll mot själv och konstatera att jag i min vildaste fantasi inte hade kunnat tro att jag skulle springa in i hennes son som inte ens bor i Malmö. Så inte konstigt jag blev paff och agerade lite irrationellt och ogenomtänkt. Förhoppningsvis är jag bättre rustad om något liknande händer igen.

Ömsesidighet

Jag har märkt att jag har svårt att få en dejt att leda vidare till något bra för min del. Först var det boxtjejen som jag dejtade ett antal gånger utan att något alls hände, därpå började vi gå på box tillsammans alltmedan vi båda kände att det fanns något som störde. Det fanns något ouppklarat mellan oss.  Hon var en vanlig tjej utan bokstavskombinationer som jag hittade på en kontaktsida. Vi pratade om det mesta utom sex som inte berördes alls. Sånt gör mig illa tills mods för då vet jag att jag har problem framöver. Vi gick på dejter, och jag uppförde mig korrekt, och förmodligen också trist och stelt. Jag var antagligen ganska tråkig. Det är bara när jag känner mig bekväm som jag vågar visa upp mitt rätt jag så egentligen håller jag på med något meningslöst spel i tron att jag ska passa bättre in. Kanske skulle jag våga vara jag från början. Gillar tjejen inte det så är det inte mer med det. Att spela spel blir bara tokigt eftersom det inte är jag. Skulle de dessutom uppskatta den personen så är det någon annan än mig de gillar. Jag framstår som alldeles för seriös och tråkig, när jag vet mina vänner skulle påstå nåt helt annat.

 

I förrgår tog det oss 25 sms var att reda ut var vi står och det är som boxvänner visade det sig till slut. Det var jag som tog initativet till detta efter att ha fått ett sms från henne där hon skrev om boxträningen jag hade missat. Jag vet att jag efter 4-5 dejter gjorde några sexuella anspelningar via sms då jag tänkte att det kanske skulle vara lättare att nå fram till henne på det viset. Jag brydde mig inte heller längre om hon skulle bli förnärmad och tyckte jag var en idiot. Hon svarade på mina sms men på allt utom den sexuella delen som lämnades i  det tomma. Hon var hal som en ål och med förmågan att slingra sig som en politiker.

 

När vi nu äntligen redde ut vår situation, vilket båda uppskattade visade det sig, så tyckte hon att jag inte hade visat nåt intresse för henne, och att jag hade som mest skickat några kryptiska sms. Hon ansåg jag inte hade varit tydlig med vad jag ville. Själv kände jag att jag inte kom innanför hennes gard, vilket gjorde mig osäker. Jag visste verkligen inte hur jag skulle nå fram till henne. Hon pratade mest om sitt jobb och hur upptagen hon alltid var. Det gick inte att nå på djupet med henne, allt var väldigt ytligt. Jag upplevde henne som en person som ville vara väldigt duktig med vad hon än företog sig, som att det på något sätt gav henne ett värde som annars saknades. Hon verkade få sin bekäftelse via jobbet.

 

Under sms-infernot krävdes det mer eller mindre att jag serverade henne på silverfat innan hon förmå att klämma ur sig att jag inte var intressant för henne längre. Tydligen hade jag varit det tidigare, men jag fattar inte hur jag skulle ha märkt det på hennes agerande. Förvisso har jag svårt att se om en tjej är intresserad av mig, men i hennes fall fanns det i mitt tycke inga tecken på det. Antingen är jag oförmögen att läsa av tjejer eller så är det så enkelt att ingen tjej är intresserad av mig eftersom jag inte ser några tecken på det. Idag messade jag med en vän till min vän M, hon är för övrigt också soctant. Hon nämnde flera tecken på hur en tjej visar med kroppsspråk att hon är intresserad. Detta har jag aldrig upplevt eller så är jag så uppe i mig själv att jag missar det. Jag behöver nog lära mig mer om signalerna för tydligen har jag helt tappat denna förmåga att se om nån gillar mig.

