Bokslut 2011

Ännu ett år har passerat och nya misstag men också lärdomar och erfarenheter har gjorts. Överlag har det varit ett bra år på många sätt även om jag inte alltid uppskattat det för stunden. Kanske har inte 2011 varit lika omvälvande för mig som 2010, mycket beroende på att jag lärt mig hantera tillvaron bättre men också att jag fått mer tid att bearbeta och lägga saker bakom mig. Det har inte behövts lika radikala åtgärder under 2011. Jag har lärt mig acceptera mig själv mer och även släppa kontrollen på en hel del saker.

2011 går till året som då jag bland annat:

• Fyllde 40 år
• Reste ensam på semester för första gången, var i London och såg en match med Arsenal
• För första gången fick vikariera som Öst på jobbet vid ett antal tillfällen
• Definitivt bröt upp med C efter 9 års holmgång, och utan tvivel och ånger i efterhand
• Började äta Voxra för att bli piggare
• Köpte mig en motorcykel
• Blev vuxenkompis till en tonåring
• Fortsatte med kurser i personlig utveckling
• På allvar började ifrågasätta mitt yrkesval och även fundera på karriärbyte
• Började träna box
• Vågade klippa band med några nyvunna kontakter som inte kändes bra
• Fortsatte gå i samtalsterapi
• Inte hade någon kontakt med Miss Orange
• Besökte Swing Inn för första gången och avskydde det
• Sprang två stycken halvmarathon
• I perioder var bekväm i arbetet med att jobba med mig själv
• Försökte använda mig av alla de verktyg jag fått i terapi och kurser med skiftande resultat
• Hittat en inre ro och acceptans
• Insett att jag har mycket kvar att jobba med även om det går åt rätt håll
• Hade sex med en tjej född på 80-talet
• Testade att ha sex med en bbw
• Köpte mig en så kallad smart phone trots stor motvilja
• Började ta tupplur i min soffa istället för sängen
• Vid flera tillfällen lämnade disk till morgondagen
• Gick en utbildning för att bli spinninginstruktör
• Hade 10 000 besökare på min blogg
• Var på språkresa i Berlin
• Provade bikramyoga för första gången
• Insåg att jag genom åren tappat bort mig själv och är osäker på vem jag är och vad jag vill
• Kunde acceptera min mamma lite bättre även om där finns mer att jobba på
• Återknöt kontakten med några gamla vänner
• Skaffade mig, om än motvilligt, facebook
• Dejtade samma tjej som en vän visade det sig, dock rann det ut i sanden för båda
• Insåg att de flesta människor är rädda och sällan vågar blotta sig och vara ärliga och nakna
• Inte har varit otrogen eller ljugit om relationer
• Vågade erkänna för mig själv att vad som verkligen fattas i mitt liv är en relation

Det finns fortfarande mycket att jobba med för min del under 2012. Främst gäller det att släppa mer på kontrollen men också våga kommunicera vad jag vill bättre. Jag hoppas kunna fortsätta att vara ärlig och sann mot mig själv och min närmaste omgivning. Jag hoppas att 2012 år ska bli året då jag äntligen hittar en trevlig och sund tjej att dela tillvaron med.

Jag och min egoblogg

Jag startade den här bloggen i februari 2010 och jag kan se hur jag har varit mer aktiv i perioder. Jag upplever det som att jag skriver mer när tankarna snurrar för mycket, då behöver jag få ut det ur mig, och det har visat sig fungera bra att skriva för att få lugn. Det har gett mig viss ro efteråt att ha fått formulera ner mina tankar och funderingar kring det som händer. Här får jag ventilera det jag behöver utan eftertanke och kan gömma mig i anonymiteten.

Det är synd jag inte började skriva direkt från den dag jag bestämde mig att jag fått nog av min tillvaro, det gick nästan två månader innan jag öppnade min privata soptipp i cyberrymden. Jag hade gärna velat läsa mina tankar från första tiden som jag vet var väldigt jobbig och upprivande. Det hade varit intressant att jämföra med hur jag känner och mår idag.

För nån månad sedan fick jag statistik utskickad angående min blogg, den sa inte mig så mycket, men det är uppenbart att jag haft ett antal läsare sedan starten. De flesta som hittar till min blogg har sökt sig hit via sökningar kring sex och missbruk, vilket inte är särskilt förvånande eftersom det är det jag skriver om mest. Numera har jag i snitt cirka 30 läsare om dagen.

Det har aldrig varit mitt mål att samla läsare till min blogg för i så fall hade jag marknadsfört den genom att ge länken till min omgivning, och även varit aktiv i andras bloggar. Som det är nu kan jag skriva precis vad jag vill utan att ta hänsyn till att någon jag känner läser den. Jag kan vara sann och ärlig i det jag skriver. Det är så jag vill ha det, annars tappar den poäng. Visst kan någon bekant hitta hit av en slump men chanserna är minst sagt små och skulle så ske så är det inget nytt för dem vad som pågår i mitt liv.

