Gravida ex

Var ute och träffade en vän igår. Vi käkade och uppdaterade varandra om våra liv och leverne.  Medan vi satt och pratade sa han att trodde han sett A några dagar tidigare, mitt gamla ex som jag inte riktigt kan släppa, och att hon hade haft ett litet barn med sig. Han frågade om jag visste om det var hennes. Eftersom jag inte har någon kontakt med henne längre, och inte heller hennes familj, sa jag att jag inte hade en aning men att det kunde vara rimligt med tanke på att hon har ny kille och att hon närmar sig 40.

När jag kom hem på kvällen kollade jag upp henne på fb. Vi är inte vänner där men det visade sig att hon inte låst sin sida. Där hittade jag några bilder på henne, bland annat med ett spädbarn i famnen, likaså en bild där hon var gravid. Hon passade med barn, det var en väldigt vacker och bra bild. Jag blev glad för hennes skull, men samtidigt väldigt ledsen inombords. jag fick en betongklump i magen. Hon är den enda jag träffat som jag verkligen velat ha barn med även om det inte var aktuellt på vår tid. Hon kändes som den optimala mamman. En person som skulle förmedla en trygg och tillåtande uppväxt, med en god uppfostran. Jag hoppas jag en dag kan träffa någon som henne igen, det hade varit fantastiskt. Särskilt som jag städat upp min tillvaro avsevärt. Nu skulle jag stå bättre rustad och förmodligen inte tabba mig som senast.

Samme vän som jag var ute och åt med nämnde även på telefon för några dagar sen att han hade hört att C, hon jag vänstrade med medan jag var tillsamman med A, var gravid. Det gjorde mig inte missmodig. Jag blev glad å hennes vägnar och kände en enorm lättnad inombords. Hon ville verkligen ha barn medan vi var ihop men jag kände inte det var aktuellt med henne. Nu får hon äntligen det barn hon önskar och kan inte skylla på mig att hon är barnlös. Det verkar hända mycket för mina ex, när dom närmar sig 40.

Jag är tacksam att jag inte behöver vara i närheten av C när hon är gravid, eller för den delen när hon har barn. Det känns som min tid är förbi när det gäller barn och på ett sätt känns det vemodigt. Men samtidigt förklarligt med tanke på hur mitt liv sett ut de senaste 10-12 åren. Ett barn där hade varit förödande för såväl mig som barnet. Jag var inte redo.