 

Jag kan dock se att jag var osäker och otydlig med boxtjejen och det berodde nog inte bara på att hon var svår att få närmare kontakt med. Det var också något med bilder jag sett av henne som fick mig fundersam då hon verkade pendla i vikt en hel del. Nu ser hon fit och tränad ut på boxen men så var det inte på en del bilder. Jag vill minnas hon nämnde nåt om viktpendlande och sånt gör mig alltid skeptisk. Jag tänker att hon inte bryr sig om sig själv och antagligen har något som jagar henne på ett eller annat sätt. Sviktande självkänsla. Jag var nog inte så intresserad i grund och botten helt enkelt. Jag vill kunna mötas på ett ärlig sätt och med henne hamande jag i nåt rollspel. För jag vet att om jag är osäker på vad jag verkligen vill så är jag väldigt diffus och flyktig till mitt sätt. Jag ger inga raka besked om varken det ena eller det andra. Även jag kan agera politiker. Jag vill inte sylta in mig i något som sen blir mer komplicerat att ta mig ur. Jag vill inte heller såra någon. Jag förminskar på så vis tjejen kan jag tycka. Jag borde låta henne få göra sina val oberoende av mig. Nu tänker jag ibland åt tjejen också, och det kan inte bli annat än fel, då jag omöjligvis vet vad hon tänker och känner. Med boxtjejen kände jag att om jag fick ligga med henne efter 4-5 gånger så skulle hon tro det var seriöst mellan oss och med henne visste jag inte om det var det jag egentligen ville. Det kändes inte som om det vore värt det. Jag tror och tänker för mycket. Kanske ville hon också bara ligga vid den tidpunkten.

 

Det var inte länge sedan jag var på en 3:e dejt med en annan tjej jag också mött på en vanlig kontaktsida. Scenariot är detsamma som tidigare, vi pratar om allt utom sex och jag framstår som helylle. Sista gången vi träffades var jag till och med hemma hos henne och vi åt hämtmat. Så långt kom jag aldrig med boxtjejen så det var i sig ett steg framåt.  Jag var hemma hos henne i 4 timmar men kom ingen som helst vart. När vi skulle dricka kaffe satte hon sig i en fåtölj istället för i soffan och då försvann alla mina möjligheter till ett tafatt närmande. Jag vet inte om vi kommer att träffas en 4:e gång, jag vet inte ens om jag är intresserad även om hon skulle vilja. Det är för mycket som påminner om boxtjejen även om denna tjej är enklare att ha att göra med. Det är nåt som får mig att tro att hon är sexuellt tråkig men jag har inga som helst belägg för det. Det är enbart en magkänsla. Jag borde egentligen tänka annorlunda om den här tjejen med tanke på att tjejen jag mötte via min blogg verkligen knäckte några fördomar jag hade. De är lite samma typ av människor, men ändå inte. Jag kan se en betydande skillnad som antagligen är avgörande.

 

Jag har inte kommit någon vart med den här tjejen efter tre träffar så det känns som att det lär rinna ut i sanden. Vi står och stampar osäkert på samma plats. Även med denna tjej kan jag inte säga om jag verkligen skulle vilja ha en relation med henne. Mycket beror nog på sexbiten. Antagligen uppfattar hon också mig som otydlig. För min osäkerhet lyser säkert igenom.

 

Jag tänker att en relation borde vara lätt, att den bygger på ömsesidighet där båda visar intresse för varandra och där inga spel sinsemellan existerar. Man hör av sig till varandra och uttrycker tydligt vad man vill. God kommunikation och ärlighet helt enkelt istället för tankeläsning och andra icke fungerande metoder. Nu verkar det pågå spel där man ska vänta en viss tid innan man hör av sig osv. Det gör mig om möjligt bara ännu mer otydlig i mitt agerande för då börjar jag så klart undra om den här personen verkligen är bra för mig. Boxtjejen skickade sällan sms på egna intitiativ men svarade alltid omgående även om hon valde bort vissa delar att svara på. Den andra tjejen däremot har ett tempo där utbyte av ett sms tar ca 1½ dygn. Jag antar att det är ett tecken så gott som något annat att det inte är rätt. Vet man vad man vill agerar man därefter anser jag. Men det kan så klart bero på bristande mod och att man själv är rädd att bli avvisad eller att man inte vill verka för på.

 

Jag vet inte om tjejerna är rädda eller vad det handlar om, kanske är de lika osäkra på vad de vill som jag är. Snacka om skuggboxning. Nu stryker vi som katten kring het gröt och det blir bara konstlat och märkligt och ingen riktigt förstår vad som pågår. Det uppstår bara en osäkerhet som inte gagnar någon. Det saknas en tydlig ömsesidighet och förståelse. Kanske behöver jag bara möta en tjej som vet vad hon vill och som törs kommunicera det, kanske löser det även upp knutar hos mig då. Kanske utstrålar jag fortfarande fel signaler och möter då också fel tjejer. Jag skulle nog också må bra av att se över mitt sexfokus, det skulle antagligen underlätta för mig avsevärt.