Miss Orange hade en blogg som hon frikostigt delade med sig adressen till, jag och alla i hennes nära omgivning fick länken. Detta ledde senare till ett missnöje då hon gnällde att hon inte kunde skriva vad hon ville för hon visste ju vilka som läste den. Jag vet att jag störde mig på en del av det hon skrev, men samtidigt fick jag reda på saker hon annars inte hade berättat för mig. Det gjorde att bloggen blev som en kil mellan oss. Jag blev besviken på att jag aldrig omnämndes i den oavsett vad vi gjorde tillsammans. Det fick mig att känna mig väldigt oviktig i hennes tillvaro. En, eller möjligtvis två gånger, refererade hon till mig som en god vän men det var allt. Hennes blogg tappade poäng för henne tror jag, då hon inte kunde skriva fritt, och hon började skriva om sina funderingar på Darkside istället. Där fick hon vara anonym utom för de som blev hennes älskare och sen började problemen igen då killarna kände sig svikna av det hon skrev. Hon hade ett behov av bekräftelse och uppmärksamhet som gjorde att hon inte kunde vara anonym. Även om hon sa hon inte ville någon skulle läsa hennes blogg så var ju budskapet motsatsen när hon delade med sig av adressen. Även jag kan notera att jag tycker det är kul om någon kommenterar det jag skrivit oavsett om det är positivt eller negativt. Vi gillar alla uppmärksamhet. Bloggen är skriven i eget syfte men om någon annan ha glädje av det jag skriver är det en positiv bieffekt. Jag diskuterar gärna med folk. Det breddar förhoppningsvis mina vyer. Idag fick jag en fin hälsning från en person jag mailat lite grann med. Hennes ord tar jag med mig på vägen som en bra påminnelse. 
Lycka du till med allt. Snälla se till att du får det du önskar i din partner MEN glöm inte att vi är bara  människor och vi kan aldrig få helt fullt ut det vi önskar.

Ibland har jag, även om jag skriver för mig själv, känt en slags press att jag måste leverera något, och det har inte känts bra. Jag har då försökt slappna av och låta det bero. Poängen med bloggen är inte att leverera något utan bara skriva om saker som händer i min tillvaro som jag behöver ventilera på ett eller annat sätt för att må bättre. Jag tror det är mina höga prestationskrav som slagit till ibland. Det är då viktigt att jag märker av det och ignorerar behovet av att leverera för sakens skull. Jag har inga åtaganden mot någon mer än mig själv. Bloggen är ingen tävling om att jag måste skriva en massa bra saker. Den är till för att jag ska få skriva om det som pågår inom så jag inte äts upp av det.

Lite av prestationskraven och tävlingsinstinkten märks ändå av då jag alltid försöker hitta en bild som jag på ett eller annat sätt tycker passar. Ibland har jag nästan gått i baklås på bilden och så klart blivit frustrerad över det. Men jag försöker bli bättre på det och en dag kanske jag vågar lägga ut en text utan bild om jag märker att det blir svårt att hitta något passande. Men samtidigt tycker jag det är lite kul att jaga bilderna då det är lite av en utmaning.

Bokslut 2010

Nytt år och nya möjligheter som det så klyschigt brukar sägas. Jag kan göra mitt bokslut för 2010 och konstatera att det har varit ett minst sagt omtumlande år. En del har varit bra annat har varit mindre bra. Det beror på hur jag väljer att se det. Året har präglats av mycket tankar, funderingar och analyserande som har gett upphov till en massa känslor. När jag blickar tillbaka inser jag att det är mycket som har förändrats till det bättre även om det i dystra stunder inte  känns så. Jag är stolt över mig själv och den process jag genomgår. Jag tycker jag är modig som vågar göra det här jobbet utan att ha någon som håller mig i handen. Jag har blivit tvungen att lära känna och umgås med mig själv, vilket är helt nytt för mig.

2010 går till året som då jag bland annat:

• På allvar tog tag i mitt liv och försökte förbättra min tillvaro
• Erkände för mig själv och andra att mitt liv var en livslögn och vågade lyfta på locket
• Ifrågasatte mina sex- och relationsvanor på allvar
• Insåg att jag ofta använde sex som ångestdämpning, belöning och verklighetsflykt
• Gick till mina coacher ett 30-tal gånger
• Påbörjade en kurs i personlig utveckling
• Läste mycket självhjälps- och må-bra- litteratur
• Började blogga om den förändring som pågår i mitt liv
• Bestämde mig för att bli mentor till en tonåring
• Lärde mig att sätta gränser och stå upp för mig själv
• Insåg hur viktigt det är med skratt och glädje i tillvaron
• Vågade göra min röst hörd på jobbet och säga ifrån
• Har fikat och ätit middag med mig själv
• Avslutade två destruktiva relationer även om det var segt och uppslitande
• Klippte banden med ett antal snuttefiltar
• Började bearbeta min konstiga relation med min mamma
• Försonades med min pappa som dog för 10 år sedan, och känner numera kärlek och saknad
• Kom i kontakt med mitt inre barn
• Återupptog kontakten med en del gamla vänner på eget initiativ
• Började gilla mig själv en aning och inte bara sökte bekräftelse utifrån
• Har lärt mig lyssna på min kropp och börjat lita på det jag känner
• Lyckades gråta för första gången på flera år och kom mer i kontakt med mina känslor
• Vågade uttrycka att jag älskar en annan person och bli avvisad
• Blivit mer avslappnad och mår bättre inombords
• Fått höra från andra att jag verkar lugnare och mer i balans
• Kom närmare min syster och fick en djupare relation
• Förlorade min mormor
• Sprang två stycken halvmarathon, varav det ena var personbästa tidsmässigt
• Försökte vara mer snäll mot mig själv och inte döma så hårt
• Drog ner på mina måsten och lyssnade på vad jag ville
• Köpte mig en ny bil
• Gick på dejt med den sötaste tjejen någonsin
• Påbörjade en nybörjarkurs i tyska
• Försökte vara ärlig mot mig själv och min omgivning
• Öppnade upp mig mot min omgivning och fick mer tillbaka
• Insåg att jag inte har en aning om vem jag är och vad jag tycker är kul
• Provade meditation för första gången för att känna min kropp
• Lärde mig att inte agera på första tanken
• Började med att göra en självreflektion som avslutning på dagen
• Vågade släppa taget en del och släppa på min kontroll
• Provade att vara mig själv och inte bara bilden av den jag förväntades vara av andra
• Åkte på skidresa för första gången på flera år
• Besökte London och Barcelona
• Satt på Malmö Stadion och njöt när MFF vann SM-guld

2010 var också året då jag hade det tråkigaste sexlivet på väldigt länge men det är baksidan av den process jag genomgår. Det är trist men priset jag får betala. Det är där mitt problem ligger och därför är det nyttigt för mig att få perspektiv på min sexualitet.

