Vila i frid

Psalm 190
Bred dina vida vingar,
O Jesus, över mig,
Och låt mig stilla vila
I ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet,
Min visdom och mitt råd,
Och låt mig alla dagar
Få leva av din nåd.

Psalm 251
Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god. Väl var han döder,
Men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet,
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet

Psalm 290
Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Änglar den sjöngo
först för markens herdar,
skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

R.I.P. mormor, hälsa morfar.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

För någon vecka sedan gick min mormor bort, hon blev 93 år gammal så hon fick ett långt och rikt liv. Nu har äntligen hennes önskan uppfyllts att få hamna vid sidan om min morfar i Limhamn. De senaste fem åren har hon önskat att hon var död, vilket inte varit så trevligt att lyssna på för mig och min mamma. Hon hade ett sätt som gjorde det svårt att förhålla sig till henne och således var min relation till henne inte helt okomplicerad. Som liten tillbringade jag mycket tid hos henne och min morfar då mina föräldrar hade yrken som gjorde att de reste mycket. Det var min morfar jag kom närmast och det var vi som gjorde saker ihop. Min mormor var i mina ögon städtanten, hon och jag städade ihop när jag var liten. Jag tror hon har en stor del i mitt ordningssinne och min strävan att ha rent och snyggt omkring mig.

Min mormor fick en urininvägsinfektion som gjorde att hon hamnade på MAS. Hon kom aldrig hem efter det, hon gick bort strax efter att hon hade hamnat på ett korttidsboende ute på Västra Hamnen. Jag var ledsen när jag såg min mormor några timmar efter att hon dött och låg fridfull men kall i ett rum, dock tror jag inte jag har hunnit känna full saknad och sorg än även om begravningen ägt rum. Kanske är det också så att jag bearbetat detta löpande under en längre tid. Det som skedde var inte oväntat på något sätt.

Eftersom vi är en liten släkt så har min mamma och jag haft fullt upp att tömma min mormors lägenhet, min morfar gick bort för många år sedan. Detta arbete har varit tungt och mödosamt, särskilt som relationen med min mamma också är problematisk. Jag är dock glad att jag började rota i den för några månader sedan, det har gjort att vårt arbete har fungerat bättre.

Vi upplever båda att det är svårt att plocka i en annan persons tillhörigheter. Vi har kört en del till saker till en auktionsbyrå, sålt annat på Blocket men mycket har antingen körts till soptippen eller så ska det hämtas av Sopstationen. Det känns hårt när det är fina saker som inte kommer någon till glädje men dagens generationer har en helt annan smak när det gäller hem och inredning. Min mormor hade hur många fina serviser som helst men där allt måste handdiskas, med andra ord inget som används hos barnfamiljer.

Mitt ex C:s pappa har fått en hel del saker. Då han inte har det så gott ställt har han varit mycket tacksam för allt han fått. Det är roligare att ge saker till någon man känner så det kommer till användning än att det bara kastas bort. Hade jag fortfarande haft kontakt med Miss Orange hade hon kunnat få hur mycket som helst. Fast det hade blivit en evig kamp att övertyga henne att ta emot det utan att hon skulle känna skuldkänslor. Hon var så envis och stolt. Jag har ofta tänkt på henne på sistone och tyckt att det är trist att inte hon kan ta en hel del av sakerna. Hon hade haft nytta av mycket av det. Hon hade till exempel en stor förbrukning av kaffekoppar och kaffekokare, då livslängden hos dessa alltid var väldigt kort i hennes ägo.

Arbetet med att tömma min mormors lägenhet har gjort mig helt dränerad på energi och det är när jag mår dåligt som jag måste passa på mig själv för det är då behovet att trösta mig själv är som störst. Jag märker att jag har ägnat lite väl mycket tid på fel ställen på internet men jag har lyckats att undvika att hamna fel och det är jag stolt över men jag är och balanserar på en tunn gräns. Men så länge jag är medveten om det så tror jag att jag har en fördel.

Som en konsekvens av det som pågår avstod jag att åka på en kurs i Stockholm som jag var inbokad på sedan slutet av juli. Det var en kurs i personlig utveckling som jag verkligen hade sett fram emot men som det blev nu kände jag ingen motivation alls. Jag ville inte det skulle kännas som något jag bara bockade av på en att-göra-lista. Så jag avbokade mitt flyg och hotell som jag hade ordnat sedan tidigare. Det känns trist men jag är nöjd med mitt beslut likväl, jag behöver all vila jag kan få innan jag börjar jobba igen. Jag siktar istället på att åka till Barcelona med en vän. Kan bli skönt med lite värme, golf, fotboll och allmänt glidande. Det behöver jag för att ladda batterierna så jag inte faller tillbaka.