Dansande man

Helgen var väldigt aktiv för att vara jag. På fredagkvällen kom två vänner över till mig, som jag lärt känna på två olika utbildningar. Den ena, F, är väldigt speciell. Han är runt 30 men har verkligen inga erfarenheter av tjejer. Tror han har haft en tjej och det var inte alltför länge sedan, och relationen varade inte särskilt länge. Jag kan inte riktigt se hans problem, han kan föra sig, är social och trevlig, och han ser bra ut och är vältränad. Jag tror han skulle må bra av att klippa banden med sina föräldrar och kanske inte vara så kategorisk i alla lägen. Kanske skulle han behöva en stylist och även reda ut sin personlighet. Han ser ut som värsta ”stekaren” men till sättet är han helt annorlunda. Jag kan tänka mig han är ännu svårare att få grepp på än mig.

Framåt midnatt ville F vi skulle bege oss till Debaser, vilket vi gjorde. Jag om min andra vän T, sänkte nog för första gången medelåldern på stället. Gruppen Nazareth hade precis spelat klart när vi kom så det märkliga publikbytet på stället från konsert till nattklubb var i full gång. Vi hann inte vara mer än max en halvtimme på stället innan en tjej dök upp som jag vet F har haft en märklig situation med. Dock hann det inte gå vidare från dejtingstadiet, de hade inte ens sex, så för mig är det en gåta att han kan jagas av detta nästan ett år senare. Dock är vi alla olika och för honom är det en jobbig situation, alltså lyssnar jag på honom. Jag och T gled iväg för att låta dem snacka i fred. Strax därefter kom F tillbaka och tyckte vi skulle lämna stället. Jag trodde först han skämtade då det var han som ville till Debaser, men så var inte fallet. Han fixade inte att vara på samma ställe som tjejen, så vi gick och hamnade på Babel istället. Där sänkte nog ingen av oss medelåldern, inte ens F.

På ena dansgolvet spelades bara massa 80-tals synth, typ Page, Nasa, Visage, DAF, Kraftwerk, tidig Depeche osv. Det var en riktig kul nostalgitripp som gjorde att jag vågade mig upp och dansa lite. Musiken formligen grep tag i mig. På dansgolvet mötte jag för övrigt en tjej som jag var på dejt med för kanske ett halvår sedan. Det var en dejt som urartade helt då hon började skrika på mig då jag fick skulden för alla orättvisor i samhället. Nu vinkade jag bara till henne och hon log. Vi hade rett ut dejten i efterhand på msn så den var utagerad. Tur var väl det. Kvällen slutade som så ofta på ett kebabställe för nattmat.

På lördagen var jag seg värre men kom iväg på en fotbollsmatch, därefter hann jag vila en stund innan min vän M, soctanten dök upp. Hon hade varit på Bikram Yoga innan. Vi gick ut och käkade på en restaurang nära mig som vi gillar. Vi hade bra snack och vi turades om att få gnälla av oss om allt som inte blir riktigt som vi tänkt oss. Hon är en bra lyssnare och kommer även med vettiga funderingar och inlägg. Jag uppskattar verkligen det, med henne kan jag ta upp vad som helst. Vi pratade mycket om att jag har svårt att gå vidare tjejer som jag inte pratat sex med. Jag kan gå på dejter 3-4 gånger och ingenting händer. Det är som att sexbiten måste vara diskuterad och klar för att det ska funka för mig. Det känns en aning oroväckande. Min vän M menade att jag borde se och märka om en tjej är intresserad av mig men jag gör verkligen inte det. Jag tycker de flesta tjejer uppför sig likadant så det måste vara nån egenskap jag tappat på vägen. Det underlättar inte för mig. Jag känner mig blyg och vågar inte göra några närmanden eller fråga hur vi ligger till. Jag kan tänka mig att en del tjejer blir nervösa av mitt agerande, vilket inte förbättrar något. Kanske är jag rädd att bli avvisad och att det blir mer dramatiskt för mig när det gäller en tjej som det är möjligt att gå vidare med på alla plan. Jag tror att jag har lättare för att bli avvisad om det bara gäller sex även om det inte heller är särskilt roligt, åtminstone om det är av en tjej vars sexualitet lockar mig. Nåt känns snurrigt. Kanske är det att jag inte kan spela de ”spel” som krävs för att gå vidare. Jag föredrar ärliga möten där det inte finns några hemliga agendor. Kanske behöver jag förbättra min kommunikation och vara tydligare, och även sluta fundera så mycket. Jag tror även mitt agerande ibland kan bero på att jag är osäker på om jag är intresserad av tjejen och så vill jag inte dra igång något i onödan.