Listan blev avsevärt längre än vad jag trodde den skulle bli. 2010 var inte ett händelsefattigt år, det inser jag nu. Där fanns både drama och skratt, sorg och glädje. Listan är bra ”cred” för mig själv.

Vad jag önskar av 2011 är att jag vågar fortsätta med det jobb jag påbörjat och ha tillförsikt att framtiden bär mig bara jag vågar ta för mig och inte styrs av mina rädslor. Jag vill fortsätta vara sann mot mig själv och min omgivning, och försöka genomskåda de spel som pågår som bara är energislösande. Jag vill våga släppa taget fullt ut. Jag önskar jag kunde träffa en bra tjej för jag skulle verkligen vilja ha en relation och prova mina nya färdigheter.

Ett sorgligt 10-års jubileum

För snart 10 år sen påbörjade, eller kanske snarare eskalerade eländet i mitt liv. Jag hade då precis upplevt att min morfar som var min hjälte gå bort, strax därefter följde min pappa honom. Vad som därefter uppdagades är som en berättelse som jag tvivlar på att en manusförfattare i Hollywood skulle kunna överträffa. Nedan följer en mycket torr redogörelse så som jag skrev ner den för att en dag överlämna den till min lillasyster. Den är dock lite redigerad för att skydda inblandade.  Jag har tagit bort en del namn och andra saker som inte har betydelse för händelsen. Min syster känner fortfarande inte till hela händelsen vilket skaver hos mig men jag funderar på att ge henne möjligheten att fråga mig vad hon vill om vår fars död. Jag vill inte leka allsmäktig gud och bestämma vem som får reda på vad. Men för 10 år sen valde jag att ta det beslutet för att skydda henne eftersom hon var väldigt ung och dessutom precis hade återhämtat sig från Göteborgsbranden där hon var en av de sista överlevande som kom ut.

Min far dog i en bilolycka där han färdades som passagerare i sin egen bil medan kvinnan som körde saknade körkort samt var narkotikapåverkad. I samband med olyckan var det regnigt, grått och blåsigt. Olyckan inträffade på eftermiddagen men min far dog inte förrän sent på kvällen på sjukhuset. Läkare hade då förgäves försökt att rädda honom. De skallskador och magskador han ådrog sig vid olyckan var för allvarliga för att han skulle kunna överleva. Han var medvetslös och vaknade aldrig till efter olyckan.

Efter att min mor mottagit min fars ägodelar av polisen fann hon i plånboken en lapp med adresser och telefonnummer, huvudsakligen mobilnummer, till olika kvinnor i främst Malmö men även i övriga Sverige samt Danmark. Hon fann även en bunt kondomer samt Viagratabletter. Efter en del letande på min fars rum fann vi ett kuvert med ytterligare adresser och telefonnummer. Vi misstänkte starkt att det handlade om prostituerade kvinnor. Bland dessa nummer fanns även ett till kvinnan som körde. Det fanns även en e-mailadress till henne skrivet på ett papper från ett reklamblock som är kännetecknande för det företag där min far arbetade. Adressen var skriven med en kvinnas handstil, vi misstänkte att kvinnan hade varit i vårt hem. Vi fann även fler kondomer och Viagratabletter. Tabletterna hade han antagligen köpt i Thailand där han var på semester ensam i februari samma år.

Efter att ha undersökt min fars mobiltelefon som han hade med sig i samband med olyckan fann vi att kvinnan hade ringt min far samt att han hade ringt henne. Det verkade som om dem hade ringt om varandra tidigare under dagen. Sista samtalet han mottagit från henne var 15:20 varför vi anade att han plockat upp henne strax innan olyckan. 

Efter olyckan använde jag telefonen i en vecka för att se vem som ringde. Det dök upp ett antal märkliga samtal. En kvinna pratade med knagglig engelska och ville att han skulle ringa henne, troligtvis var hon prostituerad. En man som talade dålig svenska hade lämnat ett meddelande om en leverans som kunde fullföljas om intresse fanns. Mannen presenterade sig aldrig så man får förutsätta att min far skulle känna igen rösten om han hade hört meddelandet. Min mor och jag misstänkte ett tag att min far hade hållit på med knark, vilket hade varit lätt för honom att fixa med tanke på att han reste mycket med sitt jobb. Dock fanns det inga bevis för att så var fallet så denna teori släppte vi ganska omgående. Vi har även funderat på om han har fungerat som hallick. 

Tidigare under olycksdagen hade min far varit i Köpenhamn. Anledningen att han var i Köpenhamn enligt en bekant som hade mött honom vid båtarna var att han skulle lämna pengar till mig då jag befann mig på Roskildefestivalen. Dock hade vi inte bestämt något liknande, dessutom behövde jag inga pengar vid tillfället. Min far var med största sannolikhet i Köpenhamn för att köpa sex. Detta styrks av diverse telefonnummer, adresser samt tidningen Extrabladet som vi fann i bilen efter olyckan. Vi fann även flera stycken tidningar på hans rum i hemmet. I Extrabladet kan prostituerade fritt annonsera om sina ”tjänster”. Vi hittade även några Köpenhamnskartor med diverse pilar utmarkerade.

