För mig är det helt obegripligt att hon inte svarar efter sista brevet som jag skickade. Hon har nu läst det och tystnaden är lika kompakt som tidigare. Jag undrar verkligen vad som fått henne att gå så i baklås. Nu får jag känslan att hon hatar mig eftersom hon inte bara kan skicka ett sms där det står att det är slut. Hon verkar av någon anledning vilja göra mig illa. Det frustrerande är att jag inte kan komma på en enda rimlig anledning. Det finns inget giltigt skäl alls. Hon måste bara ha bestämt sig att aldrig mer kontakta mig och att jag är nåt hon måste offra för att bli lycklig i USA. Jag hade inte blivit glad av att höra det då jag har en infekterad syn på ”The great land of freedom and opportunities” men jag hade ändå fått gilla läget. Då hade jag åtminstone vetat och fått mitt avslut. Nu är det svårt att gå vidare. Jag kommer säkerligen be nån jobbkollega kolla med henne vad som hänt även om det är helt galet att jag ska behöva göra det. Jag skulle kunna skapa en hel del obehag för henne om jag vill. Jag väljer dock att inte sjunka till hennes nivå.
Får jag ingen respons på mitt brev närmaste dagarna så är det slut, det är bara att inse hur ont det än kommer göra. Då måste jag ge upp och intala mig själv att det är viktigare för mig att försöka vara lycklig än att få rätt. Detta är en kamp jag inte kan vinna, och det finns inte heller någon belöning att erhålla. Det är inte läge för envishet och prestige utan jag får svälja stoltheten. Jag måste då radera henne från alla sociala forum och ta bort meddelanden. Annars kommer jag sitta och läsa dessa, och försöka hitta saker som inte finns. Det kommer bara få mig knäpp. Samtidigt vet jag hur jobbigt det kommer bli att radera. En del kan jag spara ner i dokumentform och lägga på ett usb-minne som en slags trygghet som jag sen kan kasta nån gång i framtiden då jag läkt. Vissa konversationer går dock inte att spara och dessa kommer bli svårast att radera.
Tyvärr kommer det här ta lång tid att läka känns det som eftersom jag var riktigt förtjust i henne. Så mycket framtid som vi pratade har jag inte gjort med någon tjej på väldigt länge. Detta kommer svida på många sätt, inte bara hur hon slutade höra av sig. Det är det sämsta ”avslut” jag någonsin fått. Så dåligt som jag mått de senaste tre veckorna kan jag inte minnas när jag gjorde sist. Det som är värst är att jag gick all-in, blottade mig, var ärlig och öppnade mitt hjärta och som tack blev jag helt mörbultad, förödmjukad och behandlad som skit. Jag vet inte om jag vågar och kan mer. Jag är så oerhört trött och besviken att jag inte kan få den relation alla i min omgivning har. Jag vill inget hellre än att ha en relation, en livskamrat att dela tillvaron med. Jag vill få mening i mitt liv och inte bara leva i tomhet och tystnad. Jag har i princip inga singelvänner. Alla har familj och barn. Det är bara min vän, soctanten, som oxå har det motigt. Jag hade hoppats att jag skulle få utdelning på att spela med öppna kort och vara ärlig, men det slutade katastrofalt och i ännu en besvikelse. Det uppmuntrar mig inte till nya försök. Jag har redan kastat bort så mycket tid och nu försvinner mer dyrbar tid på att bearbeta detta. Fan!
Muppcentralen's bekännelser 
Jag känner med dig i hela kroppen! Du har gjort en sån lång och jobbig resa för att ”finna dig själv”, bli ärlig och rak både mot dig själv och andra. Så drabbas du av det här! Du (ingen) är värd att behandlas så. Det sägs att likgiltigheten är värre än att bli slagen, då får man åtminstone en reaktion…Menar såklart inte att slåss är okej, men att bemötas med total tystnad av någon man öppnat upp sitt innersta för, är som att hälla salt i ett öppet sår….Så lägg kraften på att dig själv nu. Åk på någon kurs som ger kraft eller/och gå och prata med någon som hjälper dig att gå vidare. Gör snälla och bra saker för dig själv. Så du hittar tillbaka till den kraft och insikt du har byggt upp tidigare. Läs gärna gamla inlägg om dien fantastiska inre resa du har gjort och låtit oss ta del av. Livet är inte rättvist. Men du har bara det här, så det är bara du som kan bestämma dig för hur du vill ha det. Sörj, men gå sen vidare, hon har sin historia varför hon beter sig så här. Det skulle inte vara bra att leva med någon som är så skadad i sin empati och så dåligt utvecklad i sin mognad och ansvar, så hon beter sig så här.
En stor varm kram med framtidstro vill jag ge dig🍀 Och tack för att du delar med dig av dina innersta tankar, det har gett mig mycket….
/Eva
Tack snälla för fina ord. Du har helt rätt hur jag borde göra, jag vet det själv också. Men det är så tungt i handling.
Det är jobbigt att alltid jobba i motvind. Jag skulle vilja ha lite nerförsbacke som omväxling. Få lite flyt i tillvaron och inte bara glida runt i tystnad och ensamhet.
Jag förstår inte heller varför hon inte hör av sej. Är hon asiat? Har för mej att du nämnt att hon är det, tidigare.
Det kan ju vara silent treatment för att du inte ska tappa ansiktet på nåt sjukt sätt.
Att hon liksom bara försvunnit, istället för att ha ”dumpat/nobbat” dej.
Det har nog inte så mycket med blyghet att göra, tror jag, snarare det att man ska hålla situationen neutral. Är du med?
Man ”får” inte göra folk ledsna eller upprörda, bättre att hålla sej undan eller bara ljuga/hålla med.
Detta tillämpas ju inte bara av många asiater förstås, men min erfarenhet säger mej att just bland dessa är detta beteende väldigt vanligt.
Det är ju en typ av konflikträdsla också.
Är det omöjligt att hon kan ha träffat en annan utomlands? Troligen är det ju isåfall därför hon inte svarar dej på nåt sätt. Gissar jag.
Jag lider med dej, ovissheten är det värsta. Att inte VETA. Och därmed inte heller kunna påverka.
Jag har också funderat på det där med att förlora ansiktet men utifrån hur jag har formulerat mig och hur vi pratat tidigare så tvivlar jag på att det är anledningen men visst är det möjligt. Likaså är det fullt möjligt att hon träffat någon även om hon har minst sagt fullt upp därborta. Men oavsett anledning så tycker jag det hade varit lättare att berätta, särskilt som hon hela tiden insisterade på att jag skulle berätta för henne om jag träffade någon ny.