Lite senare på kvällen anslöt ytterligare en tjej. Jag träffade henne för 6-7 år sen på nätet men vi kom aldrig närmare än att hon däckade i min säng för ett antal år sen efter en firmafest. Nu har jag försökt para ihop den här tjejens brorsa med min vän M, men det går trögt. Det är alltid någon som inte kan. Tanken var att brorsan också skulle ha dykt upp under kvällen, men han var sjuk och skulle resa bort dagen efter. Normalt sätt är jag verkligen ingen vän av matchmaking men i detta fall är jag helt övertygad att det skulle funka. Jag har bara agerat relationsmedlare en gång tidigare i mitt liv, det slutade som jag hade tänkt mig. Numera är de gifta och har 3 barn. Det var helt upplagt tyckte jag och jag fick också rätt. Det anser jag även i detta fall men tyvärr får vi inte till det. Jag hade verkligen blivit överlycklig om M hade fått sin kille, bättre tjej är svår att finna.

Vi avslutade kvällen lite efter midnatt, då satt vi på Brogatan. Det var ett bra tag sen jag var där senast, så det var kul. Min vän M följde med mig hem eftersom hon druckit och därmed inte kunde köra hem till sig på landet. Så precis som för nån månad sen sov hon över i min säng, men än en gång var det händerna på täcket för oss båda. Det känns skönt att kunna ha det så utan minsta problem. Vi är för bra vänner och vår tid är förbi.

På morgonen åt vi brunch på Njutbar, vilket var helt fantastiskt. Det var första gången för mig, dock inte sista. Därefter gled vi ut på stan och kollade telefoner, då vi båda har gamla och fallfärdiga. Det slutade med att jag beställde en Iphone så snart kan jag också spela Wordfeud. Får se hur lång leveranstiden är.

Hela söndagen var jag kåt och önskade att jag haft någon att ha sex med, men eftersom jag klippt alla band med potentiella ligg fick jag bita ihop och uthärda på egen hand. Det var för övrigt en tjej som hörde av sig i veckan men henne hade jag inte för avsikt att träffa mer, vilket jag framförde till henne på ett snyggt sätt istället för att bara gå upp i rök. Finns ingen idé att bete mig som en idiot. Det känns frustrerande på ett sätt att ha inte ha tillgång till sex men också bra. Jag tror det är nyttigt för mig att bara känna av. Jag är fortfarande sugen på att möta tjejen som jag träffade via min blogg men om det kommer hända vet jag inte. Jag hoppas det, men det ligger utanför min kontroll. Hon har snurrat en del i mina tankar på gott och ont. Jag försöker verkligen lägga band på mig och bara låta det vara men hon har fått mig nyfiken. Det är så mycket i hela situationen som är spännande och triggande.

Teknikens under

Idag fick jag mitt testkit för klamydia i brevlådan. Jag visste möjligheten fanns sen tidigare men hade ändå inte riktigt kollat upp det. Det var avsevärt enklare än vad jag trodde. Snacka om att tekniken underlättar för oss ibland. Jag behövde bara logga in på en sida med mitt bank-id och vips var en försändelse på väg hem till mig. Riktigt smidigt.

Nu slipper jag boka tid och även undvika den pinsamhet som kan uppstå genom att behöva dra ner byxorna framför nån sköterska. Nästan undantagslöst har det alltid varit nån kvinnlig praktikant på plats också. Det är nåt med den kliniska känslan i kombination med situationen i sig som gör att allt bara känns väldigt olustigt. Känns också lite jobbigt att behöva svara på frågor om mina sexvanor som om jag inte var införstådd med riskerna överhuvudtaget.

I kuvertet som jag fick hemskickat fanns det utöver provrör och instruktioner även en kondom. Jag förmodar det ska understryka sista delen i det bifogade informationsbladet där det står att läsa: Tänk på att kondom skyddar. Använd kondom!

Jag är nog inte världens bästa kondomanvändare, ibland har det berott på slarv/dumhet och ibland på praktiska skäl. När det gäller användandet av kondom i samband med lite mer avancerade tillställningar upplever jag att kondom är väldigt störande. Det skulle dessutom bli en rejäl åtgång av kondomer. Ett rollspel kan vara i flera timmar och eftersom det inte bara handlar om att ligga och pumpa utan det är många aktiviteter som sker, så är inte kondom aktuellt hela tiden. Det skulle bli för mycket av och på. Det är helt enkelt lättare utan. Lite av grejen vid ett rollspel är dessutom att det ska vara kladdigt och snuskigt och då fallerar det med kondom.

Vid vanlig sex försöker jag vara bättre på att använda kondom men det beror också på om det är en återkommande partner eller en som jag förmodligen inte kommer träffa mer.

Om en vecka vet jag om jag har skött mig tillräckligt bra. Jag hoppas det.