I hans bankkontoutdrag har vi sett att han med jämna mellanrum växlat ungefär 2300 svenska kronor (+- 50 kronor) på X-change, en växlingsbank som finns precis vid Flygbåtarna. Det innebär att med aktuell dansk kurs har han varje gång växlat till sig 2000 danska kronor. Av någon anledning blev det antagligen ingen sex i Köpenhamn på olycksdagen därför kontaktade han kvinna på eftermiddagen. Oklart är dock hur han skulle hinna med detta eftersom han hade lovat min mor att vara hemma runt 16:30, dessutom hade han förberett med maten, vilket tyder på att han själv trodde att han skulle vara hemma vid denna tidpunkt. Möjligtvis tänkte han ta hem kvinna till huset, ha sex med henne samt hoppas att min mamma inte kom hem under tiden.

I samband med att vi sökte igenom min fars rum blev jag misstänksam över att hans videokamera fanns framme. Jag tog hem den och tittade igenom filmerna. På en kassett fann jag min far ha sex med två olika kvinnor. Prat om pengar samt användandet av kondom gjorde att man förstod att det handlade om prostituerade kvinnor. Den första kvinnan hade mörkt långt hår. Hon talade med en dialekt som härstammade uppåt landet. Hon var max 30. Min far och hon hade antagligen sex i hennes lägenhet, det var definitivt inget hotellrum. Den andra kvinnan hade axellångt hår med en gulaktig färg. Hon hade en tatuering på höger bröst, troligvis en insekt eller fjäril. Hon var runt 25 år och pratade med skånsk dialekt. Dem hade sex i min fars rum i mina föräldrars hem. Min far hade ställt videokameran på sin bokhylla, vid sidan om ett fotografi på sin dotter. Min syster omnämndes även på filmen med kvinna nummer två. Den prostituerade kvinnan upplyste min far om att man kunde spela spel på hans mobiltelefon men det sade han att hans dotter redan berättat för honom.

På en annan kassett fann jag min far och mor ha sex. Kameran var placerad på samma ställe som med den prostituerade kvinnan. Min mor hade ingen aning om att det spelades in, det märktes på deras samtal. Dessutom skulle antagligen min mor ha protesterat när jag sade att jag skulle kolla igenom filmerna noga om hon hade vetat om att hon var med på film. Filmen med min mor var inspelad tidigare än med dem två prostituerade. Dessa filmer var antagligen bara några veckor gamla.

Några dagar efter olyckan fick vi, efter ett misstag av bärgningsbolaget, kvinnans klocka. Tack vare denna klocka kunde jag identifiera henne som kvinna nummer två på filmkassetten. Klockorna var nämligen identiska. Av samtalen med kvinnorna på filmen att döma var han definitivt bekanta med båda kvinnorna sedan tidigare.

Att min far hade ett stort porrintresse visste jag sedan tidigare. Även min mor och syster var medvetna om detta. Han har alltid spelat in porrfilmer från TV 1000. I samband med hans död hittade vi uppskattningsvis ett 20-tal videokassetter med porrfilmer, samtliga inspelade från TV 1000 utom en som var en köpfilm. Han hade även slarvat så en del av filmerna låg i en påse på min systers rum. Han hade även porrfilmer inspelade på kassetter som i själva verket skulle vara vanliga spelfilmer.

För två år sedan stötte jag på min far i Malmö då han kom körandes på St. Knutsväg i sin bil. Han gjorde en U-sväng och fortsatte tillbaka på samma gata. Jag cyklade hem och hämtade min flickvän. Tjugo minuter sedan hittade vi honom på Celsiusvägen där han då körde omkring.  Det var alltså ingen tillfällighet att han befann sig på St. Knutsväg, han hade för avsikt att köpa sex. Av nyfikenhet undersökte jag hans dator. Bland Temporary Internet Files kunde jag se att han surfade i princip bara porr, han sökte även på sidor där prostituerade fanns att tillgå. Min far var aldrig kunnig på datorer, så han visste antagligen inte hur man raderade dessa filer. Efter olyckan gick vi igenom datorn och resultatet var än en gång samma sak, dvs bara porrsurfande.

Frågan är om min fars tilltag kan förklaras av den mildare hjärnblödning som drabbade honom för något år sedan. Att han då blev rädd är ett faktum. Möjligtvis tog hans dödsångest sig dessa märkliga och smaklösa former. Att leva ett sådant dubbelliv måste ha tärt på hans psyke och det kan förklara varför han mer än vanligt upplevdes som så lättirriterad och stressad på senare år. Att min far umgicks med tatuerade och piercade kvinnor är märkligt då han alltid berättade hur illa han tyckte om detta. Han höll på att dö av ilska när min syster piercade sig i munnen för någon månad sedan. Antagligen kanske beroende på att han associerade detta med de prostituerade han då umgicks med.

Tre veckor efter min fars död har jag och min mor konstaterat att han haft en älskarinna eller något liknande i Sydkorea. Vi hittade telefonräkningar (dessa betalades delvis av hans företag) som min mor aldrig sett. På dessa specifikationer fann vi att det fanns två förvalda bonusbaserade nummer. Ett gick till min syster, det andra till ett nummer i Sydkorea. Detta är tänkbart då min far var i  Sydkorea för ungefär två år sedan. Han var där i cirka tre månader med jobbet.  Vi har även funnit en adress till Sydkorea på tre olika lappar samt ett meddelande från denna person i det kuvert som vi fann inledningsvis. Kuvertet där min far hade alla andra ”hemligeter”. Till denna person har han även skickat ett rekommenderat brev som kostade över 200 kronor att skicka. På min fars mobiltelefon hittade jag efter hans död ett meddelande från en kvinna som pratade dålig engelska. Det skulle kunna vara den sydkoreanska kvinnan som ringde honom på mobilen, för att han sedan skulle kunna ringa upp henne. På så sätt skulle aldrig min mor bli misstänksam.

Min far har nu i efterhand även fått ett SMS-meddelande på sin mobil från en Alexandra, hon finns med på min fars ”telefonlista” över prostituerade. Meddelandet löd: ”Ensam o upphetsad. Var är du?”

Nu drygt ett år senare har jag och min mor, via vår advokat som gjort efterforskningar, fått reda på att min far tillsammans med kvinnan vid olyckstillfället var på väg ut till en camping. Där hade hon en husvagn dit hon tog sina kunder. Hon har också erkänt att hon var drogpåverkad då hon körde bilen. Hon hävdar att hon övningskörde, vilket kan anses som otroligt. Men mest är det omdömeslöst att min far lät henne köra. Han om någon borde fatta att majoriteten av prostituerade använder alkohol och/eller droger.

 

Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig?

En bra fråga som du kan ha med dig när du står inför svåra val som dessa är: Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig? Det var svaret jag fick från en av mina samtalsterapeuter efter att jag mailat henne om mitt dåliga beslut att ge mig in i borderlinekriget.

Jag har funderat en del på det och jag kan se hur jag alltid väljer att ha rätt. Jag inser också att det inte tagit mig särskilt långt i vissa avseenden. Jag är ingen besserwisser, men däremot är jag väldigt kompromisslös och kontrollerande såtillvida att jag föredrar att saker görs på mitt sätt så jag kan ha kontroll över skeendet. Jag kan ha svårt att lämna över kontrollen till andra personer men det beror sig på situtionen för ibland gör jag det mer än gärna. Men så klart bottnar det i en osäkerhet inom mig. Att jag sedan dessutom är väldigt envis och tävlingsinriktad förbättrar inte saker när det gäller att tänka på den bästa lösningen för stunden.

Ibland hade det varit enklare för mig att rycka på axlarna och gå därifrån med ett leende på läpparna men jag har en osviklig förmåga att ihärdigt kämpa på för min sak. I min kamp med borderlinetjejen har jag fokuserat helt fel, vilket har tagit mycket värdefull energi i anspråk som jag kunde använt till bättre saker. Jag funderade ganska tidigt efter vår separation på att byta mobilnummer, blockera mailadresser osv. men jag ansåg att det skulle jag inte behöva göra för vi var två vuxna personer som kunde uppföra oss anständigt. Hade jag inte varit så envis och följt min första tanke så hade jag besparats många upprivande situationer. Nu har jag sedan några dagar äntligen gjort det, och det visade sig vara precis så enkelt som jag hade tagit reda på att det skulle vara, så jag förstår inte varför jag inte bara gjorde det direkt. Vissa av mina personliga egenskaper har en tendens att stjälpa mig, snarare än att hjälpa mig.

Jag har aldrig behövt vidta så drastiska åtgärder tidigare i mitt liv med någon människa som jag har behövt göra med borderlinetjejen. Med tidigare tjejer har jag t.o.m. kunnat var vän med många efteråt men i detta fall vill jag rensa ut allt som påminner om henne. Jag förvånas över mitt eget agerande för det är så olikt mig. Hon kom mig innanför skinnet, eller snarare jag tillät henne,  på ett sätt jag inte kan förklara för någon som inte varit anhörig till en borderlineperson. Jag vet att de enda gångerna jag verkligen kunnat få hennes närhet och värme, vid sidan om sex, var när hon sov. Då hade hon tryckt i sig en massa tabletter och sov tungt. Då brukade jag gilla att ligga nära henne och hålla om henne krampaktigt ungefär som att hon inte skulle smita iväg. För i verkliga livet kändes det alltid som hon skulle ge sig av från mig. Hon var som en hal ål. På sätt och vis var hon en bra övning på att släppa kontrollen eftersom hon var så oberäknelig pga. sin sjukdom men jag föredrar nog att träna på att släppa kontrollen under mer friska förutsättningar som inte innebär så mycket smärta.

Jag ska snart jobba och där har jag perfekta möjligheter att öva på att släppa kontrollen. Kan bli intressant och se hur det känns för mig. Jag inser också att det är bättre att vara lycklig än att ha rätt, för saker ordnar sig alltid till slut oavsett vem som utför det och på vilket sätt. Jag ska bara ta till mig det och praktisera det så det blir en vana att agera så. Det gör mig nog till en mer balanserad person.

Mänskligt att begå misstag

Fram till idag har jag varit skötsam och följt de råd jag fått från min vän, soctanten, samt mina samtalsterapeuter men nu frångick jag det. Det känns som jag har en liten djävul på axeln som ger mig dåliga råd och som jag inte kan stänga av. Det har varit en tung vecka och jag upplever det som om jag har börjat om från början igen även om jag vet så inte är fallet. Jag har haft svårt att fokusera rätt, dvs, på mig själv. Jag har varit som radarstyrd, jag trodde den tiden var förbi men sorgeprocessen inom mig pågår uppenbarligen fortfarande. Men det visste jag nog innerst inne även om jag har börjat känna mig lite otålig och vill börja få leva igen. Jag kan inte riktigt lita på mig själv, jag tänker inte rationellt.

Utifrån gårdagens samtalsterapi där jag rekommenderades att släppa lite på kontrollen i min tillvaro så kontaktade jag min Viola idag som jag tänkt på och saknat en del. Jag har önskat ta kontakt med henne en tid men samtidigt tvekat eftersom jag inte varit säker på vad jag verkligen vill med henne och vad mitt syfte har varit. Hur som helst löste det sig självt, hon berättade att hon hade träffat en ny kille och inte var intresserad av att träffa mig i nuläget. Jag tog det med fattning men samtidigt är jag nog fortfarande lite i chock över hur den här veckan har gestaltat sig. Hon var en riktigt bra tjej men det fanns några saker som gjorde mig lite fundersam och där jag befinner nu så var det här nog det bästa som kunde ske även om jag så klart är besviken. Nu är hon borta på riktigt.

Förmodligen som en konsekvens av beskedet från Viola tog jag därefter ett för mig impulsivt beslut som också gick emot råden jag har fått. Jag har förvisso funderat fram och tillbaka hela veckan men valet gjordes i affekt. Hela veckan har jag känt mig berövad på mitt avslut med den psykiskt labila tjejen men igår på samtalsterapin vände terapeuterna på mina argument till min fördel. Allt var frid och fröjd men ändå hade jag en molande känsla av att vilja göra annorlunda. Sent ikväll gjorde jag det och instinktivt kände jag att jag ångrade mig. Jag hade fel i min tanke men det är inte hela världen men nu får jag stå mitt kast. Det var onödigt och omoget, och jag beter mig som borderlinetjejen. Jag gav mig in i en duell som jag hade lovat mig själv att stå utanför. Jag har alltid varit tävlingsinrikad och på något sätt tycks jag tro detta är en tävling. Dock finns det inga vinnare i den här soppan och det måste jag acceptera även om det är svårt. Vad som är bra i eländet är att jag släpper lite på min kontroll men framför allt att jag tar felaktiga beslut. Jag är så van att ställa höga krav på mig själv och inte tillåta mig att göra något ogenomtänkt. Nu framstår jag som mänsklig och sårbar. Det är bra, för det är så jag vill vara. Det är inte heller ofta jag gör impulsiva val. Nu vet jag dessutom att samtalsterapeuterna har rätt, jag har annars en tendens att veta bättre ibland. Nu fick jag mig indirekt en smäll på fingrarna. Det kan jag behöva.

Jag tror jag har påverkats av boken jag läser, det enda som tycks kretsa i min skalle är borderline. Jag har gått i baklås. Visst är det bra att jag försöker förstå hur allt blev så tokigt och att jag kan få bekräftelse på det jag känt men kanske att jag inte ska gräva ner mig fullkomligt. Det är över och gjort är gjort. Jag måste acceptera misstagen jag gjort i det förflutna. Jag tror inte saker hade förändrats om jag hade agerat mer bestämt, jag mådde dåligt redan vid tidpunkten och hade mina vanemönster väl etablerade. Det är nog mer en önskan att allt skulle varit annorlunda men jag kan inte göra om varken mig själv eller henne. Det är en orealistisk tanke. Jag vill förklara mina misstag jag gjort för henne, för att få henne att förstå. Men det är helt överflödigt, det är inte mitt ansvar. Det går inte att förklara för henne. Jag vill fortfarande kontrollera henne även om jag inte vill ha något med henne att göra, det är helt paradoxalt, och det enda detta resulterar i är att allt blir mer utdraget och olustigt. För mig har detta varit slut länge men jag kan ändå inte låta bli att älta det. Det är som det inte går in i skallen på mig. Jag mår dåligt för tillfället och då tycks jag resonera att då kan jag lika gott må dåligt tillsammans med henne. Men även jag har mina gränser numera som tur är.

Nära återfall

Denna helg har varit riktigt kass. Det började med att skidresan gled mig ur händerna, därefter samtalet med borderlinetjejen som rev upp ett djupt sår och så avslutningsvis dramat med mitt ex och hennes svartsjuka kille som ringde hem till mig tidigt på morgonen.

Det känns som jag står på ruta 1 igen men går jag utanför mitt kaos- och paniktänkande så inser jag att jag har hanterat det bättre denna gång än vad jag skulle gjort tidigare. Jag har varit kolossalt nära återfall men har lyckats sansa mig i sista stund. Det tyder på att något har förändrats hos mig trots allt. Men jag måste vara ärlig mot mig själv och medge att det har varit många dåliga beslut sista dagarna. Dock har jag inte fallit tillbaka. Det är det jag får glädja mig åt nu. Igår kväll satt jag på msn och messade med en gammal sexkontakt. Vi bestämde vi skulle ha sex men jag drog ut på det eftersom jag innerst inne visste att det inte var en bra lösning. Jag ville inte dra in henne i min skit, jag har tidigare berättat för henne om vad jag går igenom. Dessutom visste jag att jag inte skulle må bättre av det. Så till slut skyllde jag på att jag var för trött och det var det bästa jag kunde göra. Annars hade jag mått ännu sämre idag. Nu var jag nära men lyckades ändå hejda mig.

Det har varit för många negativa händelser i helgen som jag inte kunnat hantera. Jag tror sexförsöket med mitt ex fick mig att inse att det vi haft är över nu. Även om hon gör mig kåt på ett plan så finner jag inte henne sexuellt attraktiv. Hon är en aning överviktig och det är ett problem för mig. Genast tänker jag då att jag kanske borde ta kontakt med borderlinetjejen igen eftersom hon var smal och bra sex. Men då glömmer jag genast alla problem som hon medförde. Det är som att jag hela tiden måste göra om en tjej för att hon ska passa mig. Så är det inte med mina vänner, dem tar jag för dem de är. Jag tror för övrigt inte jag ska hålla på med sex överhuvudtaget nu, jag är inte redo. Borderlinetjejen är etsad på näthinnan och det hjälper mig inte.  Senaste gångerna jag har haft sex eller åtminstone försökt ha sex så har det varit när jag varit helt i affekt. Då kan det inte bli annat än dåligt.

Jag tror det på nåt sätt är mer definitivt för mig nu att det är slut med borderlinetjejen än tidigare men jag förstår inte på vilket sätt eftersom jag inte kontaktat henne på nästan 2½ månad. Samma sak gäller mitt ex, jag inser nu att det inte finns en återvändo för oss. Jag ska fokusera på mig själv och inte försöka ändra på andra personer, så som jag gör i tanken med mitt ex och även borderlinetjejen. För tillfället har jag svårt att bekräfta och belöna mig själv och då är det lätt att falla tillbaka i gamla vanor och sex funkade för dessa ändamål. Det gäller nu att ta mig ur det tänkandet. För det mönstret har jag provat redan och det var inte lyckat. Jag har inte till fullo verktygen för att hantera en mörk tillvaro på ett konstruktivt sätt.

Ovissheten om framtiden tär på mig och jag sitter och oroar mig för nåt jag inte kan påverka i stunden. Det är inte så konstruktivt utan något jag måste släppa. Måste lära mig acceptera situationen bättre. Jag känner mig blockerad inombords. Jag önskar verkligen jag kunde göra något för att släppa ut det. Jag verkar helt oförmögen att gråta, vilket jag annars tror skulle kunna vara väldigt förlösande för mig. Jag behöver komma ur min bubbla, typ spräcka den på något sätt. Känns som jag måste komma utanför mig själv, det är för mycket hjärnspöken nu. Jag har inte full kontroll på mina tankar och det är skrämmande eftersom jag är en kontrollperson. Samtidigt är det bra om jag kan släppa kontrollen men i detta fall känns det inte som det gynnar mig. Tankarna är inte särskilt trevliga utan tynger ner mig. Jag hade hoppats de skulle tona ut när jag kände på dem och insåg att de är ofarliga.

Känns som fredagen den 13:e idag

Idag skulle jag lätta kunna tro det är fredagen den 13:e om jag var vidskeplig. Nu är jag inte det, och det är dessutom fredagen den 5:e. Det har inte varit någon bra start på dagen och klockan är inte 14:00 än. Jag kanske ska lägga mig och dra täcket över huvudet och invänta morgondagen.

Det började med att jag hade velat hela gårdagen om huruvida jag skulle boka en skidresa eller ej. Jag hittade några stycken men kunde inte bestämma mig vilken som lockade mig mest. Ingen av orterna var någon förstahandsfavorit. När jag väl tog ett beslut så visade det sig finnas ytterligare något jag skulle ta ställning till så jag sköt på beslutet till idag istället. När jag sedan ringde i morse, jag ställde faktiskt väckarklockan, så var resorna slut. Jag blev riktigt besviken för det hade varit skönt att resa iväg imorgon till Alperna i en vecka.

Fiaoskot med resan är jag i ett nötskal. Jag är väldigt kompromisslös och kontrollerande som person och det återspeglar sig i allt jag gör. Jag försöker bli bättre på det men har onekligen mycket kvar att jobba med. Eftersom jag har en klar bild i huvudet hur något ska vara så blir det väldigt svårt för mig att göra val när något faller utanför ramen. Dessvärre är det ofta det sker, det är så livet fungerar. Då får jag beslutsångest och velar in i det oändliga, denna gång så pass länge att resan gled mig ur händerna. Förhoppningsvis har jag lärt mig något av detta. För nu kan jag lätt konstatera att resan till Iscghl i Österrike hade varit bättre än att som nu inte åka alls. Fast varför jag inte hoppade på resan till Les 2 Alpes i Frankrike fattar jag fortfarande inte. Det hade varit bra för mig att göra en resa ensam och bara umgås med mig själv. Dessutom älskar jag att åka skidor. Detta var klantigt men jag ska inte klanka ner på mig själv utan försöka ta lärdom istället. Jag får lära mig att bli mer flexibel och se till att mina bilder i huvudet blir lite suddigare. Då blir det förhoppningsvis också lättare att vara beslutsam när jag kan kompromissa mer.

I min besvikelse över den uteblivna skidresan skickade jag ett sms till en av mina vänner. Strax därefter ringde det på min mobil med dolt nummer och eftersom min vän ofta ringer med skyddat nummer från jobbet trodde jag det var hon så jag svarade. Det skulle jag aldrig ha gjort för det var så klart borderlinetjejen. Hon har aldrig ringt med dolt nummer innan och jag hade inte en tanke på att det kunde vara hon. Det var över 2 veckor sedan jag fick hennes sex-sms när hon var drogad på tabletter. Min första instinkt var att lägga på men hon vädjade att jag inte skulle göra det och dessutom tyckte jag det vore bättre att prata med henne när jag väl svarat. Skadan var redan skedd. Jag hade däremot inte svarat om hon hade ringt med sitt vanliga nummer. Hon lever uppenbarligen kvar i sin förnekelse och vägrar inse att det vi haft är en livslögn. Hon anser sig vara fullt frisk och ha koll på läget. Det var precis detta jag fruktade skulle hända, där hon försöker övertyga mig om sina ståndpunkter och att jag har fel oavsett vad det gäller. Hon måste få sista ordet och hon är den som har rätt. Jag hänvisade större delen av tiden till mitt brev jag skickat henne för 1½ månad sedan. Det var 10 sidor långt och där står allt hon behöver veta.

Hur som helst hanterade jag samtalet bra och jag föll inte för hennes manipulationer. Hon vägrar inse att vi delat ett sexmissbruk och vad som nästan är komiskt är att hon anser sig ha kontroll på sina sexvanor. Hon är komplett gränslös sexuellt och det är enbart i destruktivt syfte. Men jag inser nu att det inte är mitt problem att lösa det åt henne, det får hon sköta själv den dag hon vaknar upp. Jag fokuserar på mig själv. Samtidigt bryr jag mig om henne och vill inte hon ska råka ut för nån vettvilling så hon gör sig illa men jag inser att det är inte mitt problem eller mitt ansvar. Hon är vuxen och får ta hand om sig själv.

Så klart rev det upp mycket känslor och obehag när hon ringde men jag konfronterade det genom att välja att prata med henne istället för att fly och lägga på luren. Jag stod emot och det hade jag inte klarat tidigare utan då hade vi träffats och så hade allt varit som vanligt igen. Denna gång var jag stark och drogs inte in i hennes nät. Nu hoppas jag att hon aldrig mer hör av sig. Hon påstod i telefon att om jag bara svarade på hennes frågor så skulle hon låta mig vara ifred för alltid. Hon behövde få svar för att gå vidare. Jag tror inte svaren har hjälpt henne men det är inte mitt problem, däremot vill jag bli av med henne för att kunna gå vidare.  Tidigare har jag bett henne inte höra av sig men det har hon likväl gjort. Men nu har hon fått svaren hon behövde, så då hoppas jag att hon uppfyller sin del så jag äntligen blir fri från henne.

Eftersom jag redan var i obalans över den missade skidresan när borderlinetjejen ringde kände jag att det blev lite väl olustigt och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Därför valde jag att ringa en av samtalsterapeuterna jag brukar besöka. Lyckligtvis svarade hon och jag fick prata om hur jag kände och hon vände rätt på mina argument så det blev positivt istället för negativt. Hon och även hennes kollega är bra på att ge mig positiv energi. Känns enormt tryggt för mig att ha tillgång till detta stöd och det är jag mycket tacksam för. Kanske att jag inte behöver gömma mig under täcket idag trots allt.

Känslor jag upplever

Här är några av känslorna jag upplever sen jag började ta tag i mitt liv. Det är tvära kast ibland och kan skifta på några sekunder. Men jag ska inte klaga, det gör riktigt ont ibland men det är det värt om det finns minsta chans att jag kan få ordning på min tillvaro framöver igen.

x  Befrielse, en slags lättnad att jag vaknat upp
x  Ilska/bitterhet
x  Rädsla
x  Oro
x  Rastlöshet
x  Ångest/obehag
x  Ledsamhet
x  Illamående
x  Trötthet
x  Magont
x  Nervositet
x  Ensamhet

Dagboksanteckning från juni 2006

Läste för en tid sedan en gammal dagboksanteckning jag skrev den 16 juni 2006, ca 1-2 månader efter jag träffat den psykiskt labila tjejen. Tog mig sedan nästan ytterligare 3½ år innan jag vaknade upp ur min mardröm. Det är sorgligt hur jag agerat men en bra tankeställare. Jag reflekterade över min situation redan då men var tyvärr inte vid tidpunkten redo att möta mina rädslor.

Så var det dags igen, ganska exakt ett år sedan sist jag skrev sist. Då handlade det om L som jag var helt kär och förkrossad över. Vid tidpunkten hade jag inte insett att hon skulle göra mig helt förstörd även om jag misstänkte det. Hon finns fortfarande i mina tankar och spökar rätt rejält från och till. Fast just idag är det M som är på tapeten. Det är tjejen som jag haft väldigt lite kontakt med irl men som jag ändå lärt känna väldigt väl. Jag har på något sätt fäst mig vid henne trots att jag faktiskt hela tiden vetat att hon inte för nåt gott med sig. Jag har uppvisat ett väldigt destruktivt beteende men kan inte låta bli att falla tillbaka i det. Hon har alla världens problem men ändå dras jag till henne. Tror det är hennes bräckliga sätt i kombination med att hon inte hymlar med sina problem. Sen går det inte att komma ifrån att hon har en kropp som tilltalar mig. Idag träffade jag henne irl trots att jag hade bestämt vi inte skulle träffas mer häromdagen på msn och telefon. Jag kände dock jag ville träffa henne och få prata och förstå vad som händer. Hon har förutom sin borderline, problem med sin dotter och fd man. Jag har hamnat i en riktig pissig situation och jag hänger mig fast i en situation som är ohållbar och jag håller dessutom på att spricka av ångest och oro. Tror det även beror på dåligt samvete över C som jag fortfarande inte kan släppa greppet om. Nu är chansen när jag redan mår så dåligt, hade varit smartare att ta allt på en gång men jag är så rädd att bli helt ensam. Av nån anledning lever jag hellre i en livslögn än är helt ensam. Det är ensamheten som skrämmer mig.

Den självförnedring jag sysslar med är inte bra, jag tycks inte bry mig om att jag kör självkänslan i botten. Jag vet inte riktigt hur jag ska få någon fart på den. Jag fortsätter att göra saker jag inte vill och jag gör både mig själv och andra ledsna.